I mångt och mycket tar orden slut där. Avgrunden öppnar sig. De fantasier som florerar i de extremistiska underjordiska världarna på internet har plötsligt förvandlats till ohygglig verklighet. Det är för tidigt att göra några djupare analyser av vad som skett och varför. Inga enkla förklaringar finns, vi bör värja oss för sådana. En händelse av det här slaget kräver en djup och mångsidig analys - det är vi skyldiga offren.
Men några reflektioner är ändå möjliga att göra. De föreställningar om samhället som återfinns i Anders Behring Breiviks manifest lever framför allt i olika undergroundvärldar på internet. Där odlas idéer om en pågående "islamifiering av Europa". Där talas om etablerade politiska partier som förrädare som sålt ut den västerländska civilisationen - särskilt hätska är angreppen på socialdemokratin och liberalismen.

Där, i nätets underjord, manas till väpnad kamp. Där göds tankarna om den motreaktion som ska växa sig stark, och där odlas myterna om historiska krigargestalter - i Breiviks fall i form av kristna korsriddare.
På nätet möter sådana föreställningar den antimuslimska idévärld som finns inom Sverigedemokraterna och det norska Fremskrittspartiet. Men det gör inte de parlamentariska partierna ansvariga för det fruktansvärda som skett. Vi måste avstå från kollektiv skuldbeläggning - i detta fall precis som vid terrordåd som begås i andra ideologier eller religioners namn.
Samtidigt måste vi försöka blottlägga de mekanismer som skapar terrorister som Anders Behring Breivik. Många av dem som befolkar internets lösliga nätverk av mer eller mindre extrema uppfattningar ser sig som bärare av "sanningen" - en stigmatiserad sanning som förtrycks av ett omgivande fientligt samhälle. Många i dessa miljöer ser sig också som soldater i en motstånds­rörelse. Referenser till "krigare" som ska "kliva fram ur skuggorna" och visa vägen för "kampen" är legio.
Av allt att döma betraktar sig Breivik just som en av dessa krigare.

I en sådan idévärld blandas politiska analyser med mysticism och milinariska föreställningar om historiens slut. Världen står inför en annalkande apokalyps, en slutstrid mellan gott och ont som ska resultera i uppkomsten av ett gudsrike.
Det senare kan vara det ariska tusenårsriket - men också andra utopiska visioner.
För det finns många andra undergroundvärldar än dem från vilken Anders Behring Breivik hämtade sin inspiration. I mångt och mycket liknar de varandra, även om de ideologiska och religiösa föreställningarna skiljer sig åt.
Anders Behring Breivik har långt mer gemensamt med en 11 september-­bombare som Mohammed Atta än vad vi vid första anblicken kan tro. Breiviks utopistiska extremism är på många sätt en spegelbild av den salafistiska jihadism som präglat al-Qaidas idévärld. De två rörelserna delar samma föreställningar om det nödvändiga "heliga kriget" som skall leda till historiens slut och uppkomsten av ett utopiskt lyckorike.
Deras kamp är densamma. De står bara på olika sidor.
Därför måste vi också förmå oss att granska samtliga av nätets under­jordiska världar - vad de i sin mest extrema form är kapabla till, och vilka kors­befruktningar som sker mellan dem.
Vi måste hålla mer än en hotbild i huvudet samtidigt. Vi får inte fastna i stereotypa föreställningar om hur "terroristen" eller "extremisten" ser ut - han eller hon motsvarar sällan våra förväntningar. Vi behöver också inse att de extrema politiska och religiösa föreställningarna inte är för evigt givna. De modifieras, utvecklas och nya uppstår som är kombinationer av gamla och som ibland kan innehålla oväntade ideologiska kombinationer.

Bara en sak är säker: Mänskligheten har aldrig producerat en dödligare version av sig själv än de individer som, över ­ tygade om sin egen utvaldhet, vill visa resten av oss vägen till lyckoriket.

HELENE LÖÖW
Helene Lööw är docent i historia vid Uppsala universitet.