När studentmössorna kastas högt upp i himlen, i lyckan över att ha klarat sin gymnasieutbildning och ha hela livet framför sig, faller de tungt ner i marken igen. Ett av de största valen man gör är yrkesvalet. De elever som lyckats få högsta betyg och siktar på en utbildning där det behövs höga betyg känner sällan till att kvotering tillämpas i antagningen, ofta av det slag som kallas "positiv särbehandling".
Häromåret debatterades exempelvis fallet med studenter som på grund av etnisk bakgrund kvoterades in till juristutbildningen vid Uppsala universitet. Två unga kvinnor - med bättre betyg än samtliga ansökanden som antogs på den etniska kvoten - nekades utbildningsplats. Fallet prövades i Uppsala tingsrätt som dömde Uppsala universitet för otillåten etnisk diskriminering, detsamma gjorde Svea hovrätt. Men det är långt ifrån det enda fallet där människor, på grund av grupptillhörighet, sorteras bort vid uttagningen.

Själv valde jag att läsa min gymnasieutbildning på folkhögskola. Där läste jag bland annat naturvetenskap ett intensivt år och lyckades få högsta omdöme, vilket behövs för att komma in på veterinärutbildningen. Väl medveten om att det är svårt att komma in på just den utbildningen, sökte jag ändå. Samtidigt ringde jag till studievägledaren på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala, där den enda veterinärutbildningen i hela Sverige finns, för att ställa några frågor om utbildningen. Svaret jag fick direkt var att det är väldigt svårt att komma in på utbildningen om man söker i folkhögskolekvoten - och dessutom är tjej. De förklarade det med att "underrepresenterat kön får någon typ av förtur i lottningen". Just könskvotering märks tydligast på utbildningar som kräver högsta betyg, såsom läkar- och veterinärutbildningen (de flesta sökanden är kvinnor).

Jag funderade mycket över mitt telefonsamtal med SLU och kollade upp det lite närmare. Tydligen är det så att det finns fler kvinnliga veterinärer än manliga på arbetsmarknaden, samtidigt som kvinnor är överrepresenterade på utbildningen. De flesta platser på högskolan går till elever som söker i gymnasiekvoten, och då främst till kvinnor eftersom det i regel är flest kvinnor som har högsta betyg. Folkhögskolekvoten brukar bara få 3-4 platser, och då männen är det underrepresenterade könet får de förtur på platserna. Är det då 3-4 män eller fler med högsta betyg som söker i den kvoten, går alla platserna till dem. De första reservplatserna går till de män med högsta betyg, som inte kommit in. Därefter placeras vi kvinnor i kö. För att en kvinna ska kunna komma in måste alla männen före i kön tacka nej till platsen.

För mig är detta precis vad som kallas könsdiskriminering. Helt plötsligt spelar det ingen roll vilken kompetens man har. För även om man har den kompetens som krävs, är det bara könstillhörigheten som betyder något. Då har man ingen chans att påverka sin framtid, trots all sin ansträngning. Och är det ens jämställt när exakt lika många av varje kön inom alla utbildningar och yrkesgrupper får utbildningsplatser? Jämställdhet är väl ändå samma som likabehandling, inte "lika många"?

Om man ständigt ska styra lottningen och sikta på en jämn könsfördelning kommer likabehandlingen att försvinna fullständigt. Det hela kan tyckas vara enkelt, men behöver upprepas: ett jämlikt och jämställt samhälle särbehandlar inte människor på grund av kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning. Tvärtom ger ett sådant samhälle alla sina medborgare samma chanser och möjligheter. Det enda som i längden gynnas av kvotering och "positiv särbehandling" är diskrimineringen.
Vi håller alla med om att mångfald är bra på många sätt och bör främjas, men kvotering är fel sätt att gå tillväga. Många universitet gör till exempel olika informationssatsningar till personer med en annan bakgrund än majoriteten som söker sig till utbildningen i fråga. Det är bra, till skillnad mot kvotering. För oavsett om det är ren kvotering som i fallet med de två kvinnorna som sökte till juristutbildningen vid Uppsala universitet, eller positiv särbehandling som i mitt fall, innebär det att någon inte kommer in på utbildningen på grund av en så kallad kollektiv egenskap.

Efter att ha sökt till veterinärutbildningen i Uppsala två gånger utan att komma in har jag nu gjort en anmälan till jämställdhetsombudsmannen som ska titta närmare på frågan. Vi som har slitit hårt för bra betyg ska inte missgynnas för att allt för många "ur vår grupp" är sökande till samma utbildning. Kvotering innebär nämligen - paradoxalt nog och hur goda intentionerna än är - diskriminering.



Hanna Svederborn
Hanna är sökande till veterinärutbildningen, men börjar ge upp hoppet. Hon ser dock en flygledarutbildning som ett bra alternativ.