Samuel Eto'o bestämde sig för att det var nog. I matchen mot Zaragoza i den spanska ligan började Barcelonaspelaren sin vandring ut från planen. Han hade fått nog av ett fullsatt stadion som häcklade honom för hans hudfärg. Internationella fotbollsförbundet, Fifa, skärpte reglerna efter skandalerna nere på kontinenten och klubbar som inte agerar mot rasism riskerar poängavdrag, avstängningar och nedflyttning. Samtidigt måste fotbollsklackarna få utrymme för dynamik och utveckling utan att beskyllas för rasism. På måndag kväll är det Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby. På måndag kväll kastas det bananer på Djurgården och det är inte riktat mot målvakten Pa Dembo Touray personligen.

19 juli 2004.

Vi var nykrönta kungar av Stockholm. Serieledare, en inte alltför van position för Hammarby. Vi vandrade hem mot söder om stan leendes. Vi grät och sjöng oss igenom 90 minuter plus tillägg. Hammarby hade besegrat Djurgården på Råsunda med 3-0. Efter sex raka derbyförluster mot ärkerivalen skrämdes det berömda Råsundaspöket bort för evigt. Det är efter sådana matcher man längtar efter morgontidningen. Att läsa om Björn Runström som målade två gånger. Pablo Piñones-Arces trea. Kvällstidningarna på vägen med tunnelbanan. Bort med kultur, bort med nyheter, bort med politik. Ge mig sporten. Svordomarna minns jag väl den 20 juli 2004. "Rasistattacken" löd rubrikens första ord. Bakgrunden var att vid derbyt kastade Bajenfans bananer på Djurgården. Kopplingen drogs till att det måste vara rasism eftersom Djurgårdens målvakt heter Pa Dembo Touray och kommer från Gambia. Att Bajen kastat bananer på Djurgården under tiden när såväl Andreas Isaksson som Bo Andersson vaktade buren verkade journalisterna helt ha missat, eller valt att bortse ifrån.

Ingen vet exakt när banankastandet

började men bakgrunden till varför är desto klarare. Djurgården har öknamnet "aporna" i Stockholm. Associationskedjan är som följer: På Djurgården i Stockholm ligger Skansen. På Skansen finns det apor. Apor kastar man bananer till. Det är alltså inte hudfärgen som spelar in. Apan i buren, vilken målvakt som än vaktar Djurgårdens mål, kastar man bananer till. Den bakgrunden nämndes det inget om i artikeln. För utomstående som inte går på fotboll verkar detta givetvis helt galet. Likaså för den som för första gången ser en match, men i den levande supporterkulturen ingår det att vara provocerande mot motståndarlaget. Ingen kan någonsin hävda att en fotbollsklack står på barrikaderna för det politiskt korrekta men självsaneringen fungerar ändå hyfsat.

Gränsen drar klacken vid idioterna

som lägger till Ugh ugh-ljud när bananerna kastas. De hör inte hemma i klacken och de som skriker rasistiska tillmälen eller härmar apljud riktade mot färgade spelare kan snabbt vänta sig ramsan "Ut med packet". Schizofrena är de också då de i nästa spelsekvens hejar på våra spelare med utländsk bakgrund. I Sverige lämnar de allra flesta politiken utanför arenan. Jag som antirasist har inte problem med att det står kända rasister i klacken, så länge de håller politiken borta så är vi i grunden bajare. Vi har inte politiseringen mellan lagen som man finner i Italien, Tyskland eller Spanien. I Sverige finns ingen motsvarighet till Lazios Paulo Di Canio som gärna gör fascistiska hälsningar till sina fans. På Nya Ullevi vajar inte nazistflaggorna, i Helsingborg viftar man inte med kommunistiska fanor.

Vi har faktiskt samma inställning

på Expo. Vi kommer från hela det politiska fältet men tröskeln betyder - lämna partipolitiken utanför. Problemet i grunden blir att vi till slut har skrivit om begreppet rasism. Centrum mot rasism hjälpte för ett år sedan på inflationen av betydelsen. Reklamkampanjen för glassen Nogger Black menade man "bygger på ett rasistiskt tankemönster". På redaktionen trodde vi det var ett aprilskämt, sänt på fel dag. Men trots livlig debatt ville inte CMR ändra ståndpunkt. De här debatterna tar fokus från den verkliga rasismen. Invandrade personer som hotas, misshandlas och diskrimineras. Att invandrade har svårare för att få jobb, svårare att få bostad, svårare att komma in på krogen. Till slut reagerar ingen när begreppet rasism används.

Det är också ett hot

mot den levande supporterkulturen om utomstående tror att klackarna är fulla av rasister och därför inte går till matcherna. Ingen på ståplats vill att det ska bli en väluppfostrad publik som endast reser sig upp vid mål. Två år i rad har Hammarbys fans pekats ut som rasister efter derbyn mot Djurgården. Om det blir en tredje gång vet vi på tisdag. RICHARD SLÄTT