Vann till slut. Camilla Bjersér (i mitten), Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren.
Vann till slut. Camilla Bjersér (i mitten), Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren.

Kollektivavtal gjorde dem helt rättslösa

Publicerad
Uppdaterad
    I går gick Vaxholmsfallet upp i EU-domstolen. Den nya Alliansregeringen har övertagit den gamla regeringens ståndpunkt om att kollektivavtal skyddar arbetstagare.
      Men så är det inte alltid. Kollektivavtalen kan ibland rycka undan tryggheten för anställda.
        I dag berättar GUNNAR STRÖMMER och CLARENCE CRAFOORD om fem kvinnor som fick sparken.

Våren 2005 fick

Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren sparken från Göteborgsföretaget Hansen Conference & Event.  Företagets skäl för uppsägning var arbetsbrist. Om principen "sist in, först ut" i LAS hade följts skulle fyra av de fem kvinnorna fått stanna kvar. Men fack och arbetsgivare får genom kollektivavtal avtala bort lagens turordning genom att komma överens om en så kallad avtalsturlista.  Därför gick Hansen Conference & Event med i branschorganisationen Almega två dagar innan man meddelade de anställda att det var uppsägningar på gång. Kollektivavtalet med Tjänstemannaförbundet HTF och därigenom möjligheten att kringgå LAS fick man på köpet. För att få med HTF på noterna erbjöd företaget att betala ut 50 extra månadslöner, som HTF fick fördela bland dem som skulle sägas upp.  

Camilla Bjersér, Liz

Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren är inte med i HTF. Resultatet av företagets och fackets uppgörelse blev att dessa kvinnor fick sparken först och knappt såg röken av de 50 extra månadslönerna. Till exempel fick Liz Myrhed, som hade jobbat nio år på företaget, en månadslön, medan en HTF-medlem som hade jobbat lika länge fick tio månadslöner. De tre HTF-representanter som skötte förhandlingen kapade själva åt sig 30 av de 50 månadslönerna.  När de oorganiserade kvinnorna krävde att själva få förhandla om sina uppsägningsvillkor sade företaget nej. I Sverige binds nämligen även oorganiserade arbetstagare av den här typen av överenskommelser. Den oorganiserade saknar rätt att föra sin egen talan.  

Kvinnorna stämde

Hansen Conference & Event och krävde skadestånd bland annat för att de diskriminerats på grund av att de inte varit med i facket. Arbetsgivarorganisationen Almega, som har företrätt företaget i processen, har förklarat att allt detta är "god sed på arbetsmarknaden" och att gynnandet av HTF-medlemmar har "naturliga skäl".  Rättegången var planerad till våren 2007. Men nu har Hansen Conference & Event backat och kommit överens med de fem kvinnorna om att betala ut en förlikningsersättning på 60 000 kr till var och en.  

Genom att driva

sina fall har Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren riktat ljuset på viktiga principfrågor.  I Sverige har en stor del av ansvaret för villkoren på arbetsmarknaden lämnats över från staten till arbetsmarknadens parter. Men den som påstår att fack och företag får agera hur de vill mot enskilda är helt fel ute.  En grundläggande spelregel är föreningsfriheten. Den positiva sidan av denna frihet skyddar rätten att bilda och ansluta sig till föreningar och rätten för dessa föreningar att verka. Den negativa sidan skyddar rätten att inte tvingas tillhöra eller stödja en förening eller att straffas för att man valt att stå utanför den. Skyddet för föreningsfriheten finns i regeringsformen, men är starkare i Europakonventionen, som är svensk lag. I Europadomstolens praxis har den negativa föreningsfriheten jämställts med den positiva.  Det är en politisk fråga om lagen ska innehålla turordningsregler. Här finns stort utrymme för olika åsikter. Men det är en fråga om grundläggande fri- och rättigheter att sådana arbetsrättsliga bestämmelser, oavsett omfattning, inte gör skillnad på folk och folk. De som är med i facket ska inte missgynnas eller drabbas av repressalier. Men det ska heller inte de som har valt att inte vara med i facket, som de fem kvinnorna på Hansen Conference & Event. Vad säger andra fack och arbetsgivarorganisationer? Håller de med om att behandlingen av kvinnorna vid Hansen Conference & Event varit sjyst? Om detta är god sed på arbetsmarknaden, vad är då dålig sed?  

Kvinnornas insats är

viktig även på ett annat plan: De har visat att det faktiskt går att vinna mot mäktiga motparter.  De var rättslösa när de fick sparken. Fack och företag kunde förhandla bort deras anställningsskydd och de hade ingen laglig rätt att förhandla för egen räkning. Men de valde att utnyttja sin rätt att stämma sin arbetsgivare och kräva skadestånd i domstol.  Fall blir ofta inte prövade därför att den drabbade saknar kunskap om sina rättigheter eller de ekonomiska resurser som krävs för att hävda dem. Fack och arbetsgivarorganisationer har omfattande egen juridisk kompetens och resurser att betala dyrt för advokater och expertutlåtanden. Den enskilde är plågsamt medveten om risken att förlora - då får man stå både sina egna och motpartens kostnader.  Camilla Bjersér, Liz Myrhed, Aniette Scott, Vibeke Waldemar och Marielouise Örtegren trotsade de dåliga oddsen. De accepterade inte den orättvisa behandling som de hade utsatts för utan tog strid. Därför blir inte bara vinsten i sig, utan även sättet som de vann på ett inspirerande exempel.  Deras upprättelse är ett viktigt steg mot ett mer anständigt samhälle där man inte accepterar kränkningar av seriösa och hårt arbetande företagare och anställda, vare sig de är organiserade eller inte.   CLARENCE CRAFOORD GUNNAR STRÖMMER
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag