Förra gången som ett större attentat ägde rum i Ryssland var första september 2004, då terrorister ockuperade en skola i Beslan. President Putin blev förbannad, genomförde en rad planerade reformer - och som genom ett trollslag upphörde plötsligt alla terrordåd. Putin framstod som Rysslands räddare undan den tjetjenska terrorismen. Han utsåg Ramzan Kadyrov (vars far hade dödats av ryska specialstyrkor) till president över Tjetjenien, och tillsammans såg "fadern och adoptivsonen" till att Tjetjenien blomstrade igen. Så gick det till när Ryssland botades från huvudvärken till priset av terror i Kaukasus.
Nu bevisar de nya attentaten i Moskva 29 mars att Ryssland inte kan leva i lugn och ro utan Putin som president. Återigen har "de svarta änkorna" återuppstått från de döda!
Den första kvinnliga självmordsbombaren dök upp i Tjetjenien så sent som år 2000 och fram till 2004 var terrordåd med kvinnlig medverkan rena epidemin i Ryssland. Och nu tror världen inte sina ögon: Är det verkligen möjligt att det har uppstått en underjordisk terroriströrelse i det numera lugna och fredliga Tjetjenien?

Ja, det är möjligt. Jag har just besökt delrepubliken och kan bara förvånas över att det inte har hänt tidigare. Kadyrov har verkligen lyckats bygga en ny stad där Groznyj förut låg i ruiner, men hans grymhet mot oliktänkande saknar motstycke. Ju mer våld som Kadyrovs regim utövar, desto hårdare kommer svaret från de oppositionella att bli.
Allt fler unga män ansluter sig till gerillan i bergen i protest mot Kadyrovs tyranni, den allmänna korruptionen och polisens rättsövergrepp i hela Kaukasus. Man kan inte gå till polisen, man kan inte lösa sina konflikter i domstolarna, eftersom rättsväsendet inte fungerar och människolivet inte respekteras.

I Tjetjenien dödar man hellre de oppositionella än fängslar dem, och för varje tjetjen som dödats i fredstid finns det en änka, en mor och döttrar. Och så undrar man varifrån självmordsbombarna kommer!
Det kaukasiska samhället är oerhört patriarkaliskt och kvinnor som lever i en familj utan manliga medlemmar eller beskyddare är extremt utsatta. Myndigheterna behandlar dem med stort förakt och ofta direkt aggressivt - man kan dra in deras pensioner, socialbidrag och förnedra dem på alla möjliga vis - och det finns ingen som kan hjälpa dem. Kvinnor från dessa "pariafamiljer" blir socialt utstötta och lätta offer för Tjetjeniens islamistiska extremister - wahhabiterna. Förnedrade och värnlösa saknar kvinnorna alla framtidsutsikter och kan tvingas till vad som helst.
När dessa kusliga bröder i anden får en beställning på "svarta änkor" skickar de beredvilligt sina systrar till Moskva. Och det är männen som tar kvinnorna till platsen för dådet, sedan ser man till att de spränger sig, ibland med fjärrutlösta bombbälten.

Vilken grym paradox! Den utstötta kvinnan föraktas av samhället och utnyttjas av de religiösa ledarna. Vid ett besök nyligen i Tjetjeniens Naurdistrikt mötte jag en pappa som hade bett åklagaren att sätta hans egen dotter i fängelset, så att hennes fundamentalistiska vänner inte skulle röva bort henne. Det var enda sättet för pappan att skydda dottern. Antagligen fick han muta åklagaren för att få henne bakom galler - det är så man gör affärer i Kaukasus.
Om läsaren inte har blivit galen av den här kortfattade beskrivningen, så har hon kanske förstått hur absurd situationen är i dagens Ryssland. Och det ger en annorlunda bild av "de svarta änkorna" än den som vanligtvis kablas ut till världens medier från Moskva.


JULIA JUZIK
Oversattning: Ola Wallin