Regeringens förslag till Ipred-lag sågas nu av många debattörer och bloggare. Ett exempel är Kjell Häglund som har bloggen weirdscience.se. Jag håller definitivt inte med honom. Varför ska mindre bemedlade ha rätt att stjäla medan en arbetande medelklass ska betala för sig? Vad menar Kjell Häglund med att vi ska ge upp hoppet om att få fast de "stora fiskarna"? Ska vi ge upp hoppet om att få fast de stora ekobrottslingarna och koncentrera jakten till skattemyglande hårfrisörskor och hantverkare?
Men Ipred-lagen handlar också om att värna en av få tillväxtbranscher i den moderna ekonomin. Justitieminister Beatrice Ask har helt rätt i att Ipred-lagen ökar förutsättningarna för den kreativa sektorn att växa.
Jag tror inte att någon människa, vid en saklig analys, inte är beredd att betala för det man konsumerar. Då faller ju hela samhället samman, liksom kulturen. Även motståndarnas egna värv och tjänster skulle gå samma väg.
I ett fåtal länder i Europa, däribland Sverige, är fildelning laglig. Jag kan inte låta bli att uppröras över att ambitiösa skapare av svensk dramafilm får se sina verk i HD-kvalitet, tillgängliga för vem som helst helt gratis, innan de fått tillbaka en enda krona på sina investeringar i tid och pengar. Vem ska då lockas, och ha råd, att berika det framtida utbudet av kvalitetsfilm?
Den senaste Bondfilmen fanns ute på nätet, i högsta kvalitet, dagen efter premiären i London. Med en biobiljett som betingade en summa av noll kronor, kunde vem som helst sjunka ned i sin fåtölj och titta. Biljettpriser på noll gör att kvalitetsbolag som HBO och Showtime i ett senare skede inte kommer att ha råd att producera underhållning. Samma fenomen gäller även författare och musiker. Smala artister, de som inte är tillräckligt stora för att turnera, tvingas att gå över till ren hobbyverksamhet.

Möjligen har porrbranschen drabbats mindre av problem med illegal nedladdning, eftersom konsumenten är rädd för att hon eller han ska bli lurade av bluffföretag. Konsumenten är därför försiktigare med vad han laddar ned, eller får streamat till sin dator.
Oavsett hur Ipred-lagen kommer att se ut om och när den blir verklighet är det viktigt att de kreativa företagen granskar sina affärsmodeller. Jag tycker till exempel att succén med Itunes har visat att konsumenten är villiga att betala. Bara servicen är bra och att det är enkelt att betala. Marginalerna är så pass mycket högre vid streaming och nedladdning, att de som verkligen betalar finansierar dte som illegalt konsumeras över nätet.
När det gäller möjligheterna på nätet för video on demand, tror jag att det är viktigt att alliera sig med de etablerade teleoperatörerna, till exempel British Telecom, Deutsche Telecom, France Telecom och Belgacom. I detta samarbete är ett starkt varumärke, som Private, mycket värdefullt.

Men för att kreatörer inom musik och film ska överleva, måste vi också få till stånd någon form av finansiellt tankningssystem in i de upphovsmannarättsliga leden. Så länge det inte finns sätt att ta betalt via till exempel mjuk- eller hårdvaror, CD-skivor, mp3-spelare eller bredbandshastighet, måste vi få till en lagstiftning som stoppar stölderna av kreatörernas arbete. Förmodligen är det en uppgörelse mellan producenter av kultur och leverantörer som är den bästa lösningen på sikt, annars hamnar vi i en kapplöpning mot kryptering och proxyservrar för att gömma sin identitet.
Man kan tycka att det är fel att ge till exempel skivbolag befogenhet till något som av motståndarna betecknas som polisiär verksamhet. Men samtidigt kanske vi måste lära oss att ta lika stort ansvar för vår dator, som för vår bil. Ingen lämnar väl bilen olåst med nycklarna i - och blir sedan förvånad om någon missbrukat den eller fått parkeringsböter? Datorn bör därför skyddas med lösenord, så slipper man risken att den missbrukas. Och blir den stulen, ja då är det en polisiär sak.
Vi måste helt enkelt lära oss att ta ansvar för det vi äger och gör på nätet.


Berth Milton
Berth Milton är vd och huvudägare i porrkoncernen Private. Han älskar att spela golf.