Hovets beslut att neka utomstående att granska källmaterialet till Erik Norbergs utredning är olyckligt för kungahuset och forskningen i Sverige, skriver Ingrid Lomfors.
I början av hösten offentliggjorde drottning Silvia utredningen om sin far. Den tillkom med anledning av uppgifter om att fadern Walther Sommerlath varit medlem i Hitlers naziparti, samt att han på tvivelaktigt sätt ska ha övertagit en judisk ägd fabrik. Silvia valde att själv undersöka sanningshalten i dessa anklagelser.
Men hennes utredning fick genast kritik från flera håll för att vara tillrättalagd och partisk, inte minst för att den utfördes av kabinettskammarherre Erik Norberg, historiker med nära band till hovet.
För att förklara sig har drottningen bland annat träffat representanter från Judiska församlingen i Stockholm och där bemött kritiken om sin fars verksamhet under krigsåren. Hon har även lagt ut rapporten på kungahusets hemsida för att visa öppenhet och transparens. Men så länge uppgifterna i utredningen inte får granskas av utomstående och fristående experter kommer oklarheterna att kvarstå.
Den 27 september vände jag mig till hovets informationschef Bertil Ternert med frågan om att få tillgång till det material som ligger till grund för Erik Norbergs utredning. Efter drygt två veckor kom svaret: "Material från familjearkivet har tillhandahållits genom H.M. Drottningen och lämnas f.n. inte ut." Det är ett olyckligt beslut, både för kungahuset och för den fria och oberoende vetenskapliga forskningen i Sverige. Det är annars utbredd praxis i Sverige att forskare även får tillgång till material om offentliga personer som ligger i privatarkiv. Själv har jag genom åren fått tillträde till exempelvis Folke Bernadottes privatarkiv utan några hinder.
Hur ska andra forskare kunna värdera uppgifterna i Norbergs utredning om vi inte får tillgång till det material som ligger till grund för undersökningen?
Erik Norberg är disputerad historiker och vet hur man bedriver ett transparent och empiriskt baserat forskningsarbete. Men i utredningen om Walther Sommerlath har vetenskapens mest grundläggande principer fått stå tillbaka - utan att det förklaras. Ett sådant förhållningssätt leder till ifrågasättanden.
I mitt brev ställde jag därför också frågan om jag kunde få ta del av det som Norberg i sin referenslista uppger som "material hos författaren". Det är sådant källmaterial, exempelvis brevkorrespondens, som Norberg själv förfogar över och som alltså inte ingår i familjearkivet. Det borde egentligen inte vara några problem. Brev går exempelvis att anonymisera utan att innehållet behöver gå förlorat. Men i svaret från hovet framgår att inte heller detta material kan lämnas ut med hänvisning till att "Eftersom detta är ett pågående forskningsprojekt bearbetas befintligt material löpande och nytt tillkommer".
Att hovet nu tydligen har beslutat att fortsatta utreda saken är positivt, för vi får hoppas att förklaringen inte är ett svepskäl för att stoppa insyn i materialet.
I svarsbrevet från hovet uppges att "När projektet är avslutat kommer självklart frågan upp, hur arbetsmaterial skall förvaras och hållas tillgängligt". Detta uttalande förpliktigar till ett tillgängliggörande av källmaterialet i Norbergs utredning om Walther Sommerlath, så snart utredningen är klar.
INGRID LOMFORS
