På senare tid har föreningen Humanisterna (läs: ateisterna) inte bara försökt lägga beslag på ordet humanism. Nu vill de även avskaffa lagen om religionsfrihet. Ett samhälle utan lagstiftad religionsfrihet kan inte garantera mångfalden.
Religionsfriheten är skyddad i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Att avskaffa religionsfriheten är senaste vapnet i humanisternas korståg. I en debattartikel 17 maj 2007 i Expressen menar de att religionsfriheten är onödig:
Varje individ skulle redan vara garanterad samtliga rättigheter genom åsiktsfriheten, yttrandefriheten, mötesfriheten, informationsfriheten…
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 är mycket tydlig i sitt stöd för religionsfriheten.
Artikel 18 stadgar:
”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt
innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

Det finns förklaringar till varför vi har religionsfrihet, nämligen förföljelsen av religiösa. Det räcker att titta ut över världen, så förstår man. Ett av de viktigaste kännetecknen för en frisk demokrati är inte allmänna val, utan skydd mot avvikande. I en demokrati är de andras frihet också min frihet. Religionsfriheten är lika självklar i ett demokratiskt samhälle som åsiktsfriheten. Eller ska den också avskaffas?
Religion kan vara en mycket djupgående identitet. Religion kan vara mera identitet än ideologi.
Stalin visste en del om det där. I det ateistiska Sovjet (eller ska vi numera säga ”humanistiska”?) var det just religiösa sedvänjor som förföljdes: Till exempel förbudet mot julkorv.
Likaså i Bosnien, där massakern i Srebrenica var en följd av detta:
När bosnjakerna avrättades var det utifrån deras muslimska tillhörighet. Förintelsen motiverades inte med att judarna var Hitlers politiska motståndare, utan med att de var judar. Punkt.

Därför blir det enfaldigt när humanisterna försöker jämställa politiska ideologier med religioner. Det finns kristna liberaler och socialister. Det finns muslimska liberaler och socialister. Det finns judiska liberaler och socialister.
Men det är inte de politiska ideologierna som bestämmer enligt vilken rit alla dessa ska begravas. Det är religionen.
Religionsfriheten är grundläggande i det multireligiösa samhället.
Den ger människor rätt att känna sig helt och fullt som svenska medborgare, samtidigt som de har del i religiösa gemenskaper.
Religiös identitet ger mening, moralisk resning, existentiell vägledning och gemenskap. Detta vill i alla fall inte vi ge upp. Vi vill fortsätta att vara kristna och muslimer och fostra våra barn i denna tro och denna gemenskap. Öppet och ärligt.
Men samtidigt som vi vill behålla vår religiösa identitet vill vi inte låsa oss i tolkningar som strider mot de mänskliga rättigheterna.
Vi vill vara i dialog med tiden och med människor av annan tro. Vi vill kritiskt granska våra ståndpunkter och våra texter. Vi vill utvecklas inom våra traditioner och inom vår religiösa identitet.
Det berör oss illa när förföljelser på grund av religion omtalas på ett raljerande och respektlöst sätt.
Vi har bilderna från
Auschwitz och Srebrenica
i minnet.
Lagen om religionsfrihet gäller inte bara abstrakta principer utan människors liv.

Religionsfriheten har vuxit fram på grund av vissa historiska konkreta faktorer.
Religiösa har förföljts för sin tro. De har fängslats, torterats och mördats. Det är inskränkt att tro att religionsfriheten inte behöver skydd i lagen.
Eller ska FN:s deklaration om mänskliga rättigheter också avskaffas?

MIKAEL MOGREN
Mikael Mogren är kulturskribent och präst i Svenska kyrkan.
MOHAMED OMAR
Mohamed Omar är poet och chefredaktör för den muslimska kulturtidskriften Minaret.