Vi måste minnas historien. En palestinsk militant från Hamas står på vakt framför en väggmålning av Fatahs tidigare ledare, Yasser Arafat, utanför president Mahmoud Abbas kontor som togs över av Hamas 16 juni. Foto: AP
Vi måste minnas historien. En palestinsk militant från Hamas står på vakt framför en väggmålning av Fatahs tidigare ledare, Yasser Arafat, utanför president Mahmoud Abbas kontor som togs över av Hamas 16 juni.  Foto: AP

Hamas är arvtagare till Hitlers arabiska vänner

Publicerad
Redan för 70 år sedan pågick inbördeskriget i Palestina. Då stod hårdföra islamister - anförda av stormuftin av Jerusalem - mot den fredsfrämjande Nashibiklanens sympatisörer.
Stormuftin al-Husseni hade för avsikt att "rens" Mellanöstern från judar och grunda en islamisk stat i Palestina, i det hade han stöd av nazityskland.
I dag är det Hamas som är al-Husseinis arvtagare medan Fatah - likt Nashashibiklanen - anses ha "svikit saken".
Det skriver i dag statsvetaren och frilansskribenten Lisbeth Lindeborg.
Betraktar man samtida skeenden i ett större historiskt betingat sammanhang uppstår ofta ett läge som inte är politiskt korrekt.
Man kan fråga sig om det är därför den väpnade konflikten mellan det islamistiska Hamas och Fatah bara ses ur ett fragmentariskt nutidsperspektiv medan historiska fakta glöms bort.
Exempelvis var det Hamas föregångare som omintetgjorde en fredlig lösning i Mellanöstern redan för 70 år sedan. Ty hade den brittiska Peel-kommissionens förslag om en tvåstatslösning blivit realitet sommaren 1937 är det troligt att sexdagars-kriget för 40 år sedan aldrig ägt rum.
Enligt förslaget skulle en judisk stat omfatta kustområdet och Galiléen (en fjärdedel av territoriet) medan en ny arabisk stat skulle omfatta större delen av Palestina och läggas ihop med dåvarande Transjordanien.
Vidare skulle en judisk korridor mellan Tel Aviv och Jerusalem säkras av brittisk militär.

Planen anammades av såväl den invandrade judiska befolkningen och den Sionistiska världskongressen som av de cirka 50 procent palestinska araber vilka stod på den inflytelserika och fredsfrämjande Nashashibi-klanens sida. Likaså stöddes projektet i hemlighet av några arabstater.
Men det torpederades av den lika inflytelserika al-Husseini-klanen som leddes av stormuftin av Jerusalem – Mohammed Amin al-Husseini.
Dennes avsikt var att ”rensa” Mellanöstern från judar och grunda en islamistisk stat i Palestina med religionen och sharia i högsätet. Stödd av det i Egypten allt mäktigare islamistiska Muslimska brödraskapet och av den tyska naziregimen kunde al-Husseini lägga makt bakom orden eftersom de var alla ute i samma ärende – utrotandet av judarna globalt.

År 1937 hade al-Husseini bråda dagar. Mellan 1936 och 1939 var han anstiftare av det så kallade ”arabiska upproret”.
Underlig är glorifiering av detta inom den europeiska Palestina-vänstern med tanke på att upproret urartade till en inompalestinensisk maktkamp med fler dödade araber än judar och britter.
Vad man glömmer att nämna är att al-Husseini inte hade kunnat hålla oroligheterna vid liv utan ekonomiskt och militärtekniskt stöd från Nazityskland.
Sin förstörelsepolitik i Palestina hade al-Husseini inlett innan han blev stormufti 1921. Dessförinnan hade det varit relativt lugnt i området, de dittills drygt 100 000 judiska invandrarna och den arabiska befolkningen levde i fred med varandra. Ett visst ekonomiskt uppsving ledde till en begränsad arabisk inflyttning till de judiska bosättningarna. En orsak till fridsamheten var situationen i områdets stormakt, det osmanska riket, med dess moderniseringssträvanden (bland annat likaberättigande mellan judar, muslimer och kristna) sedan 1860-talet. Även i Iran och Egypten förekom en begynnande sekulariseringsprocess.

Man välkomnade den sionistiska invandringen – den sågs som en chans att närma sig den europeiska civilisationen i syfte att själv göra framsteg. Bland många positiva röster fanns utgivaren av den stora egyptiska dagstidningen ”al Ahram” som ansåg de duktiga sionisterna som nödvändiga för ett uppsving i Palestina.
Men i bakgrunden stördes utvecklingen av en växande antisemitism som först uttrycktes av kristna araber, kristna kolonialherrar och arabiska storgodsägare.
Likaså sågs moderniseringsprocessen med oblida ögon av företrädare för det traditionella islam, vilka avvisade de liberala idéerna om bland annat en viss kvinnofrigörelse.

Samtidigt underlät den judiska befolkningen att liera sig med de moderata krafterna. Efter ett besök i Palestina 1927 konstaterade den store judiske filosofen Martin Buber att man försummat att lära känna sina arabiska grannar och att man förträngde deras närvaro.
1928 nådde polariseringen mellan framstegsvänliga krafter och en islamisk fundamentalism en höjdpunkt med grundandet av det Muslimska brödraskapet. Inte bara ökade pogromerna mot judarna utan de blodsutgjutande striderna mellan Nashibishis och al-Husseinis nådde en kulmen.

Allt sedan dess observerar vi en islamisering av Palestina-frågan. Exempelvis utrustade al-Husseini paramilitära styrkor och inrättade islamistiska zoner (no-go-areas); likt en dödande giftspindel utökade han sitt anti-judiska nätverk till andra stater i området. Tillsammans med det Muslimska brödraskapet förstörde han den fridsamma relationen mellan judar och egyptier.
Al-Husseinis ständiga frierier till de tyska nazisterna belönades till slut med en radiosändare i Zeesen söder om Berlin, den då starkaste kortvågssändaren i världen enligt den tyske forskaren Matthias Küntzel. Mellan 1939 och 1945 sände Radio Zeesen dagligen ett arabisktspråkigt program med antisemitisk hetspropaganda, verser ur Koranen och arabisk musik.
På de tyska konsulaten i Kairo och Teheran förvånades man över sändarens popularitet.
En av de ivrigaste lyssnarna var den senare Ayatollahan Khomeini.
I hans hus samlades varje dag en grupp mullor och koranskoleelever för att lyssna.
I dag är Hamas som grundades 1987 al-Husseinis arvtagare medan Fatah – likt Nashashibiklanen – anses ha ”svikit saken”.
I ett läge då islamismen ännu är på tillväxt firas maktövertagandet i Gaza-remsan i islamismens högborgar på olika håll i världen.

Lisbeth Lindeborg
Lisbeth Lindeborg är frilansskribent och fil. dr i statsvetenskap.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida