Grekland är på väg in i en social och ekonomisk härdsmälta. På Syntagmatorget framför parlamentet samlas tusentals ursinniga demonstranter. De protesterar mot de massiva sparpaket och privatiseringar som EU kräver att Grekland ska genomföra. Inne i parlamentet kämpar regeringen för att försöka få igenom förslagen - och för sin egen överlevnad. EU:s politik har i en rad länder som Irland, Portugal och Grekland blivit detsamma som massarbetslöshet, nedskärningar och fattigdom. Miljoner unga ser ingen framtid längre.
Det är ingen tvekan om att Grekland - till skillnad mot exempelvis Portugal och Irland - har misskött sina statsfinanser. Landet behöver få ordning på sina utgifter och sitt skattesystem. Men man kan inte heller blunda för att bankernas oansvariga utlåning och spekulation har förstärkt krisen i många länder. Det hela har eldats på av att euron inte fungerar när samma ränta och växelkurs påtvingas länder med helt olika ekonomisk utveckling.

Men oavsett detta kommer inte Grekland att kunna betala sina skulder. Det är helt enkelt inte möjligt i ett land där ekonomin redan är i recession och massarbetslöshet råder. Skulderna är för stora. Grekerna blir bara fattigare. Ändå är EU:s enda recept mot krisen nya lån och nya nedskärningar. Det är en politik som redan misslyckas. Frågan är inte om utan hur och när Greklands skulder måste skrivas ner. Frågan är också vem som får bära förlusten.

Det som sker nu är att skattebetalarna, även i Sverige, går in via EU och IMF och tar över risken och de kommande förlusterna för Grekland. Samtidigt kan privata placerare som banker som har investerat i grekiska statspapper dra sig ur "affären" med vinst. Finanskrisen gyllene regel om privata vinster och offentliga förluster upprätthålls. Detta trots att alla vet av nedskrivningen kommer. Men när ska bankerna lära sig att sluta göra riskabla placeringar om de inte riskerar att göra förluster?

Det är inte grekerna som i första hand ska hjälpas av EU. Det är euron som ska räddas liksom tyska och franska storbanker som äger grekiska statspapper. EU skjuter bara krisen framför sig. Det är en farlig politik styrd av politisk prestige. I stället vore det bättre att redan nu göra ordnade nedskrivningar av en del av Greklands skulder. Kostnaden måste bäras av dem som äger grekiska statspapper. Om banker riskerar att gå omkull får staterna gå in och garantera systemviktiga funktioner. Det skulle ge Grekland en chans att resa sig även om vägen tillbaks kommer att bli lång och svår med många hårda år. Men det är bättre att göra detta snart och kontrollerat än senare i kaos.

Det går inte att blunda för att euron har gjort krisen värre. Eurons låga räntor bidrog till överhettning, uppblåsta priser och fallande konkurrenskraft för några år sedan. Ekonomierna i euroområdet utvecklas helt olika inte minst vad gäller produktivitet och bytesbalans. Om krisländerna stannar i euroområdet finns risken att de också stannar i en nästan permanent lågkonjunktur och massarbetslöshet. Vem vinner på det? Att återskapa en egen valuta och växelkurs kan vara en svår och kostsam väg på kort sikt. Men alternativet är sannolikt värre.

I Sverige har finansminister Anders Borg försökt profilera sig genom att, åtminstone i ord, ställa hårda krav på bankerna. Men i Bryssel är han med och förhandlar fram en politik som gör allt för att skydda bankernas balansräkningar och kassakistor. Detta trots att bankerna har varit med och orsakat krisen. Räkningen skickas sedan till skattebetalarna.


JONAS SJÖSTEDT