Jag är en dem som verkar i det ständigt expanderade gränslandet mellan medierna och politiken. Som verksam på Nordens största affärstidning för medier och marknadskommunikation Resumé ser jag rörelsen från två håll.
Politiken blir alltmer intresserad av marknadsföring. Många i Reinfeldts Rosenbad har ett förflutet på landets pr-byråer.
Politik i dag handlar oerhört mycket om hur man säger någonting, inte vad man säger. Många blev förvånade när förre statsministern Göran Persson blev PR konsult. Jag såg det som helt naturligt. Flera av hans närmaste medarbetare i Rosenbad gör i dag samma sak.
Samtidigt är politikerna fortfarande inne och klampar i mediernas affärer när det gäller tv-koncessioner och presstöd.

Förr var politikerna en slags myndiga herrar som fattade svåra beslut och sedan gick ut till pressen och meddelade vad man beslutat. I dag föds politiken i ett slags samspel med medierna. Mediernas drivkraft att hela tiden vilja berätta något nytt används av dagens förtroendevalda.
Den borgerliga alliansen utnyttjade detta till max under den senaste valrörelsen.
Under förespegling att det kanske kommer ett utspel hängde landets politiska reportrar ständigt efter de fyra borgerliga partiledarna och tog bilder när de besökte daghem och fabriker. Vissa gånger kom det utspel, men lika många gånger hände det ingenting.
Ändå skrev reportrarna och fotograferna tog bilder.

En av arkitekterna av detta skådespel var Fredrik Reinfeldts politiska sekreterare Ulrica Schenström.
En annan var Per Schlingman, i dag partisekreterare på moderaterna och före detta pr-konsult.
Han har på en debatt berättat att man med tiden upptäckte att de dagar man inte hade utspel inte riktigt fungerade i mediedramaturgin.

Det säger sig själv att relationerna blir familjära när politiska reportrar och politiker reser och arbetar tillsammans. Reportrarna behöver också politikerna för att om möjligt få fram unika nyheter som utspel och lagförslag. Det är det här landskapet som man ska se Ulrica Schenströms krogkväll med Anders Pihlblad, politisk reporter på TV4.
Det är två gamla vänner som umgås. Man skvallrar lite om chefen och kanske får någon med sig ett nyhetstips med sig hem.
Kanske får någon ett nytt jobberbjudande med sig hem. Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog beskriver Schenströms agerande som en säkerhetsrisk. Jag håller med.
Det var det också när Pär Nuder och Kjell Larsson glömde en hemlig regeringspromemoria i baren på Café Opera.
Dokumenten hittades sedermera av Bert Willborg, reporter på Z, i dag informationschef på MTG.

En som inte verkar förstå allvaret i situationen är TV4:s nyhetschef Anne Lagercrantz. Hon tycker det är lämpligt att ”man har kontakter” och har 100 procent förtroende för sin reporter. Det har inte jag. Och jag vill inte att mina reportrar på Resumé hånglar med dem vi är satta att bevaka.
Att hånglet enligt Anders Pihlblad är ”på skoj” är inte en förmildrande omständighet.
Jag vill inte heller att Resumés reportrar arbetar när de är berusade, även om de får bättre kontakt med sina källor.

När jag skriver dessa rader har både Rosenbad och TV4 deklarerat att de har orubbat förtroende för sina medarbetare i hångel-gate.
I helgen ska Anders Pihlblad hänga på låset i Gävle och försöka få en exklusiv intervju med Reinfeldt på moderaternas partikongress.
Den som styr statsministerns tid är hans statssekreterare Ulrica Schenström.
Det låter som intrigen i en svensk dokusåpa, men är verklighet. Om ingen ansvarig bestämmer sig för att rösta ut de inblandade i hångel-gate kommer förtroendet för journalister och politiker att nå nya rekordlåga nivåer.
VIGGO CAVLING
Viggo Cavling är chefredaktör på Resumé. Den mäktigaste politiker han kramat är Margot Wallström. Han tycker att den kändes innerlig. Hans mamma som var med vid tillfället fick också hon en kram av Margot.