Det är bra att Expressen i sin ledare och med My Bergströms debattartikel (båda 22/7) uppmärksammar Uppsala tingsrätts dom mot mannen som hade 51 japanska tecknade bilder i sin dator. Domen var nämligen helt i enlighet med lagtexten. De flesta seriefantaster i Sverige och i vart fall alla svenskar som har med modern manga att göra kan helt enligt lagen ställas inför rätta och dömas om polisen får möjlighet att undersöka deras bokhyllor och datorer.
Dock långt fler än mangavänner kan gripas och dömas i Sverige. Då, när barn- pornografilagen infördes och min nu bortgångna hustru, konstnären Gun Kessle, såg att även virtuella bilder blev straffbara, var hon på Månadsjournals-party. När hon där träffade Per Wästberg kom hon ihåg att hon sett ett foto av honom framför en bokhylla i vilken sågs ett praktverk om konstnären Balthus.
- Så du har Balthus barnpornografiska målning "Gitarrlektionen" i bokhyllan! Är du inte rädd för polisen? sade hon.
Wästberg förstod henne inte.
- Han tror väl att det nu i Sverige är som i det viktorianska England, sade hon och skrattade. Pornografi över 5 guineas blev där inte straffbar då den kunde köpas blott av sådana som förmådde se den som konst och litteratur.

Att lagen är absurd, att det som Expressen påpekade inte går att kränka krita och att det därtill lika litet finns belägg för att pornografi leder till sexualbrott som att deckare leder till mord hindrar inte att lagen är avsiktlig och ändamålsenlig.
Inte för att jag tror att majoriteten riksdags- ledamöter begriper detta. Det behövs heller inte, ty denna lag tillhör de moraliska lagparagrafer som har det gemensamt att de är absurda och egentligen rättsstridiga men samtidigt svarar mot allmänt skambelagda föreställningar och därför kan utnyttjas att tjäna det så kallade samhällsintresset.
I Förenta staterna infördes år 1910 en lag som skulle motverka vit slavhandel och prostitution. Det var "The Mann act", efter kongressmannen James Robert Mann. Den straffbelade förande av kvinnor över delstatsgränser "i omoralisk avsikt".
Det var efter Hedda Hoppers skriverier som Charlie Chaplin enligt denna lag skulle ställas inför rätta. Han skulle ha fört Joan Barry till New York, vilket var lika tveksamt som att hennes barn vore hans (enligt blodprovet var det icke det). Chaplin friades och föredrog sedan att lämna Förenta staterna samman med sin unga hustru.
FBI har utnyttjat lagen när de inte hade annat att sätta dit en misstänkt på. Mest har den i Förenta staterna dock tjänat som utpressarlag, som nu i Sverige den för oss unika sexköpslagen.

Straffbeläggandet av homosexualitet var på liknande sätt lämpligt, kunde begagnas när det behövdes. I Storbritannien där Public School-andan präglade en stor del av överklassbeteendet gjorde anklagelserna för pederasti det möjligt för regeringen att låta hänga Sir Roger Casement den 2 augusti 1916.
Han var världsberömd som den vilken avslöjat grymheterna i Kongo och kränkningarna i Peru. Men han var irländsk patriot (i dag den i Irland mest hyllade). För det ville den brittiska regeringen ta livet av honom trots att fallet var juridiskt tveksamt. Regeringen lyckades få honom hängd först när den kunnat sprida det de utgav för att ha varit hans "Svarta dagbok" om sexkontakter.
I Frankrike var Marcel Gitton på 30-talet i det franska kommunistpartiets politbyrå den tredje ansvarige; organisationssekreterare. Han greps av poliser på en pissoar och pressades bli angivare. Under ockupationen bildade Gitton ett kollaboratörsparti och avrättades av motståndet den 3 september 1941 på rue de Lilas.
Att vi på vår kant från slutet av 1800-talet strävat efter att avskaffa lagar som kriminaliserat homosexualitet beror dels på att de stred mot våra allmänna värderingar, men dels också på att det var en användbar utpressarlag som kunde nyttjas både av privatintressen och statliga/polisiära intressen.
På samma sätt är det med den lag som nu fått en serieöversättare i Uppsala dömd för innehav av påstått barnpornografiska mangateckningar.
Det vore klokt om liberaler tog sina värderingar på allvar och hjälpte till att rensa bort dessa tjänande omoraliska absurditeter.

Jan Myrdal, författare och debattör. För Östasiatiska muséet arbetar han just nu med en
utställning av mangakarikatyrer från 1894 års krig.