Anna Ekelund Nachman. Foto: Privat.Anna Ekelund Nachman. Foto: Privat.
Anna Ekelund Nachman.  Foto: Privat.
Tyskland. Foto: Oliver Berg / Epa / TtTyskland. Foto: Oliver Berg / Epa / Tt
Tyskland.  Foto: Oliver Berg / Epa / Tt

Hellre prata och säga ”fel” än att tystna

Publicerad

Det är för enkelt att bara skylla dåligt uppförande på ursprung, etnicitet, kultur, utanförskap eller religiös tillhörighet. Kanske är det ibland en delförklaring men aldrig en ursäkt, skriver journalisten Anna Ekelund Nachman.

Nyårsafton i Köln blev skrämmande för ett hundratal kvinnor och efterspelet i både Tyskland och övriga Europa bjöd på en tyngre baksmälla än den som uppstår efter champagne.

Kunde medier rapportera att ofredandena tycktes ha utförts av arabisktalande män på ett nästintill organiserat sätt utan att sprida rasism? Kunde läsarna tala fritt om händelsen någon annanstans än mellan skål och vägg utan att SD-stämplas?

I mitten av 1990-talet var jag gift med en dokumentärfilmare. Han gjorde en film om relationer och intervjuade par som var swingers, sådana som låter sin partner ha sex med andra.

För att hitta intervjuobjekt och bygga tillit blev vi bekanta med ägarna till en sexklubb i Köpenhamn och spenderade många dagar och nätter där. Den danska swingersvärlden var märklig men intressant.

Kvinnor och par hade fritt inträde, ensamma män betalade en spottstyver. Sedan umgicks man, drack kaffe, pratade, tittade på tv, knullade eller tittade på när andra gjorde det.

Alla åldrar, etniciteter och samhällsklasser var ganska jämt representerade – utom en: män från Mellanöstern. Varför? Var danskarna rasister?

"Det är inte fördomar utan erfarenhet. Vi vill att alla ska vara välkomna och har gång på gång försökt men det går bara inte", förklarade klubbägarna.

 

De hade haft för många incidenter där dessa män inte ville förstå reglerna, vägrade ta ett nej och krävde att vara med fastän kvinnan eller paret hade bett dem backa. Kvinnorna kände sig hotade och männen blev utslängda. Var man ”svartmuskig” eller ”såg ut som en arab” och ville vara med så fick man först skaffa sig goda referenser och sedan på plats bevisa att man kunde föra sig. Först då fick man bli medlem.

Jag och min dåvarande visste inte hur vi skulle tackla det som såg ut som en form av diskriminering, vi gjorde väl som de flesta gör nu efter Köln, talade inte om saken.

Det är för enkelt att bara skylla dåligt uppförande på ursprung, etnicitet, kultur, utanförskap eller religiös tillhörighet. Kanske är det ibland en delförklaring men aldrig en ursäkt. Hellre prata och säga ”fel” än att tystna.

Alla människor är i grunden lika, alla har förmåga och möjlighet att lära sig att föra sig och respekterar sina medmänniskor. Den möjligheten kringskärs när omgivningen ser dig som ett offer, som oförmögen att klara sådant som annars lärs ut till förskolebarn.

 

Det allra största hindret för människor som invandrar till Europa och Sverige är att den inhemska majoriteten ser dem som oförmögna. Vi tycker gärna synd om främmande människor, försöker sätta oss in i deras eventuella lidande och visa förståelse – men vi får inte ställa krav eller låta dem ta konsekvenserna av sitt handlande. Vi uttrycker inte ens klart vilka regler som gäller i vårt samhälle, kanske av rädsla att trampa på tårna (sexklubben hade tydliga skyltar med ordningsföreskrifter i varje rum, ingen blev kränkt). Man får inte peka ut nykomlingen som mindre vetande, den som kommer ny förväntas att på något vis lista ut allt på egen hand.

Medlidande är en form av förakt, kanske den mest försåtliga eftersom den kan misstas för omsorg och godhet.

Somliga kulturer och subkulturer har svårare än andra att förstå reglerna på en swingersklubb, ett badhus eller bibliotek. Att ignorera problem som uppstår – eller att som Kölns borgmästare komma med ordningsföreskrifter för stadens kvinnor – är att nedvärdera den som ställer till med trubbel.

Låt samhället vara mer som sexklubben: tydliga förhållningsregler för alla, att avvisa den som gör fel är mer respektfullt än att ursäkta och släta över.

Exmakens dokumentärfilm hamnade för övrigt i byrålådan och sexklubben stängde så småningom, men att hitta lösningar på hur människor ska visa varandra tillbörlig respekt kvarstår fortfarande.

 

Anna Ekelund Nachman

Journalist

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag