Allt färre personer behöver tillbringa natten utan tak över huvudet. Socialstyrelsens kartläggning uppvisar en minskning på 70 procent sedan år 2005. Då var det 950 personer som helt saknade bostad, i fjol var det cirka 280 personer. Detta är självklart något som vi ska glädjas över då varje människa som kan vända uteboendet ryggen innebär en framgång för hela samhällsgemenskapen. Det visar att målet "tak över huvudet-garantin" i regeringens strategi mot hemlöshet har tagits på allvar av landets kommuner.
Samtidigt är det verkligen bekymmersamt att många människor saknar en varaktig bostadslösning. I dag är bilden av en hemlös människa inte längre begränsad till storstads­miljön, även om den alltjämt dominerar. Enligt Social­styrelsens senaste rapport finns det hemlösa i 288 av landets 290 kommuner.
Detta visar dels på problematikens storlek, dels att hemlöshetsproblematiken är mångsidig. Och det kräver genomtänkta ­åtgärder av såväl kommuner som regering.
I morgon ger regeringen alla läns­styrelser i uppdrag att stödja kommunerna i planeringen av arbetet med att motverka hemlöshet. Detta är ytterligare en hjälp utöver den nationelle samordnaren Michael Anefur som nu är på plats.

Tack vare förra mandatperiodens hemlöshetsstrategi finns det i dag ett förbättrat kunskapsunderlag i arbetet med hemlöshet. Många kommuner arbetar fortfarande efter lokala modeller eller lösningar och i allt för liten grad utgår de från tillgänglig kunskap. Nu får de hjälp från länsstyrelsen.
Den nationelle samordnaren kommer att besöka kommunerna och stödja dem för att få till ett strukturerat och metodiskt arbete. Vår förhoppning är att alla kommuner prioriterar denna viktiga uppgift och tar till sig den kunskap som numera finns på området. Syftet är att varje kommun utvecklar ett uthålligt och fungerande arbetssätt.
Dessutom kommer vi att införa "Öppna jämförelser", det vill säga en öppen redovisning och jämförelse mellan kommunerna kring hur de lyckas i sitt förebyggande arbete. Detta för att påskynda kommunernas förbättringsarbete och vi hoppas att det ska stimulera och effektivisera det vräkningsförebyggande arbetet.

Hemlöshetsproblematiken är som sagt komplex. Alla som är hemlösa har inte missbruksproblem eller en psykiskt dålig hälsa. En del av de vuxna som vräks är dessutom föräldrar.
I hälften av Sveriges kommuner vräks inga familjer med barn. Här är det intressant att jämföra kommunernas olika arbetssätt, då 50 procent uppenbart misslyckas med ambitionen att inte vräka några barn.
Vi vet att i en del fall är det några obetalda månads­hyror som orsakar vräkningen av barn­familjen.
Klart är att i det vräkningsförebyggande arbetet går det inte enbart att hänvisa till socialtjänsten. Här behövs ett samarbete mellan flera aktörer. Socialtjänsten har en given och samordnande uppgift, men hemlösheten kan bara lösas när socialtjänsten samarbetar med andra kommunala förvaltningar, hälso- och sjukvården, Kronofogdemyndigheten men också fastighetsägare, bostadsföretag och inte minst ideella organisationer.
Vi vet också att det i många kommuner saknas ett förebyggande arbete. Vår förhoppning är nu att kommunerna med stöd av den nationella samordnaren ska utveckla en långsiktig hållbar struktur för att minska antalet barn som drabbas av vräkning och bättre förebygga hemlöshet.

Hemlöshetsproblematiken är inte ny, men vi kan inte tro att det går att fortsätta i gamla hjulspår för att nå en väg framåt - ur problemet. Nu utvecklar vi statens stöd till huvudmännen i syfte att sprida den kunskap som tagits fram. Tillsammans ska vi klara att minska hemlösheten i vårt land.


Maria Larsson, KD, barn- och äldre­minister.