Hovets informationschef Bertil Ternert har gjort ett närmast världsunikt misstag som släpade fram kungen till något som i dag framstår som själva avrättningsplatsen, skriver TV4:s vd Jan Scherman.
"Och så gick kejsaren i processionen under den präktiga tronhimlen, och alla människor på gatan och i fönstren sade: Gud vad kejsarens nya kläder är makalösa."
Jag läser om H C Andersens gamla saga från 1837.
Tänker på Carl XVI Gustaf och gårdagens sorgliga procession framför TT:s reporter. Ensam utsänd att ställa de aktuella frågorna. Ingen annan reporter. Bara en utvald, ungefär som man skulle gjort i en diktatur.
På balustraden står hovnarren Bertil Ternert och nickar belåtet åt processionen.
"Vilket vackert släp han har på rocken... Aldrig hade några av kejsarens kläder gjort sådan lycka."
För så är det säkerligen, att de närmaste tycker att kungen sa ifrån i går, och att han gjorde det bra.
Den ultimata dementin, uppblandad med att kungen beskådat lite nakendans på Folies Bergère i Paris. Dock för mycket länge sedan. Alla andra påståenden med åsyna vittnen viftades bort, liksom kungens egen kompis Anders Lettström. Lögn och förbannad dikt. Tro på mig!
Jo, Bertil Ternert stod där bredvid och liksom hejade på... Bra sagt, sådärja, på dom bara, slå tillbaka, perfekt, du är ju också människa, det är verkligen synd om hela familjen... Var sårad, ännu mer, kränkt också, perfekt.
Med detta sagt så är allt som behöver sägas sagt - tror jag var slutsatsen för alla i supporterlaget.
Men jag undrar hur Bertil Ternert tänkte när han lät sin chef, en person som inte gjort sig känd för att vara en mästare i rampljuset, framträda i en tv-intervju? Flackande blick, osammanhängande tal, rynkor i pannan, ständiga huvudvridningar. Munnen sa en sak och hela tv-mediets förödande kraft sa en helt annan. Jag tror att många utanför supportrarna pinade sig igenom intervjun. Genomled den. Tacka vet jag Bill Clinton och sexanklagelserna mot honom. Det var ju med kraft han tillbakavisade uppgifterna och fröken Lewinsky. Sedan var ju det lögn. Det också, är man frestad att säga.
"Men han har ju ingenting på sig, sa ett litet barn.
Herre Gud, hör den oskyldiges röst, sade fadern.
Han har ju ingenting på sig, ropade till slut allt folket."
Och det är ju där vi till slut hamnade efter gårdagen. Hovnarren Ternert har gjort ett närmast världsunikt misstag som släpade fram kungen till något som i dag framstår som själva avrättningsplatsen.
Men också för media är ju detta märkligt, att vi nådens år 2011 accepterar enväldets princip att någon däruppe totalt dikterar villkoren för en intervju. Först skulle vi alla vända blad. Sedan när han tog bladet från munnen så blev det åter på kungens villkor. Det är svårt att se hur monarkin lever upp till devisen att vara i tiden. Även om det bär mig emot så hade det ju varit bättre om kungen stannat inne, inte visat sin nakenhet.
Att jakten fortsätter kan vi utgå ifrån. Den är ju för övrigt redan igång. Spårhundarna har vittring. Alla källor, oavsett trovärdighet, kommer att göra allt de kan för att historien ska fortsätta. Ända in i kaklet.
För om allt var fel som skrivits och sagts, varför dementerade han inte direkt efter älgjakten? Bara denna omständighet tär tungt på trovärdigheten.
Och om man har sagt att precis allt är fel, så räcker det ju med att ett kommatecken placerats tokigt för att det blir dags för Bertil Ternert att på nytt kalla på sin kung. För nästa TT-intervju, skriftliga kommuniké, eller för att vända blad i samband med någon klippa-bandet-ceremoni.
Detta är i alla avseenden en sorglig procession. Jag hoppas att media inte ställer upp på de konungsliga villkoren för nästa framträdande. Jag hoppas att kungen inte sagt något annat än sanningen.
Slutet på det hela?
Ett stort och obehagligt frågetecken. Om det inte blir som i sagan, där kungen de facto inte hade några nya fina kläder på sig, och mycket väl hörde folkets skandera att han var naken:
"Och kejsaren kände det obehagligt, ty han tyckte, att de hade rätt, men han tänkte som så:
Nu måste jag hålla ut, tills processionen är över.
Och så höll han sig ännu stoltare, och kammarherrarna gick och bar på släpet, som alls icke fanns."
För säkerhets skull - ingenting av det jag skrivit är argument för eller emot monarkin. Jag låter den frågan vara orörd i detta sammanhang.
JAN SCHERMAN
