Foto: Ronny Johannesson
 Foto: Ronny Johannesson

Integrationspolitik utifrån individerna

Publicerad

Anpassa bemötandet för att skapa jämlika förutsättningar i integrationsprossen, skriver Per Brinkemo.

I ett par år nu har integrationsdebatten varit i stort sett död. Även om väljare i valrörelsen rankar integrationen högt bland frågorna de bryr sig om är det få partier som pratar om den. Allt som har med invandring att göra tycks behandla Sverigedemokraterna. Det är olyckligt.

I flera år har jag arbetat i en somalisk organisation i Malmö och med stigande frustration bevittnat kulturkrockar mellan nyanlända och det svenska samhället, mellan människor präglade av klansamhällen och människor som inte inser hur påverkade de är av en lång historia av en stat. Det kan handla om synen på familjen, könsroller, barnuppfostran, statens rätt att "lägga sig i" och skolans roll.

Krockar kan uppstå mellan olika tidsuppfattningar, synen på sexualitet och vilket mandat man ger det skrivna respektive talade ordet.

Det är krockar som hade kunnat undvikas eller mildras om bara självinsikten och kunskapen om de nyanlända varit större.

Från de nyanländas sida finns det naturligtvis stora individuella skillnader på hur man klarar att ställa om till det svenska samhället. Oftast beroende på utbildningsnivå. Men det finns ändå generella drag bland olika grupper som det officiella Sverige hade haft nytt av att känna till. Men från det svenska samhället finns en rädsla att kategorisera individer som delar av en grupp med likartad kultur och erfarenheter. Det leder till att vi möter människor som om de vore tömda på kulturell bakgrund och historia. Vi är förskräckande okunniga om både om oss själva och vilken typ av samhällen människor kommer ifrån. Genom okunskap har vi avhänt oss möjligheten att se mönster hos olika asylsökande grupper och därmed sätta in rätt insatser.

Både den borgerliga regeringen och den tidigare socialdemokratiska har eftersträvat generella lösningar. Eller som det står i en regeringsskrivelse om integration: "En utgångspunkt för genomförandet av politiken är att dess mål i huvudsak ska uppnås genom generella insatser som riktar sig till hela befolkningen." Det är en bra utgångspunkt som bygger på ideal om jämlikhet. Men det betyder inte att det offentliga bör bortse från olika kulturella uttryck och förutsättningar som är speciella för särskilda grupper. Det finns heller ingen motsättning mellan en mera anpassad integrationspolitik och jämlikhet. Tvärtom, ett anpassat bemötande är en förutsättning för att skapa jämlika förutsättningar.

En stor andel av de personer som emigrerar till Sverige kommer med ingen, liten eller negativ erfarenhet av myndighetsutövning. Åtskilliga kommer från samhällen där staten antingen är korrupt eller, som i somaliernas fall, frånvarande. Många kommer från strukturer som bygger på blodsband - klansamhällen, den form av samhällsorganisation som föregått alla statsbildningar runt om i världen.

De kommer till ett land med en gammal stat där befolkningen i hög grad känner tillit till det offentliga. De kommer från ett samhälle där individen är inget, kollektivet allt, till ett där individen är fri att välja livsväg, ett samhälle med liberal lagstiftning och där skyldigheter och rättigheter är individuella. Krocken mellan klansamhällets principer och ett liberalt samhälle riskerar i många fall bli häftig.

Jag har allt mer övertygats om att staten bör, efter brittisk, amerikansk och kanadensisk modell, ge mandat till "Community Centers" att vägleda nyanlända migranter. Sådana har bättre förutsättningar att arbeta utifrån de olika målgruppernas särskilda behov.

I dessa centers arbetar välintegrerad personal som har dubbla språkliga och kulturella kompetenser. De har getts möjligheter att guida landsmän in i samhället. "Community Centers" ägnar sig åt en lång rad verksamheter: rådgivning, konfliktlösning, familjerådgivning, samhällsinformation, fattigdomsbekämpning, kulturskillnader, krigstrauman, psykiska besvär, språkträning, alfabetisering samt remitteringar till jobbcenter, tolkning, översättning.

Man ger stöd på ett personligt plan och kontakten blir betydligt mer personlig än vad en statlig myndighet kan eller tillåts att ha. Dessa organisationer är inte myndigheter, utan länkar till myndigheter.

Det tar tid att göra resan från klan till stat. Den kan skyndas på. Men då krävs ett annat sätt att arbeta. Låt "Community Centers" göra det jobb som staten i allt för hög utsträckning misslyckats med.

Per Brinkemo

är journalist och författare aktuell med boken "Mellan klan och stat - somalier i Sverige". Sedan 2009 har han arbetat i Somalilandföreningen i Malmö, Rosengård.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag