Fler får jobb. Fler är friska. Fler blir
rikare. Ändå är alliansens opinionssiffror urusla.
Men regeringen Reinfeldt kan känna sig lugn.
Den internationella erfarenheten visar att domedagsprofeterna har fel och att regeringen tids nog kommer att vinna folkets kärlek.
Det skriver i dag författaren och strategirådgivaren JOHNNY MUNKHAMMAR.
Kommentatorer tävlar om att måla regeringen Reinfeldts framtid i mörka färger, i hög grad baserat på opinionsläget.
Analysen är inte bara kortsiktig utan bortser också från internationella erfarenheter av reformer. Faktum är att ett dussin industrialiserade länder har genomfört omfattande reformer de senaste decennierna.
De ekonomiska och sociala resultaten har ofta överträffat förväntningarna – och regeringarna har blivit omvalda.
Irlands mest långtgående reform var att sänka bolagsskatten från 50 till 12,5 procent, med massiva utländska investeringar som följd.
Sysselsättningen har ökat med över 50 procent, och inkomsterna i snitt med mer än 100 procent, de senaste tio åren.
Andelen hushåll med låga inkomster har minskat med två tredjedelar. Studier har visat att bara en tiondel av detta är effekter av EU-stöd.
I Irland har partierna tävlat i reformism och offentliga kommittéer har varit betydelsefulla. Kanske är motsvarande snabba sänkning av bolagsskatten en mer offensiv användning av en del av det svenska budgetöverskottet än att samla i ladorna?
I Australien och Nya Zeeland har avregleringar på arbetsmarknaden genomförts.
I Nya Zeeland råder i hög grad avtalsfrihet på arbetsmarknaden och arbetslösheten är 3,5 procent.
I Australien har lönebildningen decentraliserats och hinder för entreprenörskap rivits. Hela tolv procent av den vuxna befolkningen i Australien är i dag involverade i entreprenörskap, jämfört med 3,5 procent i Sverige.
Australien har haft oavbruten tillväxt i 17 år. Liberaliseringar på arbetsmarknaden fungerar och de kan göras i goda tider. I dessa länder har inte minst Labourregeringar stått för reformerna.
När president Bill Clinton i USA sänkte skatterna för låginkomsttagare och stramade åt bidragen var kritikerna högljudda:
”Lönerna kommer att sjunka … människor kommer att dö, företag kommer att tvingas stänga, barndödligheten kommer att stiga kraftigt.”
Sedan dess har bidragsberoendet minskat med 50 procent och antalet ensamstående kvinnor i arbete har ökat med 50 procent.
Bill Clinton stod emot kritiken på kort sikt, blev återvald, och i dag är alla vinnare.
Motsvarande kritiker av regeringen Reinfeldts likartade reformer i Sverige – som Pär Nuder – kommer att få lika fel.
I Spanien sänkte José Maria Aznars regeringar skatter på arbete och liberaliserade arbetsmarknaden, bland annat genom att tillåta tillfälliga kontrakt.
På kort tid integrerades över en miljon utomeuropeiska invandrare på arbetsmarknaden.
Sysselsättningsgraden är lika hög i den gruppen som bland infödda spanjorer. Den nuvarande regeringen Zapatero har låtit närmare ytterligare en miljon illegala invandrare få amnesti.
Bland annat tack vare den kraftiga ökningen av sysselsättningen har Spanien på tio år gått från att vara ett av de fattigaste EU-länderna till att vara rikare än snittet.
I dag verkar inget parti i Storbritannien för att återgå till situationen före Margaret Thatchers regeringar. Landet är mottagare av näst mest direktinvesteringar i världen.
Liberaliseringarna av finanssektorn har gett London ledningen över New York som världens finanscentrum.
Försäljningarna av de förlustdrabbade statliga företagen har gjort dessa företag i flera fall världsledande, vilket erbjuder lärdomar för Mats Odells motståndare.
Thatcher red ut ett starkt motstånd, förbättrade Storbritannien och förändrade den politiska kartan. Blairs och Browns regeringar har inte rullat tillbaka någonting.
I Nederländerna har en mycket omfattande sjukvårdsreform genomförts.
Samtliga medborgare har nu privata sjukvårdsförsäkringar. Alla får välja mellan olika försäkringsbolag och sjukvård levereras av privata aktörer i konkurrens. Valfriheten är brett utnyttjad och uppskattad.
Detta främjar sjukvård på medborgarnas villkor och effektivitet. Ytterligare privata försäkringar utöver grunden växer fram.
Personer utan inkomst får stöd via en särskild mekanism. I motsats till vad som ofta antas gick det att på djupet modernisera ett stort välfärdssystem – och premiärministern valdes om i det senaste valet.
Regeringen Reinfeldt har begärt ett mandat, fokuserat på relevanta områden, presenterat väl genomarbetade förslag och agerat snabbt.
Precis som i andra reformländer finns initialt motstånd och misstro, men det går över.
Det finns ingen anledning att kompromissa med särintressen – reformerna får inte vattnas ur.
Om något bör reformernas omfattning öka. Att agera för förändring men kommunicera bevarande skapar förvirring.
”Låt hunden se kaninen”, påpekade Nya Zeelands finansminister Roger Douglas – konsekvens är centralt.
Regeringens domedagsprofeter kommer att få fel.
Regeringen Reinfeldt har tagit initiativet och står för förändring.
Oppositionen står tomhänt. Avgörande nu är att behålla tempo, självförtroende och fokus – samt utveckla nya reformförslag inför nästa val.
JOHNNY MUNKHAMMAR
Johnny Munkhammar är författare till ”The guide to reform”, som just har presenterats i Europa och USA.
