Det går inte att uppnå rättvisa genom orättvisa ensidiga bilder, skriver Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi. Foto: Privat
Det går inte att uppnå rättvisa genom orättvisa ensidiga bilder, skriver Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi. Foto: Privat

Hatkampanjen mot förorten är rasistisk

Publicerad

Stereotypa föreställningar i debatten om kvinnoförtrycket i förorten bidrar till att cementera rasism och strukturell diskriminering.

Fördomarna och islamofobin förstärks när segregation och patriarkala strukturer reduceras till enbart en fråga om hederskultur.

Den senaste tiden har det lanserats en mobiliserad hatkampanj mot Sveriges förorter. Allmängiltiga samhällsfenomen som homofobi, patriarkala strukturer och antisemitism förklaras som saker reserverade för skäggiga (muslimska) män i orten.

Senast i fronten för att spä på den utannonserade föreställningen om civilisationskonfrontation kommer från Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh.

En politiker som dessvärre är riksdagsledamot sedan många år och därmed har makten och den offentliga mikrofonen för att kontinuerlig propagera om förekomsten av en särskild hederskultur i förorten.

Men varför deltar etablerade politiker som Amineh Kakabaveh i att medvetet anspela på rasistiska stereotyper?

Varför är det dessutom tämligen tyst från Vänsterpartiets håll när en ledande riksdagsledamot offentligt sprider och främja rasism och islamofobi?

Svaret ligger i det ideologiska ramverket som har utvecklats under århundraden i västvärlden. Född i artonhundratalets europeiska kolonialism, vilar den på föreställningar om förekomsten av byggandet av en särskilt barbarisk, kvinnofientlig "muslimska värld" som måste civiliseras av en liberal, upplyst Västvärld; en retorik även känd som könsorientalism.

 

Det är inget nytt fenomen att en företrädare med samma bakgrund främjar förtryck, islamofobi och rasism mot sin egen grupp.

Detta fenomen är lika långt som kolonialismens historia och förtryck.

Inom det nämnda ideologiska ramverket fortsätter man anspela på en existerande svaghet bland vita liberala feminister.

Många av debattörerna placerar Väst på en piedestal av egenmakt, och ignorerar därmed systemet av kvinnohat som genomsyrar västerländska samhällsfärer.

I samma veva generaliseras allt som identifieras som icke-västerländska kulturer och på så vis främjas den dubbla bilden av skrämmande brun man och behovet av den vita frälsaren.

Ironiskt nog görs misstaget att helt och hållet avsäga de kvinnor man säger sig tala för, och vilja rädda, all form av handlingskraft genom att se dem mindre som allierade och mer som offer i behov av räddning.

Det är redan välkänt att dessa snäva analyser som är baserade på hat och stereotypa föreställningar bidrar till att cementera rasism och strukturell diskriminering samt förstärker fördomarna och islamofobin genom att reducera segregation och patriarkala strukturer till enbart en fråga om hederskultur.

Dessvärre blandas orsak och symptom som vanligt ihop, och förekomsten av ett fenomen hos ett fåtal personer, givet att de identifieras att tillhöra De andra, görs till ett dominerande fenomen hos majoriteten av gruppen som omtalas.

 

Det torde uppfattas som oerhört magstarkt av Kakabaveh, med flera, att reducera sociala fenomen som mäns dominans, till en fråga som är särskilt oroväckande när det förekommer hos rasifierade muslimer i orten.

Enligt maskulintetsforskare, som Connell, är föreställningar om manlighet, dominans och våld förekommande i alla sociala miljöer, inte bara i socialt utsatta områden eller i skolor med mindre resurser.

Den som har den offentliga makten och rösten har ett stort ansvar.

I förorten behövs en glimt av hopp och inte större maktlöshet och hopplöshet, förorsakade av rasistiska föreställningar och diskriminerande strukturer. Det borde mer än någonsin vara tydligt att det inte är möjligt att uppnå eller göra anspråk på befrielse av våra kroppar, med en retorik som begränsar. Rasistisk logik befriar inte, det underkastar. Det går inte att uppnå rättvisa genom orättvisa ensidiga bilder.

 

Manijeh Mehdiyar, sociolog och doktorand, aktiv i Miljöpartiet

Maimuna Abdullahi, socionom och debattör, medlem i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag