I en artikel i Expressen angrips vår bok "The Spirit Level", "Jämlikhetsanden", av Stefan Fölster, chefsekonom vid Svenskt Näringsliv. Han menar att vi är del av en "hel yrkeskår" som "lever på att odla klasskampsmyten" /.../ "avlönad av en mängd intressegrupper, fackföreningar och delvis skattefinansierade ideella organisationer".
Som universitetsanställd forskare har mitt arbete huvudsakligen finansierats genom medel från Medical Research Council, Medicinska forskningsrådet, och Economic and Social Research Council, Forskningsrådet för ekonomisk och social forskning, i Storbritannien.

I motsats till Svenskt Näringsliv, som är Fölsters arbetsgivare, har båda gediget rykte för akademisk opartiskhet. Större delen av forskningsresultaten i "The Spirit Level" publicerades först i akademiska, referentgranskade tidskrifter, däribland British Medical Journal.
Jag har knappast ägnat min tid åt "klasskampsmyten" utan i mitt arbete har jag till största delen sysslat med att söka förstå orsakerna till de stora skillnaderna i dödstal och förväntad livslängd mellan olika socioekonomiska grupper i rika länder och vidare att söka förklaringen till att hälsan i länder som Sverige, Norge och Japan är så mycket bättre än i länder som USA och Storbritannien.
Fölster hävdar att "vartenda diagram" i vår bok har blivit "gravt manipulerat" för att visa att tillvaron är bättre för dem som lever i länder med mindre inkomstskillnader mellan rika och fattiga.
I själva verket är de data vi använder exakt de som publicerats i originalkällorna - Världshälsoorganisationen, FN, Världsbanken och USA:s Folkräkningsbyrå och regering.
Vi följer den absoluta regeln att inte välja och vraka bland data utan att alltid presentera dem så som de publicerats. Om Fölster tror att data har "manipulerats" riktar han följaktligen en allvarlig anklagelse mot några av de organ som åtnjuter största nationella och internationella anseende.
Slutligen bör framhållas att vi inte kommenterar tendenserna för inkomstskillnader i Sverige; vi noterar att dessa skillnader är mindre än i många andra länder. Vi påpekar också att Sverige ingår i det mönster som visar att mer jämlika länder inte bara är mer socialt homogena utan vanligen också mindre plågade av hälsorelaterade och sociala problem. De har bättre psykisk hälsa, färre drogproblem, lägre våldsfrekvens, färre tonårsfödslar, högre välbefinnande bland barn och bättre resultat inom utbildningsväsendet. Vi förstår inte varför en liten del av den politiska högern i Sverige vänder sig mot analyser som visar att deras land bör känna sig stolt över en sådan tradition och över att utgöra ett exempel för andra länder.

Fölster har missat vår poäng. Naturligtvis instämmer vi i att välståndet har ökat i de flesta länder. Vår utgångspunkt är just paradoxen mellan ett materiellt välstånd utan motstycke och de många sociala sjukdomstillstånd som fortsätter att vålla lidande i rika samhällen.
Förutom att visa att mer jämlika länder drabbas av långt färre sociala problem, undersökte vi om detta gäller även för de mer jämlika av de femtio delstaterna i USA.
Slutsatserna är mycket likartade i båda fallen. När kritiker från den politiska högern i Sverige har hävdat att vi skulle ha använt oss av olika inkomstdata, har vi upprepat våra analyser och visat att resultaten är mycket samstämmiga. Alla våra data har gjorts allmänt tillgängliga på www. equalitytrust.org.uk.

Våra resultat har accepterats av framträdande politiker i alla de största politiska partierna i Storbritannien, däribland David Cameron, ledare för de konservativa. Det tycks råda allmän enighet om att ojämlikheten i Storbritannien är alldeles för hög och att den bör reduceras.

Richard Wilkinson
Översättning: Lars Olsson