Sverige är landet där
ledande dagstidningar tar upp bristen på kvinnliga chefer på förstasidan, såpastjärnor peppar för bitchfeminism och manliga ledarskribenter på fullaste allvar ger sig in i dagisdebatten. Det går inte att få tydligare tecken på att feminism och jämlikhet är en viktig nationell angelägenhet.
När Linda Skugge slutar kalla sig feminist undrar Expressen om feminismen är död. Här kommer svaret, lika hurtigt som på feministiskt självförsvar: Nej-nej-nej!!!
Feminism går ut på att ditt kön inte ska påverka dina möjligheter, dina rättigheter eller ditt värde i samhället, alltså helt vanlig jämställdhet. Jämställdheten är en stor del av den svenska självbilden, med en enorm förankring hos folket. Vi är bara oense om hur vi ska nå dit.
Feminismens själ, jämställdhetstanken, är och förblir stark som Stålmannen. Men själva ordet feminism går det sämre för, nuförtiden förknippas det ofta med könskrig och annat bråk. Så ordet feminism kan lukta lite konstigt för vissa. Men hey, vi slutar inte kalla oss feminister för det! Vi slänger på lite deo och fortsätter arbetet!
Inti Chavez Perez och Anna Svensson
Linda Skugge säger
att det har varit ett hinder i hennes karriär att hon kallat sig feminist, och det är därför hon slutar. Vi själva känner inte igen problemet. Vi har båda haft stor nytta av våra feministiska erfarenheter i våra yrkesroller och blivit uppmuntrade att utvecklas inom det feministiska området av våra arbetsgivare. Jämställdhet är nämligen inte bra bara för individen utan också för samhällsekonomin och företagen.
När Skugge slutar kalla sig feminist öppnar hon, enligt sig själv, nya dörrar med nya möjligheter för sig själv. Samtidigt lämnar hon plats så att vi feminister som är kvar kan ändra färdriktningen en smula.
Vi måste vara självkritiska
och fråga oss varför ordet feminism fått så dåligt rykte. Medias framställning av feminism och den feministiska debatten har en stor del av skulden, men vi kan inte glömma bort vår egen del. När vi feminister klankar ner på varandra skadar vi kampen. Som tur är ser den feministiska debatten ut att gå i en alltmer positiv riktning.
Här är Annas och Intis pepplista på grejer vi gillar i debatten om feminism och som visar att vi går framåt:
Ett: Kärleken får allt större plats. Debatten i medierna har ofta gått ut på att stereotypen "arg ung tjej" drabbat ihop med "sexistisk gubbe", och idén om ett könskrig har fått fäste i det svenska medvetandet. Men det finns ju så klart inget krig, för både brudar och snubbar har fett mycket att tjäna på jämställdhet.
Två: Den stigmatiserade bilden av tjejer som offer och killar som förövare luckras upp och är på väg ut. En mer verklighetsbaserad bild där killar och tjejer får visa upp alla sina facetter är på väg in.
Tre: Feminismen har gett upp idén om konsensus. Den feministiska debatten kryddas varje dag med nya tänkare som inte går i de klassiska politiskt korrekta spåren. Insikten kommer tydligare och tydligare att den enda konsensustanken vi feminister egentligen kan nå är att vi inte kan nå konsensus. Och att det inte gör något. Ett dynamiskt debattklimat är den bästa grogrunden för nya kreativa lösningar.
Fyra: Diskussionen går inte bara ut på att komma fram till svar. Att snacka om sin inställning till kön och sex och jämställdhet gör att man tänker efter och det är viktigt för att mjuka upp fobiska attityder. Alla människor som har en könsidentitet eller en sexuell läggning är tillräckligt mycket experter för att komma till tals i frågorna.
När Linda Skugge
inte kallar sig feminist längre kanske andra följer efter och slutar använda ordet. Men det gör inget, så länge som jämställdheten står stark. Vi som kallar oss feminister har inte patent på att jobba för jämställdhet. Det är jättebra att så många som möjligt jobbar för att vi ska uppnå ett jämställt samhälle, vad de än kallar sig själva. Vi kan gärna samarbeta med de som inte vill kalla sig feminister.
Så länge jämställdheten lever spelar det mindre roll om ordet feminism dör.
ANNA SVENSSON
INTI CHAVEZ PEREZ
