Att Raul Castro skulle ersätta sin bror Fidel och ta över presidentposten på Kuba var väntat. För att gissa sig fram till det behövdes ingen djup analys. Frågan om Fidel Castro kommer att finnas kvar i bakgrunden som ideologisk ledare, så som både journalisten Thomas Gustafsson och den kubanska regeringen påstår, är däremot väldigt tvivelaktigt. Castro har under den senaste tiden signerat ett antal ledare i tidningen Gramma, språkröret för det kubanska kommunistiska partiet, men bara för att hans namn står under texten behöver inte det betyda att den 81-åriga diktatorn har skrivit texterna själv. Utifrån videoband som visats på tv och internet ser man snabbt att diktatorn Fidel Castro förmodligen inte längre kan sätta ihop två meningar utan att tappa tråden.

Syftet med min debattartikel här på sidan 4 i måndags var att påpeka att nu är det dags att ställa upp för det kubanska folket och de demokratiska krafterna som finns inom oppositionsrörelsen. Den svenska regeringen måste förverkliga det stödet som lovades under 2006. Sverige har spelat en viktig roll för demokratiarbetet på Kuba och vi måste fortsätta med det.

Huruvida Thomas Gustafsson uppfyller sin plikt som journalist eller inte har jag inte gått in på. Men det jag ser när jag slår på tv:n är att han förbrukar tid inför kamerorna på SVT genom att berätta om Castros charm och intelligens, då diktatorn drar sig tillbaka från makten efter 49 år. ”Sidorna” i konflikten handlar i det här fallet om den kubanska statens förtrycksapparat och det kubanska folket. Många kubaner har uttalat sig under de senaste dagarna i Sveriges Television och radio. Alla har pratat om längtan efter en demokratisk förändring och frihet. Kubanerna förtjänar att leva med lika mycket frihet som svenskar gör. Det hoppas jag att svenska journalister inser.

Mae Liz Orrego Rodríguez