I gårdagens Kvällsposten läser jag än en gång ett inlägg från debattören Eva Sternberg, vars ambition tycks vara att ge de kvinnofientliga krafter som finns i vårt samhälle ett ansikte. 
Utan grund för sina påståenden anklagar hon denna gång papporna för att bära skulden till att fler barn råkar ut för allvarliga olyckor i hemmet. I konspiratoriska ordalag som att "alla inom sjukvården vet" försöker hon dramatisera och få uppmärksamhet för sina högst personliga teorier om att pappor inte klarar av att ta ansvars för små barn. Ja, Stenberg går så långt att hon kallar det "vansinne" att pappor tar hand om sina barn. 
Eva Sternberg har naturligtvis full rätt att föra ett korståg mot jämställdheten. Men hon bidrar genom sin vulgära argumentation till att skuldbelägga enskilda män och diskvalificerar hälften av alla föräldrar på grund av kön, det vill säga papporna.

Jag har svårt att känna igen mig i Eva Sternbergs beskrivning av kvinnor och män som föräldrar. Jag kan inte vara ensam om det. Vuxna människor, det vill säga mammor och pappor kan självklart ta lika god hand om sina barn. Problemet i vårt samhälle i dag är inte för många närvarande pappor utan för få, både i småbarnsålder och när barnen blivit lite äldre. Det är högst önskvärt att båda föräldrarna får bästa förutsättningar att knyta an till sitt barn redan från början. Det är inte bara en jämställdhetsfråga utan också viktigt för barnen. 

Eva Sternberg ger också uttryck för en människosyn som befäster en könsuppdelad arbetsmarknad. Men hennes synsätt inkompetensförklaras män att jobba med barn, vård eller omsorg. Det är beklagligt eftersom fler män inom förskolan och skolan verkligen behövs.  

På ett förödande sätt har kvinnors förmåga att föda barn fått stora konsekvenser även i vår tid. Förväntningar om kvinnors föräldraskap försvagar kvinnornas position på arbetsmarkanden och påverkar kvinnors lön och karriärmöjligheter på ett helt annat sätt än för männen. Regeringen har höjt ambitionerna på jämställdhetsområdet och presenterat en rad satsningar för att män och kvinnor ska vara fria att utvecklas både i yrkeslivet och i föräldrarollen. Det är en självklarhet att både kvinnor och män är aktiva föräldrar och samtidigt har ett yrkesliv. 

Föreställningar om kvinnors och mäns roller i samhället är på många sätt djupt rotade både i traditioner och religioner. På många håll i världen kämpar kvinnor för sina grundläggande medborgerliga rättigheter och mot ålderdomliga rättssystem där kvinnor varken får äga eller ärva på samma sätt som män, eftersom mannen förutsätts vara familjeförsörjare. För många kvinnor runt om i välden är därför de nordiska länderna, där jämställdheten i global jämförelse kommit långt, och där både kvinnor och män kan förena familjeliv och arbete viktiga förebilder. 

Eva Sternberg målar upp bilden av män som lämpade att skjuta bisonoxar och kvinnor att vårda barn. Att vårt samhälle utvecklats till ett globalt högteknologiskt kunskapssamhälle tycks inte få henne att reflektera. Varken kvinnor eller män gör i dag vad de gjorde för 1 000 år sedan. Tack och lov går utvecklingen framåt. Också Eva Sternberg borde inse detta.

Nyamko Sabuni, FP, är jämställdhetsminister