Debattören Pär Ström från tankesmedjan Den nya välfärden ser spöken på ljusa dan. I ett inlägg på Sidan 4 den 11 augusti påstår han att kristdemokraterna vill införa ett långtgående kontrollsamhälle, ett Miljöstasi. Bakgrunden är ett förslag från en arbetsgrupp om utsläppsrätter på individnivå. Jag kan lugna läsarna med att de syften Ström tillvitar oss är helt tagna ur luften.
Utgångspunkten för vårt förslag är övertygelsen om att vi på sikt måste reducera utsläppen av koldioxid (CO2) till en nivå nära noll. Det är inte vad debatten handlar om just nu. Men ny kunskap har pekat på de allt större riskerna av uppvärmningen, som till exempel att samtliga landisar smälter ned.
Frågan är hur vi ska kunna åstadkomma så stora nedskärningar av utsläppen? Politiken har hittills mest handlat om åtgärder för att minska företagens utsläpp. Men det räcker inte. Som konsumenter svarar vi för minst hälften av utsläppen och därför måste medborgarna engageras direkt i klimatarbetet.

Vår tanke är att utsläppsrätterna först skulle införas för konsumtion där mängden CO2 är enkel att mäta, som transporter. Varje medborgare utrustas med ett personligt CO2-kort, innehållande en viss mängd utsläppsrätter. Den som reser mycket, med bil och flyg, skulle tvingas köpa utsläppsrätter av dem som reser litet. På sikt kan annan konsumtion inkluderas som belastar klimatet mycket, som livsmedel.
Ett system som detta innebär inga risker för integriteten. Det krävs inga centrala databaser där våra inköp registreras. Ändå dömer Ström ut förslaget innan det ens har utretts. Frågan Ström undviker är: Hur skall reduktionen av utsläppen gå till? En skyhög skatt är knappast bättre, ej heller ransonering!
Visst kan man dra skräckparalleller med 40-talets ransonering. Vi måste dock vara klara över att vår egen frihet att konsumera sker på bekostnad av andras. Fattiga länder och framtida generationer är de som får ta konsekvenserna av att vi övertrasserar naturens konto i dag!

Anders Wijkman