Ulla Lundegård. Foto: Robin Fritzon.
Ulla Lundegård. Foto: Robin Fritzon.

Jag gör väl vad jag vill med mina ben

Publicerad

Jag har inte kommit till världen för att höra att jag ska hålla ihop benen. Nu vill vi ha in domstolar som är stadiga nog att sätta sig in i en kvinnas liv, skriver författaren och konstnären Ulla Lundegård.

Jag är 63 år. Håller ihop benen ordentligt och tar ansvar för mitt liv. Jag straffknullar vanligtvis inte 13-åriga pojkar, eller våldtar män på led med mina kvinnliga vänner som assistenter. Jag går ut på gatan iklädd vad jag vill, om det så skulle vara i bara trosorna och ett kortkort linne.

Jag har sjalett på huvudet och en långklänning på mig och om jag är naken under eller har kyskhetsbälte, det ska ni fullständigt skita i. Jag har inte kommit till den här världen för att - som mina systrar - vara måltavla för våldtäktsmäns behov av att tömma sina spermier i mitt sköte.

Jag har inte kommit hit till världen för att sona att Gud kastade ut mig ur paradiset och jag har inte kommit hit för att höra att jag ska hålla ihop benen. Jag gör väl vad jag vill med mina ben. Sparkar till exempel.

Jag skulle bra gärna vilja veta hur den samlade intelligensen av hovrättens delegater ser ut, som ställer frågan "höll du ihop benen tillräcklig"? Och att det inte är gruppvåldtäkt när TVÅ män ger sig på kvinnan efter varandra, herr eller fru domare.

Skulle det inte vara anatomiskt svårt att stoppa in två penisar samtidigt? Nu får det vara slut på daltandet med hovrätter.

Nu vill vi ha in domstolar som är stadiga nog att sätta sig in i en kvinnas liv. Både i nutiden och i forntiden och i urtiden. Och kanske förklara att de flesta av oss håller ihop benen när vi blir utsatta för våld.

 

LÄS MER: Det är män som ska stanna inne på natten

 

Jag är mamma till två pojkar och en dotter. Och i ärlighetens namn har jag aldrig tänkt tanken att våra söner skulle bli våldtagna när de går hem i natten. Att de skulle kunna hamna i bråk, ja, men inte våldtagna.

Dottern däremot, har jag alltid känt en viss gnagande oro när hon skulle ta sig hem på kvällen. Frågor om hon har sällskap, eller ”du kan ta en taxi”, ”du går väl inte hem själv”… Ja, en ständig oro över det faktum att hon är flicka och kvinna.

I Östersund vädjar man till kvinnor att de inte ska gå ensamma i natten och i Umeå fick en av mina vänners kvinnliga kompis örat sönderbitet i ett våldtäktsangrepp.

En annan väns dotter blev omringad när hon skulle gå hem, men blev lyckligtvis räddad av en förbipasserande bil. Exemplen kan bli fler. Dagligen läser vi hur kvinnor blir offer för mäns våld och övervåld.

 

LÄS MER: Inför en ny uppförandekod för män

 

Jag skriver inte sexualitet, för det handlar inte om sexualitet. Det handlar om makt och härskarteknik. Och det handlar om att vi lever i ett samhälle där man fortfarande premierar mäns styrka och suveränitet.

När det gäller uppmaningen till kvinnor i Östersund, att de bör hålla sig inne på kvällarna och inte gå ensamma, varför väljer man inte att gå ut med en rekommendation att män bör hålla sig hemma? Det hade ju varit mer naturligt. Att vara kvinna är en ständig påminnelse om inskränkning och ofrihet. Det är något både män och kvinnor är vana vid, så ser vårt samhälle ut. Att känna rädsla är en naturlig del i våra liv och ingår i den patriarkala strukturen.

Det är säkert lika naturligt både för en kvinnlig domare, som för en manlig att ställa frågor till våldtäktsoffret om utmanande klädsel och beteende. Det är vi kvinnor som bär skulden till att vi blir våldtagna just därför att vi är kvinnor.

Vi ska veta vår plats.

 

Ulla Lundegård

Författare och konstnär

En kortare version av denna text publicerades först på Ullas Facebooksida.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag