Nu går drevet mot landshövding Marianne Samuelsson. Hennes brott? Hon ville underlätta för företagandet på Gotland genom att godkänna att företagaren Max Hansson utökat sin strandtomt.
Det som har hänt visar att Samuelsson förstår det som merparten av svenska politiker inte begriper: Man måste vara rädd om entreprenörer. De är nämligen de enda som kan skapa riktigt värde. Alla duktiga anställda, hur hårt de än jobbar, skapar bara värde tack vare att någon entreprenör tidigare tagit en risk och startat ett bolag.
Tyvärr vittnar medierapporteringen kring fallet på Gotland också om Jantelagens starka grepp om Sverige. Max Hansson har inte bara bebyggt sina marker, i Ekots rapportering framstår det som minst lika graverande att bebyggelsen består av golfhål, lusthus och tennisbana. Att visa att man varit framgångsrik är givetvis oförlåtligt i Landet Lagom.
Men de Svenssons som nu gnisslar tänder av ilska bör tänka på att utan entreprenörer hade vi fortfarande bott i grottor, vi hade saknat skolor till våra barn och sjukhus till våra sjuka. Tillväxt är nödvändigt om vi ska stoppa världssvälten. Och det är endast entreprenörerna som kan lösa våra miljöproblem. De spar dessutom jättelika belopp åt skattebetalarna genom att erbjuda arbete åt dem som saknar kunskap och mod att skapa sina egna jobb, varje arbetslös som får ett jobb minskar statens börda med 300000 kronor årligen. Att företagaren är samhällets hjälte nummer ett borde vara uppenbart för alla, inte bara för Marianne Samuelsson.

Men trots det lever vi i ett tjänstemanna- och arbetarstyrt land som bestraffar företagarna med de i särklass högsta skatterna i världen. Vi har även västvärldens sämsta försäkringssystem för entreprenörer, de sämsta konkursvillkoren, de högsta arbetsgivaravgifterna och en kronisk brist på kapital för nyföretagande.
Dessa och andra systemfel hämmar risktagande och tillväxt. Därför är det inte konstigt att vi har hög arbetslöshet, västvärldens högsta ungdomsarbetslöshet och den lägsta andelen personer som är anställda i egna bolag i Europa. I Sverige är blott tio procent egenanställda jämfört med Europasnittet på 15 procent. Det innebär att vi är 50 procent sämre än Europa och inte fem procent som många som inte kan räkna tror. Siffror som dessa visar tydligt hur avsaknaden av ekonomiska incitament hämmar och förhindrar nyföretagande.
Sverige är nog dessvärre för alltid belastat med en befolkning där avundsjuka och brist på eget ansvarstagande grasserar. Och jag betvivlar att svenskarna någonsin kommer att tillåta någon att bli rik på studier, hårt arbete och risktagande.

Därför måste vi hitta andra alternativ för att motivera entreprenörer, ju fler desto bättre, olika individer motiveras av olika saker. Politiker på både lokal, regional och statlig nivå måste visa stor flexibilitet i det arbetet. Våra bästa entreprenörer har nämligen alla sedan länge flyttat utomlands och omvärlden gör allt den kan för att locka till sig de få som finns kvar. Och i en globaliserad värld där gränserna suddats ut kommer konkurrensen om de bästa entreprenörerna att fortsätta hårdna. Om Sverige inte kan sminka sig i den skönhetstävlingen så går vi mot katastrof. Därför är det självklart att entreprenörer och företagare ska få tillgång till attraktiva tomter, extra bygglovsrätter och få förtur till golfklubbar och skolor.

Dessutom bör de tilldelas medaljer och plakat, köras i vagnar genom staden och firas som hjältar och varför inte adlas av kungen? Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas. Privilegier för dem som tar personligt ansvar kan återuppbygga den moral och etik som samhället genom det kollektivistiska statsskicket raserat under de sista decennierna.
Landshövding Marianne Samuelsson verkar ha förstått allt detta. Och därför riskerar hon nu att få sparken.
Det är för sorgligt.