Det är lätt att känna förtvivlan över hur barn får lida i dagens värld. Men också vrede och frustration över att vi i massiv skala underminerar vår egen framtid.
Jag har själv sett barnens utsatta situation i olika delar av världen. Undernärda eller uttorkade barn i Darfur. Barnsoldater i Somalia. Gatubarn i Latinamerika. Barn i trafficking och kriminalitet på Balkan. Våldtagna flickor i Afrikas flyktingläger.
Under det senaste året har jag för FN:s räkning sökt påskynda genomförandet av FN:s Millenniemål, formulerade år 2000 att uppfyllas till 2015. Jag har som ordförande i Water aid Sverige särskilt arbetat med målet som rör vatten och sanitet.
885 miljoner människor i världen har inte tillgång till rent vatten. 2,5 miljarder har inte toaletter. Detta är huvudanledningen till att mer än 4000 barn under fem år dör varje dag i dysenteri, diarréer och uttorkning.
Mycket sakta genomförs målet att halvera antalet människor som saknar vatten till 2015. Sanitetsmålet är skandalöst eftersatt. Med nuvarande takt får vi vänta hundratals år för att nå detta mål. Under tiden dör barnen - en tyst död som inte får krigszonernas eller naturkatastrofernas skarpa belysning.

Barnkonventionen antogs av FN 1989. Sverige hade varit drivande och var ett av de första länderna att skriva under. Den stadgar bland annat att alla barn ska ges rätt till en rimlig levnadsstandard. Rädda Barnen, Unicef, Unga Örnar med flera har länge krävt att barnkonventionen blir nationell lag. Sverige har dröjt alldeles för länge med detta. Socialdemokratins positiva ställningstagande den 16 april, framfört av Håkan Juholt på Sergels torg, gör att utsikterna nu är goda att få riksdagsmajoritet i denna fråga.
Nyligen har regeringen äntligen ändrat uppfattning i att betrakta rätten till vatten som en mänsklig rättighet. Sverige har sedan några år tillhört en minoritet bland världens länder som inte gått med på detta.
Nästa steg för att förbättra villkoren för världens barn är att svenskt bistånd till vatten- och sanitetsrelaterade projekt höjs från pinsamt låga 2 procent till åtminstone 6 procent (siffrorna för Japan är 14 procent).

Expressens kampanj för att uppmärksamma barnens situation visar att vi har mycket att göra också i Sverige. Barnfattigdomen är en skam för ett välfärdssamhälle som byggts upp på solidaritetens grund. Vi ser en allt tydligare segregering i skolan med stora skillnader mellan och inom kommuner, mellan friskolor och kommunala skolor. Våra nya svenskar möter särskilt stora svårigheter att få en bra start i livet.
Mängder av barn misshandlas, många barn exploateras sexuellt med trauman och spår för resten av livet som följd. Stressen i vårt moderna samhälle skapar många "nyckelbarn", barn i förstäder utan riktigt sommarlov och barn med torftig kulturell färdkost i livet. Vilken roll ska de spela i framtidens svenska samhälle?

För mer än ett år sedan lade Barnskyddsutredningen fram flera förslag för att stärka de mest utsatta barnens ställning. Mycket litet har hänt sedan dess. Rädda Barnen har föreslagit en ny lag på grundval av denna utredning: lagen om stöd och skydd för barn och unga.
En sådan skulle sätta barnens bästa i centrum, skapa utrymme för delaktighet från barnens sida, stärka samhällets ansvar för utsatta barn, öka arbetet för förebyggande och klargöra kompetenskraven för personal som arbetar med barn.
En lag av detta slag i kombination med att göra FN:s barnkonvention till svensk lag skulle ordentligt flytta fram positionerna i arbetet för att skapa bättre uppväxtvillkor för utsatta barn i Sverige.

Den internationella verkligheten är en dramatisk påminnelse om att en global strategi måste formuleras och översättas till handling. Det behövs ett uppvaknande, en "wake-up call" med höga decibel-tal, för att ge nästa generation en chans till ett värdigt liv. Samtidigt lägger vi grunden för en bättre framtid för oss alla. Vi bör handla både med aktiv medkänsla och i det upplysta egenintresset.


ELIASSON TILL TÄLTET.
Jan Eliasson talar om barns rättigheter i Expressens och Unicefs tält p Sergels torg
i Stockholm p torsdag.