"Inte odemokratiskt att utesluta sverigedemokraterna"

Sverigedemokraterna har i många år närt en dröm om att infiltrera den svenska fackföreningsrörelsen. Det märkliga är att de verkar ha trott att övertagandet inte skulle möta motstånd från gräsrötterna som byggt upp fackföreningarna.
I en ny undersökning av Dagens Arbete visar det sig att en tredjedel av avdelningsordförandena inom IF Metall, Grafikerna och Pappers vill utesluta sverigedemokrater. Frågan hade lika gärna kunnat ställas till sverigedemokrater: varför vill du vara med i ett fackförbund med en agenda som står i strid med ditt partis agenda?
Sverigedemokraterna har på senare år kommit fram som ett mer rumsrent alternativ än under sin barndomstid. Förr om åren satt sverigedemokrater i källare och lade upp stora planer om hur man skulle infiltrera allt från fackförbund till att ta över mindre lokala partier. Det var mest diskussioner över en öl för mycket och få planer omsattes till verklighet.

Inspirationen till planerna hämtades inte sällan från franska Front National som byggde upp en social parallell rörelse med allt från soppkök till att hjälpa arbetarna med sina deklarationer. När vänstern rustade ner tog fascistpartiet över och väldigt snabbt var Front National ett självklart val för en arbetare. Sverigedemokraterna har tittat på den utvecklingen med njutningsfull blick fast det har inte blivit så mycket mer än så.
Ett par fall av uteslutning av sverigedemokrater har skett från fackförbund i Sverige. Det har hela tiden handlat om personer som själva valt en officiell position inom partiet och varje gång har partiet skrikit sig hesa om att det är odemokratiskt.
Allan Jönsson i Bjuv är en av dem som blev vald till klubbordförande på sin arbetsplats. Samtidigt hade han röstats in i kommunfullmäktige för partiet. Trots att han erkände att hans politiska åsikter gick stick i stäv med fackförbundets tyckte han inte att det var något problem att vara klubbordförande. Allan Jönsson har själv inte mycket till övers för sitt fackförbund när han skriver följande i partiets pressorgan: ”Fackföreningarna står än en gång på läktaren och hejar på denna utstötning av medlemmar, samt en fortsatt stigande arbetslöshet och en eskalerande segregering.” (15/1–06 Sd-Kuriren).

Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson ser konspiratoriskt på fackförbunden: ”Sverigedemokraterna framställs av fackförbunden och deras parti, socialdemokraterna, som ett parti som inte värnar de svenska arbetarna” (9/7–07 Sd-Kuriren).
Den enda tanken som slår mig är då varför man är intresserade av att jobba för ett fackförbund om man har en annan syn. Det är väl bara att lämna facket. Det finns alltid ett val. Vad vi nu inte får glömma är att det inte är en demokratisk rättighet att få tillhöra ett specifikt fackförbund. Däremot står det var och en rätt att bilda ett fackförbund. Det är inte samma sak, även om Sverigedemokraterna verkar tro det.

Planer på att starta eget fackförbund har sverigedemokraterna haft många gånger, men partiintelligentian har inte mäktat med detta. Sd och dess ledare har beklagat sig genom åren och sagt att det är grundlagsvidrigt att utesluta någon från ett fackförbund. Sd verkar se fackförbunden som någon form av statlig institution i stället för de ideella sammanslutningarna de är.
Anledningen till att Sverigedemokraterna inte klarat av att starta en fackförening står att finna i deras egen organisationsuppbyggnad. Luftslottet som sprängdes, Expos tidigare chefredaktörs titel på den tredje boken om Lisbeth Salander, stämmer även på sd:s partistruktur. I deras värld kan en medlem vara en lokalorganisation och tre personer kan få stå som front för ett distrikt. Med en sådan struktur byggs inga starka organisationer och även om partiet kommit en bit på vägen är det fortfarande inte långt från ett korthus.

De flesta uteslutningsärenden som gällt sverigedemokrater har varit de som varit kopplade till LO. Ingen sverigedemokrat med kärlek för sin egen partipolitik borde väl vilja vara med i ett fackförbund som så ofta väljer att lyfta fram solidaritet i sin idéförklaring. Solidaritet med alla arbetare i Sverige, det vill säga inte bara med de etniskt svenska arbetarna.
Av andra anledningar – skillnader i ideologi – kan man säga att det är lika märkligt om en nyliberalt orienterad person ville vara med i ett fackförbund. Allt detta är naturligtvis ingen nyhet för partitoppen i sd, men de gillar sin martyrroll och får de chansen att gråta över hur ”odemokratiskt” Sverige är så tar de den.

Det hade varit hedervärt om sverigedemokraterna lade av med den taktiken och började bete sig som det största partiet utanför riksdagen. Fast det är nog lite för mycket begärt av ett parti som grundades av nazister.
Det är lättare att skylla på någon annan än att själv ta ansvar.

Richard Slätt
Richard är inslagsproducent för Strix Television och har varit chefredaktör för Expo 2004–2006. Han är medvetet ej fackligt ansluten.