Kärlek ska aldrig behöva försvaras. Ingen människa ska behöva ta strid för sina rättigheter pågrund av vem de älskar. Kärlek går alltid först. Minns när jag flyttade från Göteborg till Norrköping 2004. Tre månader tidigare hade jag träffat Jonna på en av mina föreställningar. Jag drack som en svamp under den tiden. Ändå läckte hjärtats röst genom alla lager av sprit och försvar, sipprade långsamt fram och jag lyssnade på den där ljusa, väna stämman och flyttade. Mitt liv fick en ny mening och min litterära karriär - som jag aldrig sett som en karriär - tog ny fart.
Jag trodde konstnärskap inte gick att förena med ett riktigt liv. Jag hade en förlegad romantisk och sorglig föreställning om att man inte kunde dela sitt liv med någon om man ville skriva böcker. Bullshit så klart. Det var dels en trött författarmyt jag fastnat i, och dels var det missbrukets sätt att hålla mig fast i ensamheten, i lidandet, i det förbannade självcentrerade kaoset.
Sverige behöver hjärtliga värdegrunder. I den ordningen, med hjärtligheten först. Egentligen borde Kristdemokraterna vara ett vänsterparti. Man har en grundmurad, trovärdig och innerlig ambition att värna de svaga, de utsatta, barnen och kärleken. Det är dock helt nödvändigt att alla inkluderas i den kärleken.

Sverige 2009 är ett tufft samhälle. Ett kargt land där vi misstror varandra trots att vi sitter i samma båt, står olika långt ner i samma hål. Vänstern verkar ha snöat in på feministiskt självförsvar och tröttsam positionering. Socialdemokraterna verkar tro att man kan utgöra ett alternativ utan att ha en politik.
I det läget finns för Göran Hägglund och hans parti en viktig roll att spela. Den kristna högern kommer aldrig vinna mark i Sverige. Eftersom den kristna högern är en rätt otäck företeelse så är det naturligtvis bara bra. Vad Hägglund gör är att forma ett parti som ska äga någon form av legitimitet i framtiden. Ett sådant parti bör vara djupt förstående, medkännande, föreslå samma äktenskapsregler för alla.
Varför? Eftersom kärleken är en grundlag som går före alla andra lagar. Eftersom kärleken heller inte alltid är logisk och aldrig ett uttänkt val man gör.

Den politiska kartan är i skriande behov av en upprorisk andlighet. Av Karl-Bertil Jonsson. Det finns hela länder på den där kartan som verkar förbli oupptäckta. Framtiden tillhör ett varmt, välkomnande parti som har sina rötter i den kyrkliga traditionen om allas lika värde som grund, som ser familjen som den oerhörda kraftkälla som den kan vara, men som i denna stolta säkerhet ändå vågar vara öppen för förändringar, för människors strävan efter den läskiga men underbara kombinationen frihet och trygghet. Vill Kristdemokraterna vara det partiet bör man lyssna på sin partiledare.
Vill man istället bli en sur kärring i filtkjol som hatar alla "äckliga bögar" och moraliserar över människors sexvanor, jag då kan man ju lyssna på Göran Skytte.

Vill man i stället bli en del av den nya solidariteten, den som slår vakt om allvaret i livet, innerligheten, toleransen mellan människor, som vill underlätta för familjer och värna om barnen, ja då hoppas jag man vågar bli precis så upproriska och kärleksfulla som jag tror man kan bli.
Den andliga hjärtligheten har allt för länge stått på fel sida av muren och skrikit. Den kristna delen av politiken har bara bestått av trötta moralister som inte förstått att moral inte handlar om att påtvinga andra människor hur man ska leva utan istället alltid handlar om att våga stå för sin egen inre övertygelse och också stå för det man tror på, också när detta inte stämmer överens med det man trodde på tidigare, eller när de flesta runt omkring tror på något annat.

Jag tror att framtiden för ett parti som kristdemokraterna är att vara mycket lyhörd för alla typer av människor. Att omvärdera moralbegreppet. Att låta kärleken vara grunden för allting annat. Att göra andligheten ännu viktigare i politiken. Att vara en motkraft mot medial, politisk eller all annan form av vulgär cynism. Att fortsätta komplicera det politiska livet genom att faktiskt ge tid och kraft åt svåra frågor som abort, dödshjälp, när ett liv blir ett liv. Vissa frågor i livet, kanske främst de mest grundläggande, är sådana frågor som måste få ta tid, som blir viktiga först när man sänker sitt tonläge. Kristdemokraterna borde också bryta sig ut ur sin borgerliga, kallhamrade fälla och stå fria. Kristdemokraterna borde inte vara ett borgerligt parti. Redan 1981 formulerade Ebba Grön saken på en titel till sin andra skiva: Kärlek & Uppror.


Marcus Birro
Marcus Birro är flerfaldigt prisbelönad poet, författare och fotbollsskribent.