FALSK VARUBETECKNING? Miljöpartiet, här representerat av Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Gustav Fridolin, borde inte få kalla sig liberaler, skriver Karl Sigfrid, riksdagsman för M.
FALSK VARUBETECKNING? Miljöpartiet, här representerat av Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Gustav Fridolin, borde inte få kalla sig liberaler, skriver Karl Sigfrid, riksdagsman för M.

Karl Sigfrid: MP borde inte få kalla sig liberaler

Publicerad
Uppdaterad
MP marknadsförs som ett liberalt mittenparti - men kämpar för förstatliganden och övervakning, skriver Karl Sigfrid.
Miljöpartiet har gått från att representera radikala miljöaktivister till att bli ett alternativ för breda grupper. Det uttalade målet har varit att bli det liberala alternativet i svensk politik. Partiet för dem som är positiva till innovation, utveckling och marknadsekonomi. En granskning kring politikens innehåll tar hål på myten.
Under rubriken "Nu är MP de enda liberalerna" skrev förra språkröret Peter Eriksson i en debattartikel att Miljöpartiet är ensamma i riksdagen om att värna liberala demokratiska värden. Maria Wetterstrand sa i valrörelsen att Miljöpartiet "har ambitionen att den kommande mandatperioden vara det mest liberala partiet."

Efterträdaren Gustav Fridolin har tillkännagett att Miljöpartiet ska "bli det breda alternativet", och som förebild pekat ut den tidigare statsministern och liberalen Karl Staaff.
Frihetsretoriken uppmärksammades snabbt i liberala kretsar. Timbro-anknutna magasinet Neo skrev till exempel att "Miljöpartiet har gått från att vara ett parti för tillväxtfientliga grönavågare med skägg och noppiga koftor till att bli ett relativt liberalt parti som de borgerliga partierna borde se som en möjlig framtida regeringspartner."

Arbetet lönade sig och partiet vann nya väljare i valet 2010. Men har Miljöpartiet förvaltat förtroendet från sin nya väljargrupp under mandatperiodens första riksdagsår? En omfattande granskning av de förslag som partiet har lagt visar att delar av den konkreta politiken står i stark kontrast till vad de nya väljarna sannolikt hade förväntat sig.
I trafikutskottet har Miljöpartiet verkat för att återförstatliga privata järnvägsstationer, verkstäder och terminaler för att åstadkomma ett statligt helhetsansvar för tågtrafiken. Delar nya miljöpartister den synen på marknadsekonomi och privat ägande?
I arbetsmarknadsutskottet har Miljöpartiet lagt fram krav på ytterligare byråkrati för arbetsgivare med minst tio anställda, bland annat i form av obligatoriska jämställdhetsplaner som måste upprättas på nytt varje år. De som hoppats att Miljöpartiet skulle bli en advokat för små och medelstora företag har anledning att bli fundersamma.
I näringsutskottet vill Miljöpartiet att WTO ska sluta vara pådrivande för fri handel över nationsgränserna. Partiet anser att handelsliberaliseringar bör genomföras i ett långsammare tempo för att skydda företag i utvecklingsländer från utländsk konkurrens. Det är svårt att tänka sig den liberala statsministern Karl Staaff föreslå någonting liknande.
Partiets paradnummer under förra mandatperioden var internetpolitiken. Frågor om friheten från censur och övervakning på nätet gjorde att partiet uppmärksammades av unga storstadsväljare som tidigare inte hade betraktat dem som ett alternativ. Av riksdagspartierna var det Miljöpartiet som gick längst i kritiken mot FRA, IPRED och datalagringen.

Mot bakgrund av Miljöpartiets ambition att framstå som det fria nätets försvarare är det förvånande att man nu tagit ett initiativ för att staten ska få internetleverantörer att övervaka sina nät i jakten på prostitution. Övervakningen föreslås inte vara obligatorisk, men bara att staten uppmanar till övervakning av internetanvändares aktiviteter är ett radikalt tilltag som snabbt kan få följdverkningar. Förra mandatperioden avfärdade regeringen den så kallade Renforsutredningen om striktare upphovsrättskontroll, bland annat med motiveringen att ett genomförande av utredningens förslag hade uppmuntrat Internetleverantörer att övervaka sina abonnenter.

Nu återanvänder alltså Miljöpartiet antipirat-rörelsens mest långtgående idéer. I det här fallet sägs syftet inte vara att jaga fildelare utan att jaga prostitution, men konsekvenserna blir desamma. Övervakning, kontroll och blockering på internet minskar öppenheten sänker innovationstempot.

Det förtroende som liberala storstadsväljare har gett Miljöpartiet att förvalta, används till att driva precis den teknikskeptiska vänsterpolitik som Miljöpartiet av tradition förknippas med.



Karl Sigfrid, M, är riksdagsledamot
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag