ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Islamisternas hot tystar debatten

ANNONS:
Tidigare artiklar
Visa flerVisa färre
Islamister mordhotar sekulära muslimer i Sverige som de anser har fel uppfattningar om Muhammed-karikatyrerna.
Genom att hävda att de är offer för majoritetssamhället slipper radikala islamister att stå till svars för sina kränkningar av demokratin.
Det skriver journalisten SALAM KARAM.

Islamister i Europa

och Sverige kränker dagligen muslimers yttrandefrihet. De driver hets mot judar, uppmanar till mord på sekulära muslimer och attackerar demokratin. Samtidigt manipulerar de debatten i medierna genom att utmåla sig själva som offer för majoritetssamhället och islamofobin. Politikerna i Sverige pratar om vikten av en dialog mellan västvärlden och den muslimska världen. Men hur ser debattklimatet ut i Sverige? I samband med debatten om karikatyrerna på profeten Muhammed har flera muslimer, som offentligt eller vid privata sammanhang försvarat yttrandefriheten, blivit mordhotade av radikala islamister i Sverige. Dessa debattörer vågar inte längre säga vad de tycker och känner i rädsla för repressalier. De vågar inte ens offentligt berätta om de hot de utsätts för. Detta händer i Sverige år 2006 och inte i Mellanöstern. De senaste våldsamheterna i Mellanöstern känns kanske väldigt avlägsna för många i Sverige. Svenska politikers ställningstagande att vi inte ska lägga oss i en konflikt som inte berör oss känns kanske tryggt. Men många sekulära muslimer och många judar i Europa och Sverige har under flera år känt av våldet och hotet från fanatiska islamister. Det finns tyvärr många exempel att redovisa.

Den 27 december

2004 publicerade jag en artikel i Svenska Dagbladet där jag påpekade att medlemmar från ett extremistiskt islamiskt parti, Hizb al-Tahrir (Befrielsepartiet), vars talesman i Danmark, Fadi Abdullatif, år 2003 dömdes till 60 dagars villkorligt fängelse för brott mot rasismlagstiftningen, delade ut flygblad som uppmanade till mord på judar. Några dagar senare, enligt en källa som av säkerhetsskäl inte kan offentliggöras, kontaktade Hizb al-Tahrir moskén och undrade vem jag var och hur jag vågade prata illa om deras parti och flygblad. Detta för att tysta ned mig. En medförfattare till en artikel jag skrev om hotet från islamister i Sverige, under sommaren 2005, blev hotad när han var på en fredagsbön dagar efter publiceringen. Svenska imamer som har uttalat sig mot terrorism och självmordsattacker har blivit kränkta. En bland många av dessa imamer, Abd al-Haqq Kielan, avslöjade i Expressen (05.10.03) att Islamiska förbundet kallade honom för "satan" och "en jude som konverterat till islam för att förstöra för muslimerna".

Andra har

blivit mordhotade av islamistiska rörelser och frysts ut av sina egna moskéer. Nalin Pekgul, troende muslim och ordförande för s-kvinnorna, flydde från den extrema islamistiska miljön som svept över förorten Tensta. Hennes berättelser känner många muslimska kvinnor i Sverige igen. Kvinnor som av sina män tvingas att inte skaka hand med män och uppmanas att inte prata med svenskar eftersom svenskarna är "otrogna" och därför "orena". Abd al-Haqq Kielan och Nalin Pekgul är få bland lejonparten av muslimer som vågar träda fram offentligt. Mina egna släktingar i Sverige och många av mina vänner lever i skräck och deras oro ökar varenda gång jag framträder i tv, radio eller skriver om fanatiska islamister. Detta händer i Sverige och jag är inte ensam om att ha upplevt detta. Nyligen upptäckte polisen i Stockholm under en husrannsakan i Stockholms- moskéns bibliotek grovt antisemitisk propaganda. Varför såg vi inget av den muslimska världens och de svenska mediernas upprördhet över denna hets mot folkgrupp?

Är detta ett

acceptabelt debattklimat? Hur ska vi kunna ha en dialog med den muslimska världen när muslimerna i Sverige knappt vågar kritisera antidemokratiska islamistiska rörelser som finns i Sverige? Moderatledaren Fredrik Reinfeldt pratar om dialog med muslimska världen. Vilka muslimer menar han? I Bagdad halshöggs nyligen en kusin till mig för att han arbetade åt ett utländskt bolag som jobbar för återuppbyggnaden av Irak. Är det med dessa islamister vi vill ha dialog eller med dem som dagligen blir offer för islamisternas våld? Islamistiska rörelser som Hizb al-Tahrir, såsom bland annat Sydsvenskan och danska medier har uppmärksammat, försöker också rekrytera kriminella och arbetslösa invandrare i storstadsförorter och universitetsutbildade muslimer. Deras agenda är antidemokratisk då de förkastar varje samhälle som har en sekulär lagstiftning. Deras världsbild är att alla icke-muslimer och alla sekulära muslimer är onda och förtjänar det grymmaste straff. Men dessa rörelser har skickligt manipulerat mediedebatten och utmålar sig själva som offer för majoritetssamhället och islamofobi.

Debatten om islam,

muslimer i Sverige och religiös fanatism inom islam, tystas ned snabbt av dessa islamister, representanter för muslimska organisationer, samt svenska debattörer och islamforskare som intar en försvarsställning och utmålar muslimerna som en utsatt grupp vars rättigheter kränks. Och många politiker ser genom fingrarna och låter dessa kränkningar fortsätta av rädsla för att konfrontera sig med en minoritetsgrupp. Jag, med muslimskt ursprung, har personligen aldrig varit rädd för att kritisera muslimska extremister och bryr mig inte om jag utsätts för hot. Men i dag är jag rädd. Inte för hot. Inte för att få en religiös fatwa mot mig. Utan rädd för att jag inte ska få säga vad jag vill längre. Rädd för att yttrandefriheten ska offras. Rädd för att de som inte tror på demokrati ska bestämma framtiden.

Vad svenska politiker

bör inse är att även om Sverige och Danmark hittills varit skonade från terrorattentat, så har hotet från islamistiska rörelser vållat stort lidande för många enskilda individer, muslimer som judar och kristna. Det är ett hot som inte är lika uppenbart som terrordåd, eftersom vi inte ser dem som drabbas av det. SALAM KARAM Salam Karam är svensk journalist. Han är född i Bagdad, Irak, och har studerat Mellanösternkunskap och arabiska vid Uppsala universitet.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: