Kristdemokraternas strid för äktenskapet antar allt märkligare former. Nu kräver de en handlingsplan för att rädda kärnfamiljen. Bevare oss för denna religiösa retorik. Låt oss tänka på barnen i stället. "Det är oförsvarligt att krossa familjen som ideal", menar Alf Svensson och tillägger: "Barn har rätt till sin naturliga närmiljö". Man kan lätt få intrycket att alla som inte delar Svenssons familjeideal skulle vilja rycka upp barn ur deras biologiska familjer och tvångsplacera dem i polyamorösa kollektiv eller andra exotiska konstellationer. På denna punkt kan vi dock lugna Svensson. Vi ser ingen anledning att krossa någon välfungerande kärnfamilj!

Däremot finns skäl att reagera mot kristdemokraternas försök att upphöja konstellationen mamma-pappa-barn till oantastligt ideal och fokus inom alla politikområden. Det är förbluffande att barnens vänner inom kd inte tvekar att försämra livet för de barn som växer upp med en ensamstående förälder eller ett homosexuellt föräldrapar. Till dem, och till alla andra barn och vuxna vars familjesituation i någon mening avviker från normen, ska vi nämligen ta mindre hänsyn i politiska beslut, enligt den kd:s logik. Äktenskap ger störst chans till "stabila" familjerelationer, hävdar Alf Svensson entusiastiskt med hänvisning till en rapport publicerad av den konservativa tankesmedjan Centre for Social Justice.

Givetvis far barn illa om de måste skiljas från de vuxna som de har en nära relation till - oberoende av dessa människors kön och antal. Men vad säger oss att barnen hade blivit lyckligare om deras föräldrar framhärdat i disharmoniskt samliv för att upprätthålla "stabiliteten" i äktenskapets ärevördiga institution? När kristdemokrater kräver svenska staten på en handlingsplan för att slå vakt om tvåsamhet och heteronormativitet rör de sig med en förvänd logik. Trycket i vårt samhälle från populärkultur och förtäckta religiösa normer är fullt tillräckligt för att styra oss i den riktning kd önskar, även utan statliga försök att diktera våra kärleksrelationer.

Men kärnfamiljens "kriser och kollisioner" beror inte - som Alf Svensson tror - på att människor börjat formulera alternativ till äktenskaplig samlevnad eller pröva nya sätt att organisera sina familjerelationer. Tvärtom är problemet just det ideal som kd hyllar: föreställningen om kärnfamiljen som den enda fullvärdiga samlevnadsformen.
Idealiseringen av konstellationen mamma-pappa-barn pressar föräldrar att "bevara äktenskapet" också då de av mentala hälsoskäl skulle göra klokast i att separera.

"Barn har rätt till sin naturliga närmiljö", utropar Alf Svensson. Retoriken ter sig löjeväckande med tanke på att alla existerande familjer är - per definition - naturliga.
Vad kristdemokraterna vill se som styrande princip i våra nära relationer är i själva verket inte alls naturlighet utan normalitet. Låt oss öppet säga det som ligger outtalat hos Alf Svensson: Det är onormalt att leva som homosexuell!
Det är också onormalt att vara ensamstående förälder och att uppfostra barn under kollektiva former. Onormala levnadssätt som skadar människor måste ifrågasättas. Men detsamma gäller givetvis normaliteten - alla dessa livsval, attityder och värderingar som de flesta av oss aldrig reflekterar över, just för att de delas av majoriteten människor! Kristdemokraterna vill upphöja normaliteten från statistiskt begrepp till samhällsideal. Det normala är - i deras ögon - själva värdemätaren för mänskliga relationer. Alf Svenssons krav på staten att bedriva "utbildning" i lämpligt relationsbeteende avslöjar ett häpnadsväckande förakt för individuella människors livsval. Barn har rätt att behandlas väl. Just för att garantera dem sådan behandling måste vi ge upp idén om en allena saliggörande samlevnadsform.

Vi förväntar oss inte att kristdemokraterna ska tillgodogöra sig det humanistiska perspektivet på kärlek och familjebildning. Men vi skulle få en tydligare och mer effektiv debatt om de hade mod att erkänna att det är Gud - inte omsorgen om barn eller människor i allmänhet - som dikterar reglerna i deras idealsamhälle.


Christer Sturmark
 ordförande för Humanisterna

Sara Larsson
styrelseledamot i Humanisterna Stockholm