De senaste åren har vi i västerländska medier fått se bilder av det fantastiska Kurdistan. Området i Mellanöstern som är ett bevis för att demokrati kan segra. En region som på mycket kort tid utvecklats till ett turistparadis.
Bilderna stämmer - men det finns också en annan verklighet.
Låt mig redogöra för en del av förföljelsen av bland annat både kurdiska, assyriska och arabiska journalister i de kurdiska områdena i norra Irak:
Den 6 mars i år sköts 74-årige Abd al-Sattar Taher Sharif i Kirkuk. Han hade under lång tid hotats till livet för sin kritik mot kurdiska ledares korruption och nepotism.
Den 21 juli sköts den 23-åriga journalisten Souran Mama Hama till döds utanför föräldrahemmet i Kirkuk. Han hade skrivit avslöjande artiklar om oegentligheter i de två ledande partierna KDP, Kurdiska Demokratiska Partiet, och PUK, Kurdistans Patriotiska Union. Enligt Amnesty International cirkulerade det i mitten av juli i år en dödslista över sexton journalister som befinner sig i riskzonen i de kurdiska delarna av Irak. På listan fanns både Hama och Sharif.
En kurdisk journalist som jag samarbetade med för några år sedan, greps tidigare i år. Han förhördes om sin undersökning av KDP, misshandlades grovt och släpptes med orden "Du har ett val, antingen slutar du att skriva eller så slutar ditt liv".
Han är inte den ende journalist som godtyckligt och utan rättegång har arresterats, häktats och torterats. Journalister har blivit stoppade på öppen gata, tvingats in i bilar, misshandlats och sedan släppts timmar eller dagar senare. En av de mer kända är journalisten och människorättsaktivisten Mohammad Siyassi Ashkani som i januari i fjol greps och anhölls utan anklagelser eller rättegång i sex månader. Han tillbringade 55 dagar ensam i en cell och fick aldrig anlita advokat. En annan är journalisten Rezgar Raza Chouchani som greps den 3 juni i år, hölls inspärrad på hemligt ställe och förhördes av den kurdiska underrättelsetjänsten efter att ha skrivit flera artiklar om korruption inom KDP:s ledning.
Jag är orolig för de andra fjorton journalisterna som finns på dödslistan och jag är orolig för utvecklingen i norra Irak.
Är Kurdistans president Masoud Barzani en ny diktator? En ny Saddam? Och kommer svenska och andra västerländska journalister att se verkligheten sådan den är och inte vänta i 20 år som man till exempel gjorde i fallet Mugabe?
Saddam. Foto: David Furst "Vi kommer inte att acceptera att någon pratar eller skriver emot den demokratiska processen. Den som inte lyder kommer att få ta konsekvenserna."
Ungefär så sade Barzani i ett tv-uttalande för några månader sedan. Journalister uppfattade det som ett direkt hot riktat mot de av dem som fortfarande vågar publicera artiklar i sina egna namn.
Organisationen Committee to Protect Journalists, CPJ, har skrivit ett protestbrev till Masoud Barzani där de kräver att nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda journalister. The Kurdistan Journalists Syndicate, en organisation som värnar om yttrandefriheten i området skriver att situationen för journalister har förvärrats markant första halvåret 2008. Sextio fall av våld, hot och mord har dokumenterats.
Vi journalister i väst får inte bidra till att ännu en frihetskämpe utvecklas till diktator. Kurder i Sverige och andra länder har också ett ansvar. Kurdiska intellektuella måste därför våga säga sanningen om korruptionen, förtrycket och förföljelsen i det så kallade "demokratiska" Kurdistan innan det är för sent. Ingen av dem kan låtsas om att de inte känner till de odemokratiska former som regionen styrs under.
