Första april träder den så kallade Ipredlagen i kraft. Den ger privata bolag som säljer musik, film och dataprogram större befogenheter än polisen, när det gäller att jaga fildelare. Lagen har stora brister när det gäller rättssäkerheten. Och den kränker den personliga integriteten. Piratjägarlagen känns helt enkelt som ett dåligt aprilskämt.
Dessutom kommer lagen att skjuta bredvid målet. De som ägnar sig åt fildelning i stor skala vet hur man lurar nöjesindustrins nätpoliser. Det finns gott om tjänster som erbjuder dig som surfar på nätet anonymitet.
Här är några exempel som läsarna på min blogg har tipsat mig om:
The Pirate Bays Ipredator.
www.relakks.com
www.mullvad.net
www.dold.se
www.ivacy.com/en
www.prq.se
www.i2p2.de
www.flashvpn.com
Även fraskydd.se skriver utförligt om förutsättningarna att skydda sin kommunikation från nöjesindustrins nätspioner och statens övervakning.

Den som verkligen vill har alltså alla möjligheter att gå runt kontrollen på nätet. Och man kan vara rätt säker på att alla som sysslar med fildelning i stor skala är mycket väl medvetna om detta.
Kvar blir de små fiskarna, till exempel de som fildelar enstaka låtar och en film eller två. De har inte alltid den kunskap som krävs för att slinka igenom nätet. Så det blir de som kommer att fastna och drabbas av nöjesindustrins skyhöga skadeståndskrav.
Jag är för upphovsrätt och ser fildelning som ett problem. Men detta brott är, i liten skala, närmast att jämföra med snatteri. Sådant skall naturligtvis bekämpas. Frågan är dock om det är proportionerligt att göra det på ett så här integritetskränkande sätt. Man kan också undra om det är rimligt att införa en lagstiftning som försämrar självaste rättssäkerheten för att fånga människor som fildelar i en obetydlig omfattning.

Ipredlagen ger inte bara den ena parten ett övertag i skadeståndsprocesser. Lagen säger till och med att den som misstänks för fildelning inte får underrättas om att hans eller hennes identitet lämnats ut till nöjesindustrins advokater förrän efter en månad. Under den tiden kan den misstänktes bankkonton komma att spärras och en privat husrannsakan genomföras. Datorer kommer att beslagtas och den tekniska utredningen blir både stor och komplicerad. Det kan kosta den som är misstänkt hundratusentals kronor att anlita de datorexperter som behövs för att han eller hon skall kunna bevisa sin oskuld.
Den som är oskyldig har alltså allt att frukta, vid misstag från skivbolagsspionernas sida. Erfarenheten från länder med
liknande lagstiftning visar att misstag förekommer.
Min uppfattning är att Ipred är övervåld. Därför tycker jag att det är bra att det finns verktyg för att skydda sin anonymitet på nätet. Många av tjänsterna skyddar också svenska folket mot FRA:s automatiserade massavlyssning. Egentligen borde alla använda sådana här anonymiseringstjänster. Att vilja vara anonym är inget brott. Man kan ha rent mjöl i påsen och ändå tycka att det är obehagligt att företag och myndigheter övervakar och kartlägger vad man har för sig på internet. Min bedömning är anonymiseringstjänster snart kommer att vara lika populärt hos vanliga svenskar som virusprogram.
Anonymitetsskydden bör ses som ett svar - eller ett självförsvar - mot dålig lagstiftning, som har skapats på beställning särintressen.
Du har inget att skämmas för om du använder en anonymiseringstjänst. Det är lagligt - och du har rätt att ha din kommunikation på nätet i fred - utan att vare sig nöjesindustrin eller staten kan snoka i vad du har för dig.

Henrik Alexandersson
Liberal samhällsdebattör som bloggar på  www.henrik-alexandersson.se