Lasse Wierup hävdar att jag inte hade fog för mina påståenden, i min bok "Hanteraren", om att det är minst tusen svenska rättegångar där polis eller åklagare gömt undan bevisning (Expressen 30/10). För den som läst min bok framstår det klart att Wierups beskyllningar saknar grund. Han har inte kontrollerat fakta. Min slutsats om rättegångar som inte uppfyller kraven på en "rättvis rättegång", skiljer sig inte från vad JK Göran Lambertz, JO Mats Melin eller Svea hovrätts president Fredrik Wersäll framför samstämmigt i min bok. Nämligen att allt för fallet väsentligt ska läggas fram i domstolen och att domare och försvarare ska ha möjlighet att avgöra vilken bevisning som ska anses vara av betydelse för fallet.
Tyvärr är detta svajiga tyckande återkommande från Wierups sida. Hans första artiklar i DN om turerna runt kommissarie Olle Liljegren, år 2004, utmärktes av anonyma källor, antydningar och allmänt skvaller som gick ut på att Liljegren var en gangster av rang. Sedan gör Wierup helt om och tar ställning för Liljegren och mot hans chefer, som sanktionerat allt Liljegren gjort. Nu två år senare - har Wierup gjort helt om ännu en gång. Nu framställer han åter Liljegren som den skummaste av de skumma, i en bok som har uppenbara källkritiska problem och saknar varje antydan till analys.
Wierups bok bygger på påståenden från den före detta informatören Max Åström, som var en kriminellt aktiv narkoman när han värvades av Stockholmspolisen som informatör. När han greps, och sedermera dömdes för ett stort antal grova vapenbrott och grovt narkotikabrott, försökte han göra gällande att all tung kriminalitet han varit inblandad i, var på uppdrag av polisen.
Jag påvisar i min bok "Hanteraren" att Max Åström betraktas som en mytoman av såväl gamla hederliga vänner som kriminella vänner inom Brödraskapet mc. Även Svea hovrätt avvisade mycket skarpt Åströms motsägande anklagelser mot Liljegren, som frikändes. Kontrollera det kontrollerbara, Wierup. Och framför allt - inse att läsarna av våra respektive böcker är kapabla att göra precis det.
Dick Sundevall
Dick Sundevall är journalist, författare och har bland annat fått utmärkelsen Guldspaden, tillsammans med Christian Holmén, för boken ”Tre bröder”.