Laxen är illa ute i Östersjön. Fångsterna har minskat med 84 procent på 20 år. Tjuvfisket innebär ett ökat fisketryck. Samtidigt är det en allt lägre andel av ynglen som överlever till vuxen ålder.

Det är svårt att förstå, men i det här läget vill landsbygdsminister Eskil Erlandsson fånga mer lax än vad forskarna tycker är hållbart.
EU:s fiskeministrar möts i dag för att besluta om nästa års fångstkvoter i Östersjön. Sveriges linje vid det mötet är att sätta högre kvot för lax än vad EU-kommissionen och den vetenskapliga organisationen ICES föreslår.
Inte nog med att Eskil Erlandsson trappar upp jakten på den sista laxen – han är också beredd att riskera människors hälsa på köpet.
Tidigare i år förlängde han Sveriges dispens från EU-förbudet mot att sälja fisk med farliga halter av dioxiner, och berömde sig då om att ha räddat surströmmingen.

Enligt Livsmedelsverket bör barn och kvinnor i barnafödande ålder inte äta fet Östersjöfisk som lax och strömming mer än 2-3 gånger per år – för den fisken har halter av giftiga dioxiner och PCB över EU:s gränsvärden. Kunskapen om de här kostråden är låg hos målgruppen, och Livsmedelsverket föreslog tidigare i år att Sverige inte ska förlänga sin dispens från EU-förbudet.

En slopad dispens skulle inte innebära att fisk från Östersjön försvinner från marknaden, bara att människor kan känna sig trygga med att fisken de köper är säker. Strömming som är mindre än 17 centimeter innehåller nämligen låga gifthalter och går bra att äta.
Med laxen är det en annan historia. Enligt Livsmedelsverket ligger halterna av dioxiner och PCB i lax över de föreslagna gränsvärdena i prover från samtliga områden, det vill säga Bottenviken, Bottenhavet och alla delar av Östersjön.
Ändå väljer Erlandsson nu att slåss för ett ohållbart laxfiske.

Förra året lyckades Östersjöländerna bara fånga 49 procent av laxkvoten i Östersjön, den andra halvan kan kallas "pappersfisk". Det har med andra ord varit mycket svårt att fånga hela kvoten eftersom det inte finns tillräckligt med fisk.
Därför måste det till en mycket stor minskning av kvoten för att alls innebära någon faktisk skillnad i fångsterna, och därför välkomnar vi EU-kommissionens vetenskapligt baserade förslag att minska laxkvoten med 79 procent.
Regeringens linje däremot är att minska kvoten utan att specificera hur mycket – vilket är svårt att tolka på något annat sätt än att man inte tänker kämpa för en reell minskning av laxfisket.
Under Eskil Erlandssons första år som minister sade han att han skulle söka kompisar i EU. När EU-kommissionen nu har ändrat kurs och lägger förslag i linje med forskarnas råd hänger inte Erlandsson med längre. Den här gången sviker Sverige de som kämpar för ett hållbart laxfiske i Östersjön.

Det är oklart varför Erlandsson går ifrån vetenskapliga principer den här gången. Men det är särskilt allvarligt eftersom man ännu inte vet varför överlevnaden av laxyngel är så dålig. Kanske gör han det för att skydda fiskare på kort sikt. Men vill man bevara fiskenäringen på lång sikt är det bättre att låta beståndet av vildlax växa sig större. Om man också bekämpar utsläppen av dioxiner kan vi förhoppningsvis tryggt äta laxen i framtiden också.
Landsbygdsministern måste inse allvaret i situationen och att försvara EU-kommissionens förslag för laxkvot.



ISABELLA LÖVIN

Isabella Lövin, MP, är EU-parlamentariker. Hon är också journalist och författare, mest känd för boken ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken".