Först fred - sedan en stat. FP-ledaren Jan Björklund och hans partikamrat EU-­minister Birgitta Ohlsson anser att fredsprocessen mår bäst av att man inte förhastar sig i erkännandet av staten Palestina. Foto: AP
Först fred - sedan en stat. FP-ledaren Jan Björklund och hans partikamrat EU-­minister Birgitta Ohlsson anser att fredsprocessen mår bäst av att man inte förhastar sig i erkännandet av staten Palestina.  Foto: AP

Jan Björklund och Birgitta Ohlsson: Därför bör EU inte erkänna Palestina

Publicerad
Uppdaterad
Att utropa en stat är ingen genväg förbi tuffa förhandlingar mellan palestinierna och Israel, skriver Jan Björklund och Birgitta Ohlsson.
I morgon ska EU:s utrikesministrar diskutera förslaget från den palestinska myndig­heten att FN ska erkänna Palestina som självständig stat. Vi i Folkpartiet menar att en ensidigt utropad stat är fel väg att gå för att nå fred och en hållbar tvåstatslösning i regionen. Det uppnås bara genom fredsavtal mellan parterna efter förhandling och kan inte kommenderas fram av omvärlden.
Ett erkännande i FN är nämligen inte samma sak som att en palestinsk stat faktiskt kommer att bildas. Att utropa en stat i FN är inte någon genväg förbi svåra och tuffa förhandlingar mellan pale­stinierna och Israel.
Det bästa för palestinierna vore en fredsprocess som sker parallellt med att grunden för en palestinsk stat byggs. När grunden är byggd och ett fredsavtal underskrivet kan en stat utropas. Men att utropa en palestinsk stat innan det finns ett framförhandlat avtal på plats riskerar att kasta fredsprocessen många år bakåt i tiden.

Den som vill utropa en stat måste också visa att man är beredd att bygga upp en stat som kan fungera. Gazaremsan styrs av Hamas som är stämplade som en terrorist­organisation av stora delar av omvärlden, där­ibland Sverige genom Europeiska Unionen.
Hamas främsta mål är att utplåna Israel och man har konsekvent vägrat att ställa upp på kraven på att ta avstånd från terror, respektera ingångna avtal och erkänna staten Israels rätt att existera.
På Västbanken har situationen förbättrats betydligt på senare år. Men där saknas också en fredsuppgörelse.
Vi är de första att kritisera Israel för sin bosättningspolitik och landets utrikes­minister Lieberman bidrar inte till att öka omvärldens stöd för nationen. Men att överreagera och i FN erkänna Palestina i tron att det skulle öka pressen på Israel är fel.
Förtroendet för FN i Israel är redan mycket lågt. I Israel uppfattas detta av många som en kampanj och riskerar snarare att leda till att landet isolerar sig självt. I stället för att öka pressen på Israel riskerar ett erkännande av en palestinsk stat i FN innan en sådan finns på marken i Palestina snarare att minska motivationen på den israeliska sidan att leda förhandlingarna i mål.

Konflikten i Mellersta östern framstår ofta som olöslig, men har också lärt oss något. Det finns inga enkla lösningar. Att Israel lämnade södra Libanon år 2000 och Gazaremsan 2005 var i grunden bra. Men det var ett ensidigt israeliskt tillbaka­dragande. Eftersom det inte föregicks av förhandlingar fanns det ingen på motsatt sida som hade några förpliktelser att följa. I stället följde raket­beskjutning från Gaza och en förstärkning av den extremistiska rörelsen Hizbollah i Libanon.
Ett utropande av en palestinsk stat i detta läge skulle ta bort ett av de viktigaste incitamenten för parterna att fortsätta med en förhandlingslösning. Det skulle också undergräva Osloavtalet och allt det samarbete mellan parterna som mödosamt byggts upp de senaste 15 åren på en rad områden som till exempel vatten, säkerhet och skattesystem.

Vi i Folkpartiet tog som ett av de första partierna i Västeuropa ställning för en tvåstatslösning där Israel kan leva i fred och säkerhet och där en palestinsk stat bildas på Västbanken och Gazaremsan. Frågan som nu ska av­göras handlar inte om ett ja eller nej till en palestinsk nationalstat, utan om en sådan stat ska utropas före eller efter det finns ett fredsavtal med Israel. En fredlig tvåstatslösning byggs genom ett fredsavtal, inte genom att FN väljer sida i konflikten.


JAN BJÖRKLUND

BIRGITTA OHLSSON

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida