Snart kan SVT få rätt att kräva licenspengar för datorn. Behovet av en lagändring är akut, skriver moderaten Karl Sigfrid: "Licensavgift för datorinnehav är lika dumt som att låta Google beskatta alla som har tillgång till deras sökmotor."
En normalsnabb dator kan utan vidare fungera som en tv. Samtidigt har mobiltelefonerna i praktiken blivit till minidatorer, och även de kan användas som portabla små tv-apparater. Den här tekniska utvecklingen innebär att systemet för tv-licens är på väg att kollapsa helt. Sambandet mellan tv-tittande och betalningsskyldighet har suddats ut, en förödande licensplikt för datorer är på väg att införas och konsumenter kan framöver tvingas betala upphovsrättsorganisationer flera gånger om för samma material.
Sveriges television ska börja direktsända över nätet, och därmed är varje dator en tv enligt dagens lagstiftning. I sak stämmer det att en dator kan användas som en tv. Den kan också användas som en tidning, ett telefonregister, en kartbok eller en skrivmaskin. Detta är vad som skiljer datorn från de flesta andra apparater - att den är ett universalverktyg.
Syftet med att köpa en dator är sällan att kunna se SVT:s sändningar. Att låta SVT ta ut en licensavgift för datorinnehav är därför lika dumt som att låta Google beskatta alla som har tillgång till deras sökmotor. Att det som görs tillgängligt på nätet kan användas av alla ligger i internets natur.
Hotet om tv-licens för hemdatorer gör behovet av en lagändring akut, men skälen för att göra om SVT:s finansiering har funnits länge. I en tid då tv-innehav var liktydigt med att vara SVT-tittare fanns det en logik i tv-licensen. Men med ett allt större utbud av privata tv-kanaler har det blivit möjligt att köpa en tv utan någon avsikt att titta på SVT:s kanaler.
Sambandet mellan tv-innehav och konsumtion av SVT-material har försvagats ytterligare i takt med att SVT lägger ut material på nätet. Den som i dag har en tv och enbart ser privata kanaler som TV3 och TV4 tvingas betala för SVT:s produktioner. Den som saknar tv men ser "Rapport" på nätet varje dag betalar ingenting.
Upphovsrättsorganisationen Copyswede tar betalt för utsänt material som SVT inte har upphovsrätten till själva. Hittills har Copyswede enbart tagit betalt för luftburna sändningar, som når i stort sett alla hushåll. Nu vill de även ta betalt för den vidaresändning som sker i tråd, det vill säga för sändningar i kabel-tv-nätet och i bredbandsnätet. Kostnaden utkrävs av kabel-tv-leverantörerna, men till slut blir det alltid kunden som får betala. Copyswedes intention är att en stor del av de svenska hushållen ska betala dubbla avgifter till upphovsrättsinnehavarna. Dels genom SVT-avgiften, dels genom avgiften till kabel-tv-bolaget.
Ska Copyswede i framtiden kräva ytterligare pengar för mobil-tv-sändningar? Ju fler parallella distributionsnät som SVT sänds genom desto mer ohållbar blir situationen.
I både Finland och Storbritannien har upphovsrättsorganisationerna fråntagits rätten att ta betalt flera gånger av konsumenten för en och samma sändning av ett tv-program. Den möjligheten finns det anledning att utreda även i Sverige.
Vi måste ge upp tanken på att det finns en koppling mellan betalningsskyldighet och möjligheten att se SVT-program. I praktiken har alla möjlighet att se SVT:s program med hjälp av någon teknik. Liksom andra kollektiva nyttigheter kan SVT finansieras via en skatt som tas ut av Skatteverket.
När inte ens tv-innehav krävs för att du ska vara betalningsskyldig blir tv-skatten obligatorisk. En tv-skatt bör därför, som andra skatter, vara inkomstberoende. Låginkomsttagare har på en fri marknad starkare skäl att avstå public service-utbudet, och skulle drabbas alltför hårt av en enhetlig obligatorisk avgift. För att inte heller de med högst inkomst ska få en orimlig kostnad bör det finnas ett tak för tv-skatten - en maxtaxa. Självklart ska public service-uppdraget renodlas så att ingen - låginkomsttagare eller höginkomsttagare - tvingas skattefinansiera dyra lekprogram som "Robinson".
Finansieringen av public service-tv måste göras om helt.
KARL SIGFRID
Karl Sigfrid är riksdagsledamot för Moderaterna. Han bloggar på sigfrid.wordpress.com.
