Centerpartiet har en stolt tradition av att skapa förutsättningar för hela landet att leva. I våras släppte jag en rapport för Timbro, där jag frågade mig vad det var som födde framgång utanför storstads­regionerna - vilket koncept som skapade tillväxt på landsbygden. Föga förvånande handlade det om de frågor som centerrörelsen drivit under alla tider.
För att arbeten alls ska existera, behövs en arbetsgivare. Medan majoriteten på den vänstra planhalvan av politiken brukar lägga fokus på att staten ska utlokalisera en massa myndighetsjobb, har vi alltid pratat om att ge människor förutsättningar att själva skapa företag och arbeten. Det handlar om att undanröja de hinder som existerar, och i stället släppa lös den skaparkraft som finns runt om i landet.
De företagshämmande inslagen som finns i vårt samhälle slår självklart mycket hårdare mot de platser där marginalerna av naturliga skäl är mindre. På landsbygden, där exempelvis logistikkostnaderna redan är högre, är det ännu mindre lockande att starta en verksamhet när skatter och avgifter äter upp stora delar av vinsten än det är där transportkostnaderna inte är så stora. Krångliga regelverk som ökar risken för företaget, exempelvis LAS, gör det mindre lockande att anställa någon även om man tar steget och startar eget. Den omvända bevisbördan vid en konflikt med skatteverket står heller knappast högst upp på listan över saker som lockar med före­tagandet.

Den nya ledningen som tar över rodret för Centerpartiet i september har ett stort ansvar för att driva igenom fler reformer för ett ökat företagande i Sverige.
Moderaterna må vara de som oftast talar om arbetslinjen, men finansminister Borg har ännu inte uppvisat någon större förståelse för vad som faktiskt skapar jobb - hans debatt­inlägg brukar snarare kretsa kring att hålla pengar cirkulerande i det ekonomiska systemet.
Centerpartiet måste i de på­gående budgetförhandlingarna prioritera vad som skapar värden i samhället, inte de mekanismer som får värdena att byta ägare.
Centerpartiet som det enda parti med en verklig företagarpolitik måste kräva större gehör i regeringen.

Den sänkta restaurangmomsen, som nu ser ut att bli verklighet i höstens budget, är en bra reform, men inte tillräcklig. För att verkligen få fart på jobbskapandet i Sverige - vilket är nödvändigt för att vi ska undvika att dras med i den skuldkris som nu sveper över världen - måste vi våga gå längre.
Ett första steg vore att helt slopa den allmänna löneavgiften, som egentligen utgör en skatt som successivt höjdes i samband med att de första jobbskatteavdragen infördes.
Mindre kostsamt, men lika viktigt för företagandet, vore att omedelbart upphäva turordningsreglerna i LAS, som effektivt hindrar bolag från att behålla nyckelkompetens när de måste dra ner.

Maud Olofsson har under sin tid som närings­minister gjort mycket för företagandet, men hon har inte haft tillräcklig framgång i regeringsförhandlingarna.
Om det blir en ministerrockad måste den nya närings­ministern väljas med omsorg och bland dem som förstår att det är männis­kor och inte myndigheter som skapar tillväxt.
Till den skaran av stridbara politiker hör, förutom Annie Lööf själv, föreslagen till ny partiledare, exempelvis Lena Ek, europaparlamentariker, Per Åsling, riksdagsledamot och föreslagen till parti­styrelsen, och Magnus Andersson, kommunal­råd i Solna.


HANNA WAGENIUS