Gudrun, jag älskar dig. Du är en av mina politiska idoler. Men jag är livrädd att Feministiskt initiativ ger makten åt den borgerliga alliansen.
År 1979 förlorade vänstern (då S och V) mot högern (M, Fp och C) med 8 000 röster. Samtidigt fick APK, en utbrytare ur V, 10 000 röster utan att komma in i riksdagen. Högern kunde sitta kvar vid makten. Hur Sverige hade sett ut utan det rekordunderskott i budgeten som skapades då, och utan att den nyliberala sköt-dig-själv-ideologin på allvar fick fäste i Sverige under det tidiga 80-talet, kan vi bara spekulera i.
Hur världen hade sett ut om Al Gore vunnit valet i USA år 2000 i stället för George Bush är också en intressant fråga att fundera på.
Kanske vi hade haft ett lite vettigare klimatavtal i dag, islamofobin hade kanske inte skenat och kanske hade finanskrisen kunnat hanteras på ett bättre sätt, det vet vi inte. Det vi vet är dock att om 538 väljare hade valt Gore i stället för Bush i Florida så hade Gore blivit president. Samtidigt som Ralph Nader, den progressive gröne kandidaten, fick närmare 100000 röster i just Florida. Sveriges Nader och 2010 års APK heter Fi, och en röst på dem kan bidra till att den borgerliga alliansen får fortsätta att bedriva sin antifeministiska politik. Den som vågar vara feminist på valdagen bör rösta rödgrönt.

Den borgerliga regeringens politik har varit en krigsförklaring mot alla anhängare av jämställdhet. Männen har gynnats, i fråga om resvanor där biltrafik prioriterats på kollektivtrafikens bekostnad, där vårdnadsbidraget låst kvinnor som står långt från arbetsmarknaden till hemmet och där skattesänkningarna har gjort att klyftan mellan mäns och kvinnors inkomster ökat med ytterligare 1000 kronor per månad i stället för att minska. Listan kan göras lång på den borgerliga politik som du, Gudrun Schyman träffande har kallat "svenskt rekord i antifeministisk politik". Många av mina politiskt progressiva och feministiska vänner har seriöst övervägt Fi som ett alternativ, och jag förstår dem.
Du står för en modern maktanalys som behövs i svensk politik och Fi lyfter många frågor som de rödgröna ännu inte förmår.
Så varför vill jag inte rösta på detta?
Helt enkelt för att jag känner till Sverige 1979 och kommer ihåg USA 2000. Vad skulle en sådan markering vara värd med vetskapen om att den bidrar till ytterligare fyra år med den borgerliga alliansen? Fyra avgörande år för Sverige och fyra ostörda år av arbete för det "epokskifte" som Peter Wolodarski hoppades på i DN för några dagar sedan. Kanske kan Fi och något av de rödgröna partierna lösa en valteknisk samverkan till val framöver, men i år är en röst på Fi tyvärr en markering som riskerar att ge en helt omvänd effekt.

Vi står inför ett historiskt viktigt val. Valet står mellan fyra år till med den borgerliga regeringen eller en rödgrön valseger. De förändringar som sker nu kan inte återställas. Det som säljs ut till reapriser kan inte tas tillbaka. Det är nu vi avgör om välfärden ska vara gemensam eller om gräddfiler och försäkringslösningar permanentas. En rödgrön regering kommer att bedriva en feministisk politik. En rödgrön regering kommer att se till att kvinnor som vill jobba heltid får den möjligheten, kommer att införa barnomsorg på obekväm arbetstid och kommer att beskatta dem som har råd för att bekosta vår gemensamma välfärd.
Den som röstar på Fi framför ett rödgrönt parti väljer bort möjligheten att bidra till att vi får en ny regering som kan bedriva en feministisk politik. En röst på Feministiskt initiativ blir alltså en röst för fyra år till med den borgerliga regeringen. Det kommer att bli fyra förlorade år för oss som vill se ett mer jämställt Sverige. Fyra år av nedmontering av välfärdssamhället. Fyra år till åt fel håll för jämlikheten.
Men Gudrun, än är det är inte för sent. Du kan fortfarande uppmuntra alla som gillar dig och det du står för att rösta rödgrönt.