I förra veckan gick Anna Carlsson upp med en doktorsavhandling på högskolan i Malmö. Anna Carlsson har vetenskapligt bevisat att barn under ett år, har råkat illa ut under de senaste tre åren i Sverige. Olyckfallsfrekvensen bland dessa barn har ökat med mer än trettio procent! Bland äldre barn har olycksfallsfrekvensen i stället gått ner.
Varför ökar olyckorna för barn under ett år?
Varför bara i Sverige?
Alla inom barnsjukvården vet.
Men det är bara jag som törs säga som det är.
Olyckorna - som kan handla om allt från otäcka fall till att skållas av kastruller med hett vatten som parkerats alldeles vid spiskanten - beror på att en majoritet av Sveriges politiska partier har bestämt sig för att lägga sig i småbarnsfamiljernas liv, direkt från födseln. Mammor som överlämnar ansvaret för spädbarnet på pappor får till och med bonus av staten, om de gör det tillräckligt tidigt i statsmakternas ögon.
Under flera år har jag påpekat, att den svenska föreställningen, att mammor kan bytas ut mot pappor under barnets första år är livsfarlig.
Vi kvinnor har sedan tidernas begynnelse utvecklat oss själva, vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn. Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt.
Inget samhälle i världen har överlämnat åt män att ta hand om nyfödda barn - förrän vi i Sverige kom på den vansinniga idén i samband med industrisamhällets genombrott och Alva Myrdals avsky mot sin mor.
När jag talar med människor inom den svenska sjukvården och frågar om de märkt att barn under ett år far illa när de tas om hand av sina pappor, bekräftas mina misstankar.
Sjukvårdspersonalen vet att jag har rätt och att jag har kommit något viktigt på spåren.
Men varför undersöker inte forskarna sambandet mellan hemmapappor och barnolycksfall?
Varför skriver inte kvinnliga läkare böcker och informerar föräldrar om riskerna?
De svar jag fått på mina frågor är beklämmande:
- Vi vågar inte!
- Vi får inga forskningsanslag!
- Vi vill inte bråka!
- Vi vill att det ska vara sant att män och kvinnor är identiskt lika!
Anna Carlssons doktorsavhandling ger oss nu möjlighet att verkligen utmana barnläkarskrået:
Hur många fler spädbarn och små barn ska behöva drabbas av olyckor, för att deras pappor har hand om dem?
Hur länge ska vi tysta ned olyckor med barn som fått fingrarna avklippta av bildörren av en stressad pappa?
Ett första steg för att bryta olyckstrenden är att vetenskapligt fastställa vem av föräldrarna som har hand om barnet vid olyckstillfället.
Eftersom ingen forskare vågar ta reda på sanningen, frågade jag Folkhälsoinstitutet om jag själv fick göra en sådan undersökning. En sur gubbe svarade:
"Det är oetiskt att ifrågasätta mäns kapacitet att ta hand om barn."
Hur många fler barn måste komma till skada på grund av detta tabu?
Fotnot:
Rättelse
Uppgiften att antalet olyckor för barn under ett år har ökat, i Eva Sternbergs artikel "Hemmapapporna är livsfarliga för barnen" på Sidan 4, kommer inte från Anna Carlssons doktorsavhandling, utan från ett TT-telegram, där Anna Carlsson visserligen intervjuas om sin forskning. Men källa för ökningen är Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, enligt telegrammet. Statistiken avser antalet allvarliga olyckor som leder till minst ett dygn på sjukhus mellan 1987 och 2006, och inte de tre senaste åren.
