Alltför sällan pratar vi om medelålders kvinnors levnadssituation. Många kvinnor har svårt att få tiden att räcka till när deras föräldrar blivit gamla och fått sämre hälsa.
Åldrande föräldrar vill inte bli helt beroende av sina barn på grund av att äldreomsorgen inte räcker till. I dag ger var femte vuxen person omsorg om en äldre anhörig. De flesta omsorgsgivarna är kvinnor och i åldern 40-65 år. Att då och då hjälpa en nära anhörig är en normal del av livet och något, som för de flesta, känns kärleksfullt och rätt. Men för att ta hand om en anhörig ska man inte tvingas gå ned i arbetstid.
Kvinnor från arbetarklassen är över representerade som anhörigvårdare. Detsamma gäller vuxna barn med för äldrar födda utanför Norden. Kön, klass och etnicitet följer ett genomgående mönster bland anhörigvårdarna.
I dag utför vi kvinnor en stor del av äldreomsorgen genom anhörigvård på obetald fritid. Låt oss i stället se till att det obetalda arbetet blir betalt genom en utbyggnad av äldreomsorgen där det finns professionell personal. Då kan fler kvinnor få arbete och dessutom få möjlighet att jobba heltid och få livet att gå ihop. Låt oss skapa villkor som förbättrar såväl för oss kvinnor som för våra åldrande föräldrar.
Det behövs fler anställda i äldreomsorgen så att de verkligen kan hinna med sina arbetsuppgifter och känna tillfredsställelse i arbetet. Därför behövs ett särskilt anställningsstöd riktat till äldreomsorgen. Så kan vi bygga en hållbar äldreomsorg där den äldre liksom deras anhöriga kan lita på att omsorgen blir utförd och behoven tillfredsställda. Det skapar lugn och trygghet, vilket de äldre såväl behöver.
Jag vill att äldreomsorgen ska vara mer omfattande och individuell. Den äldre ska kunna välja hur den vill ha sin omsorg utförd, vad den vill ha hjälp med och ha stort inflytande över hela processen. Det ska finnas "fri tid", ett antal timmar per vecka, där den äldre själv kan bestämma vad den tiden ska användas till som till exempel en utflykt, gå till frissan eller en tur till stan för att shoppa lite. Äldre ska inte "tvingas" vända sig till anhöriga och hamna i en beroendeställning de inte vill ha.
Den grundläggande omsorgen ska garanteras via den offentliga omsorgen. Möjligheten att bistå sina föräldrar när de blir gamla och sjuka måste också underlättas för oss som är deras barn och vill finnas till för dem.
Jag och många med mig känner att vi inte räcker till för att finnas där som stöd på det där läkarbesöket som är så viktigt eller på hemtjänstens biståndsbedömning som har så stor betydelse för hur vardagen ska fungera. Eller när de akuta sjukhusbesöken kommer allt tätare. Sjukvårds- och omsorgspersonal ska finnas för vården och omsorgen men som barn har vi en annan en annan uppgift.
Vi är våra föräldrars barn och i det vill vi kunna finnas som stöd när livet blir svårt och hälsan blir allt sämre. Jag vet vad det kan ha för betydelse och hur svårt det är att räcka till och vara det stöd jag skulle vilja vara.
Därför borde det finnas en möjlighet att kunna vara hemma för vård av gamla sjuka föräldrar på liknande, men mindre omfattande, sätt som det går att vara hemma med sjuka barn. Det handlar inte om att ta över samhällets ansvar utan att till exempel kunna ta en dag för att följa med föräldern till sjukhuset för undersökning, eller kunna ta emot en gammal förälder som kommer hem efter en sjukhusvistelse, det vill säga kortare insatser som skapar trygghet för både föräldrar och deras vuxna barn. Det regelverk som krävs måste ta hänsyn till de könsstrukturer som finns.
Det är dags att bygga framtidens välfärd. Kvinnors levnadsvillkor måste förbättras, de åldrande föräldrarnas självständighet måste öka och personalens arbetsvillkor måste kraftigt förbättras.
Allt detta är möjligt om den politiska viljan finns. För mig är kvinnors villkor en av de viktigaste framtidsfrågorna och jag kommer att jobba hårt för att förbättra dem!
Ulla Andersson, V, är riksdagsledamot och partiledarkandidat.
