Den svenska semester­stämningen är på topp, med hammare som hamrar på tillbyggda verandor, röjsågar som bryter ny mark, bilköer på väg till strändernas campingplatser och smultrondrömmar som äntligen ska gå i uppfyllelse.
Evert Taube regerar riket och Astrid Lindgren är hans drottning. Ernst Kirchsteiger med slipmaskinen är vår kronprins och Mat-Tina vid grillen vår prinsessa.
Allting är, kort sagt, helt hysteriskt.
Det är dags att göra upp med myten om den saliggörande semestern. Varför ska fem veckors påtvingad sysslolöshet vara höjden av lycka i juli, när arbetslöshet är höjden av olycka i januari?
Det är mycket som är sjukt med semester­filosofin. Vi behöver tre veckors ledighet för att varva ner, enligt stressexperterna. Fel, fel, fel, säger modern forskning - som tvärtom visar att semester­effekten bara sitter i någon vecka av höstterminen.
Bakom resonemanget om nedvarvningen ligger föreställningen att livet till vardags måste vara ett nervdallrande helvete. Det som stressar den moderna människan mest är dock inte det väl­organiserade jobbet, utan tusen olika krav från familjelivet och en aktiv fritid - krav som bara trappas upp när vi får ledigt.
Huset, stugan, bilen, båten, hunden, träningen och relationerna har vi haft fullt upp med sedan länge. Nu tillkommer Facebook, Twitter, sms, GPS, RSS - och apparna för allt ifrån PMS till SOS.
Stressen har ersatt det ursprungliga argumentet om arbetets leda, som födde industrisemestern. När socialdemokraten Gustav Möller tog fram förslaget om två veckors lagstadgad ledighet 1938 hade de flesta svenskar monotona jobb. Det fungerade att stänga hela butiken samtidigt, eftersom den ena fabriken var beroende av den andra.
Modellen byggdes ut, med en tredje semestervecka 1951, en fjärde 1963 och en femte 1978. Sverige ligger högt i ledighetsligan med sina 25 dagar, men har fortfarande en bit kvar till Finlands, Frankrikes och Förenade Arabemiratens 30 dagar.
För allt fler är denna norm från industrisamhällets glansdagar numera överspelad. Verksamheter rullar året runt. Inte ens bilfabrikerna slår igen, eftersom sommarens korta produktionsstopp utnyttjas för omställning till nya modeller.
Allt färre människor har traditionella, livslånga anställningar. I stället sprider sig gigonomin, ett begrepp myntat av Newsweek och The Daily Beasts chefredaktör Tina Brown, där tillfälliga projekt och begränsade "gig" ersätter de inrutade terminerna. Den höga produktiviteten och de flexibla arbetsvillkoren ger fler och fler möjlighet att planera det egna arbetet.
Här föds en otrygghet som måste hanteras - men också en ny frihet att ta vara på.
Globaliseringen och de billiga flyg­resorna gör att sommarsugna svenskar kan lapa sol när som helst, inte bara i juli. I stället för att hänga upp hela tillvaron på veckorna 26-30 borde vi fundera på att börja leva året runt.
Den svenska sommaren är inte bara en fantastisk tid att vara ledig, utan framför allt en fantastisk tid att arbeta. Bättre då att göra den där utlandsresan, eller bara dra ner tempot och bida sin tid, i november eller februari.
Många har redan börjat sprida semestern över året på det sättet. Tyvärr begränsas möjligheterna av skolans lov, eftersom man samtidigt vill passa på att vara med barnen.
Men dagens sommarlov är bara en spegelbild av den överspelade industrisemestern, som ursprungligen beviljades för att ungarna skulle hjälpa till med skörden i jordbruket.
Lägg ner sommarlovet och sprid ledigheten över året. Lägg ner idén om den sammanhängande industrisemestern, och bejaka detta gränslösa nya arbetsliv, med möjligheter att varva den fria och produktiva tiden.
Enligt en holländsk studie som refereras i radions P1 mår människor betydligt bättre av fler och korta ledigheter än av en lång och sammanhängande. Framför allt skulle vi må bättre av att ta saken i egna händer - och sluta se arbetet som livsviktigt 47 veckor om året och livsfarligt i 5 veckor.

Niklas Ekdal, är författare och före detta politisk redaktör på Dagens Nyheter och Expressen.