Ska öppenhet, demokrati och pluralism behålla sitt övertag krävs att politikerna i västmakterna visar att vår modell faktiskt är överlägsen, skriver Klas Eklund.
Historien är gravid. Snart föder den en ny supermakt: Kina återtar positionen som världens ledande ekonomi. Västvärldens dominans har varit i 200 år men den perio-den går mot sitt slut. Internationella valuta-fonden, IMF, förutsäger att Kina går om USA redan 2016 - och att Kina redan 2027 är dubbelt så stort som USA.
Det främsta skälet är att Kina växer så snabbt och har enormt stor befolkning. Därför kan Kinas totala produktion fortsätta att öka länge än bara genom att Kina knappar in det försprång som västländerna skaffade sig under 1900-talet. Men till detta kommer att flera västländer grovt missköter sin ekonomi.
I USA har det politiska systemet låst sig i kramp. Statsskulden är den största någonsin i fredstid. Ett par årtionden av skärpta motsättningar mellan demokrater och republikaner har medfört att kongressen inte förmår enas om någon trovärdig långsiktig plan för hur skuldbördan ska bemästras.
Då kan den amerikanska central- banken på sikt frestas sätta igång sedelpressarna och sänka dollarn för att den vägen urholka skulden och vältra över problemen på andra. Samtidigt börjar allt fler tro att politikerna på ett eller annat sätt kommer att tvinga pensionsfonder och försäkringsbolag att köpa statsobligationer till artificiellt låga räntor. Inte undra på att den amerikanska kreditvärdigheten sänkts.
I Euro-området är skuldproblemen för de ledande ekonomierna inte lika svåra som i USA. Men valutaunionen lider av att den bara är halvbyggd. Den saknar tillräcklig samordning av medlemsländernas budgetar, gemensam upplåningspolitik, gemensam finansinspektion och bankakut mm - brister som blir smärtsamt tydliga i kris.
Nu tvingas de europeiska politikerna under marknadens tryck att skapa sådana institutioner - men det går långsamt och under starkt politiskt motstånd. Därför vet vi inte i dag om euron kommer att bestå eller om unionen spricker. Däremot kan vi vara rätt säkra på att ett par av de svagaste medlemmarna, till exempel Grekland, måste skriva ned sina skulder.
Så här står vi alltså, med en hotande ny konjunkturnedgång runt hörnet, och med allvarliga statsfinansiella kriser på båda sidor Atlanten. I det läget ska man inte förundra sig över att nervösa finansmarknader flyr risk och sänker börser. Även det som tycktes vara det säkraste av allt - statsobligationer i "trygga" länder som USA - visar sig ju vara riskfyllda. Som placeraren Warren Buffett har sagt: "När tidvattnet sjunker ser man vem som har badat naken."
Samtidigt fortsätter den kinesiska frammarschen. Kina står visserligen inför en rad utmaningar - inflationen måste ned, bostadsbubblor punkteras och tillväxtstrategin vridas om för att minska miljöförstöring och sociala klyftor. Men även så kommer Kina att växa snabbare än de åldrade västmakter som måste beta av sina skulder.
Kina återtar därför sin position som Mittens Rike. Redan har de börjat använda sina enorma valutaresurser till att köpa råvaror, energi och nu också företag i resten av världen.
Kinas utmaning är inte bara ekonomisk. Landets utvecklingsmodell - rå kapitalism styrd av en diktatorisk enpartistat - utövar tilltagande dragningskraft på flera länder i tredje världen. Ska Västvärldens modell av öppenhet, demokrati och pluralism kunna behålla sitt övertag krävs att politikerna i de ledande västmakterna tar sig samman och visar att vår modell faktiskt är överlägsen.
KLAS EKLUND