I dag besöker jag Libyen för att träffa övergångsstyret, FN-organisationer och demokrati- och MR-aktivister. Jag vill ta reda på hur Sverige och det internationella samfundet bäst kan stödja det libyska folket i arbetet med att återuppbygga sitt land och lägga grunden för en framtid i fred och frihet.
Folken i Tunisien, Libyen och Egypten börjar nu skörda de första frukterna av den frihet de så modigt, och till ett så högt pris, sådde i våras. Det vi ser hända längs den nordafrikanska kusten är inget mindre än en frihetsrevolution av historiska proportioner. Folkets förväntningar på framtiden är med all rätt höga.
I Libyen är 42 år av vanstyre och skräckvälde till ända. Ett redan härjat land och en plågad befolkning har genomlidit månader av stridigheter med hundratals dödsoffer, tusentals sårade och ett stort antal flyktingar som resultat. Många byar och städer är helt eller delvis förstörda och infrastrukturen kring oljeindustrin, landets främsta inkomstkälla, är skadad.

Nu står det libyska folket inför en oerhört svår uppgift - att återförenas för att gemensamt bygga det nya Libyen. Efter mer än 40 år av Khadaffis söndra-och-härska-taktik kommer det ta tid och det kommer inte att ske utan motgångar. Men det ska och kommer att gå; på det libyska folkets villkor och med stöd av Sverige och det internationella samfundet.

Sverige har varit en av de största humanitära givarna till Libyen. Hittills i år har vi bidragit med ca 200 miljoner kronor till insatser för skydd och boende, livsmedel, vatten och sanitet, sjukvård och evakuering. Vi har gett medel till bland annat Rödakorsrörelsen, Rädda Barnen, Islamic Relief, UNHCR och WHO. Bland EU:s medlemsstater är vi den största humanitära bidragsgivaren till Libyen och angränsande länder. Sverige har även deltagit i den Nato-ledda insatsen till skydd för civila i enlighet med beslut av FN:s säkerhetsråd. Vi har all rätt att vara stolta över vårt stöd till det libyska folket.
I takt med att situationen stabiliseras kommer Libyens behov av hjälp att övergå från det humanitära till stöd för återhämtning och återuppbyggnad. På ruinerna av en brutal diktatur måste man nu bygga en helt ny demokrati med likhet inför lagen, där män och kvinnor behandlas lika och såväl unga som gamla känner sig delaktiga och hörda.

I dag saknar Libyen de demokratiska traditioner och institutioner som skyddar den enskildes fri- och rättigheter. Det finns inte heller ett starkt civilsamhälle, inklusive fria medier, som kan granska och ställa makthavarna till svrs. Här har Sverige och det internationella samfundet en möjlighet att stödja och uppmuntra det libyska folket.

Under mitt besök hoppas jag få en bättre förståelse för de utmaningar som det libyska folket står inför. Vi har ett ansvar att hjälpa inte bara Libyen utan alla de länder och folk som kämpar för att kasta av sig förtryckets ok. Ytterst är detta ett uttryck för den svenska regeringens övertygelse att individens frihet, respekt för mänskliga rättigheter, jämlikhet och demokrati är lika giltiga överallt, från Trollhättan till Tripoli.


Gunilla Carlsson, M, är biståndsminister