Smart Modell. "Awlakis (bilden) modell är smart genom att västvärlden, hur den än reagerar, bekräftar hans tes. Reagerar man i väst genom att kategoriskt stå upp för yttrandefrihet och för publicering av "blasfemiskt" material, visar det att västvärlden är islamofobisk", skriver Johan Lundberg och Magnus Norell.
Smart Modell. "Awlakis (bilden) modell är smart genom att västvärlden, hur den än reagerar, bekräftar hans tes. Reagerar man i väst genom att kategoriskt stå upp för yttrandefrihet och för publicering av "blasfemiskt" material, visar det att västvärlden är islamofobisk", skriver Johan Lundberg och Magnus Norell.

Islamistiska kampens bränsle är islamofobi

Publicerad

Upplevd islamofobi triggar jihadistiska terrordåd som i sin tur triggar kritik mot den islamistiska ideologin. Därmed upprepas känslan av islamofobi vilket kan elda på nya terrordåd, skriver Johan Lundberg och Magnus Norell.

När den franska tv-kanalen BMF intervjuade terroristen Cherif Kouachi, hänvisade han till Anwar al-Awlaki, den moderna jihadismens kanske mest inflytelserike teoretiker. Awlakis smartaste idé var uppfattningen om islamofobi som den islamistiska kampens mest potenta bränsle. Islamofobin är nämligen beviset, enligt honom, på att västvärlden fortfarande är inbegripet i ett månghundraårigt krig mot islam.

Muslimers föreställningar om att vara utsatta för systematiska kränkningar kunde, tänkte han sig, trigga i gång jihadister att utföra terrordåd. Dessa dåd skulle sedan ge upphov till kritik mot den islamistiska ideologin och därmed bekräfta Awlakis tes att västvärlden är islamofobisk. Vilket i sin tur skulle kunna trigga i gång nya attentatsmän att ta värvning i det krig som enligt honom pågår mot en västvärld som vill utplåna islam, om inte annat så genom att frammana en mellanmjölks-islam där "oupplysta" muslimer har internaliserat föreställningar om till exempel yttrandefrihet, det vill säga idéer i strid mot den enligt Awlaki korrekta tolkningen av islam.

Awlakis modell är smart genom att västvärlden, hur den än reagerar, bekräftar hans tes. Reagerar man i väst genom att kategoriskt stå upp för yttrandefrihet och för publicering av "blasfemiskt" material, visar det att västvärlden är islamofobisk. Reagerar man å andra sidan med att propagera för att islam bör undantas från blasfemi, riskerat detta att föda islamofobiska motreaktioner, ibland våldsamma, hos frustrerade människor som uppfattar att muslimer inskränkt yttrandefriheten, alternativt skaffat sig en gräddfil där just de men inga andra grupper kan undslippa hån och kritik.

För den som likt Awlaki och hans meningsfränder vill att framtiden ska ta form som ett krig mellan väst och islam, är naturligtvis det senare framtidsscenariot mest lockande.

Hur har man då från svenskt håll förhållit sig till detta? I stället för att upplysa skolungdomar om vikten av att samhället är baserat på det upplysta samhällets värdegrund, där yttrandefriheten är ett centralt fundament, har man pumpat in miljontals kronor i organisationer som reser runt och på bland annat skolor visar upp "islamofobiska" Muhammed-karikatyrer som exempel på hur illa ställt det är i Sverige.

Och svenska debattörer har hakat på. På frågan om varför Aftonbladet inte publicerade teckningar från Charlie Hebdo svarade Lena Melin att hon inte ville kränka massa människor. Men vilka kränks av en illasinnad teckning av IS-ledaren al-Baghdadi? En man på vars order tusentals muslimer kallblodigt avrättats? Därmed har man agerat precis på det sätt som islamister och jihadister önskat.

Vad svenska staten borde göra, i stället för att underblåsa föreställningar om att karikatyrer är ett tecken på en allomfattande rasism, är att skapa förutsättningar för att dylika karikatyrer kan publiceras utan problem i så många forum som möjligt. Att terroristerna hade valt ut Charlie Hebdo berodde på den status som tidningen kommit att ofrivilligt åtnjuta som den sista bastionen för en journalistik som inte är undfallande gentemot krav som extremistiska islamister under flera decennier ställt på vilka bilder och texter som bör publiceras i västvärlden. Hade alla andra mediebolag systematiskt verkat utifrån samma principer som Charlie Hebdo, hade tidningen aldrig fått status som självklar måltavla.

Som vi ser det finns i detta läge två alternativ.

Det första är att liberaler och försvarare av den västerländska demokratin står upp på det kategoriska sätt som Charlie Hebdos redaktion gjorde, och i den andan verkar för att skapa förutsättningar för att yttrandefrihet garanteras, skärps och maximeras.

Det andra alternativet är att samhället accepterar den islamistiska förklaringsmodellen om att det pågår ett krig mellan islam och väst, där islamofobin är västvärldens effektivaste vapen. Det innebär en ökad risk för att de enda som tydligt markerar avståndstagande från islamisternas världsbild blir högerextrema rasister och ett fåtal liberaler som är modiga nog att strunta i att bli avfärdade som högerextremistiska rasister.

Det behöver väl inte sägas att det sista alternativet är det framtidsscenario som både högerextremister och islamister finner mest lockande.

 

Johan Lundberg, författare och docent i litteraturvetenskap

Magnus Norell, författare och Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy i Washington DC samt Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy i Bryssel

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag