Jag delar inte Birgitta Ohlssons allmänna politiska uppfattning. Hon är borgerlig och jag är socialdemokrat.
Men vi är båda varma anhängare av feminismen, den teori som säger oss att män är överordnade, kvinnor underordnade. Som feministsyster känner jag mig därför manad att kommentera Eva Sternbergs uppmaning till Birgitta att stanna hemma i stället för att ta jobbet som EU-minister. De åsikter som Eva Sternberg uttryckte på Expressens debattsida måste helt enkelt bemötas och bekämpas. Dess syfte är att skuldbelägga modiga och moderna kvinnor.
Birgitta Ohlsson och jag har under många år kämpat för att den svenska föräldraförsäkringen bör individualiseras. Det skulle innebära att den nuvarande möjligheten att överlåta pappans "dagar" på mamman skulle försvinna. Barnet skulle få rätt till båda sina föräldrar, både mamman och pappan skulle få samma chans att vara bra föräldrar. När Liberala ungdomsförbundet och jag enades om detta i en radiodebatt, 1999, hade vi enbart opinionsstöd av Expressens ledarsida. Aftonbladet, socialdemokraterna, LO, borgerliga partier och alla andra i den politiska debatten hävdade att föräldrarna själva måste få bestämma. En amningsorganisation frågade mig hur jag trodde det skulle gå med amningen - denna livsviktiga fråga. Så det hände inget och vi ser resultatet. För vad händer när "familjen själv ska bestämma"?
Sociologen Rita Liljeström har i sin forskning visat att också inom familjen finns det en maktordning - gissa hur den ser ut? Ja, inte är det Birgitta Ohlsson och hennes moderne make som är norm. Relationernas ojämställda liv börjar när barnen kommer. Då börjar vi kvinnor med det omsorgsarbete som följer oss och får konsekvenser för oss, ända in i döden. Längst tid hemma när barnet föds, deltid, nytt barn deltid, sämre fortbildning, eftersläpning i löne- och karriärhänseende och så vidare. Och när det brandgula pensionskuvertet kommer undrar vi vad som hände. Hur kunde det bli så lite?
Jämfört med för tio år sedan inser tack och lov fler i dag att den nuvarande föräldraförsäkringen reproducerar ojämställdhet, att den därför är farlig sett ur ett jämställdhetsperspektiv. Föräldraförsäkringen skulle kunna vara nyckeln till förändring och måste därför förändras! Detta borde vara varje feminists utgångspunkt och huvudparoll.
Därför är gravida Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till att bli minister så befriande. Hon, den blivande mamman, vill ha den makt som en statsrådspost innebär. Fine! Hon till och med sa det innan hon blev tillfrågad. Provocerande? Så klart att många män och några kvinnor blir upprörda, men utomordentligt bra! Birgitta Ohlsson blir därmed en förebild för unga kvinnor. Ta chansen om du kan, annars tar någon annan den, förmodligen en man. Var med, forma samhället, bidra till förändring. Hej, hallå, det finns modersmjölkersättning och man kan organisera ministerlivet så att barnet kan ammas. Och som alltid innebär livet att man väljer till och väljer bort. Att alltid addera är faktiskt inte möjligt.
Jag har själv tvingats göra många personliga val. De var inte enkla och inte alltid självklara. Också jag har levt med debattörer som Eva Sternberg, som, nu med inte oväntat stöd från en KD-riksdagsman, på fullt allvar hävdar att "vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget". Man tar sig för pannan! Lever vi år 2010 eller var det 1950?
När jag valde bort spisen och en stor del av tiden med mina barn för den politiska karriären, kunde jag göra det för att mina barn hade en för dåtiden och nutiden mycket modern pappa - precis som i Birgitta Ohlssons fall. Och visst har jag funderat över mitt val, visst har jag gråtit ibland och visst har vi pratat om det, barnen och jag. Men varje gång jag tänker tillbaka på mitt liv, i samhällets och politikens tjänst, har jag trots allt känt en glädje och stolthet över vad jag åstadkommit.
Därför vill jag säga till Birgitta: Skit i dinosaurierna, känn stöd för ett modigt och bra beslut också från en från den andra politiska sidan!
MARGARETA WINBERG
