Kriget i Afghanistan har nu snart pågått i elva år och Sverige deltar sedan mer än tio år i kriget, efter nära 200 år av fred. Under åren har regeringens motiv för deltagandet skiftat från att stärka kvinnors rättigheter, bekämpa terrorism, skapa demokrati med mera. Men från försvarshögskolan har man helt kärvt förklarat att Sverige är med i kriget för att kvalificera sig som militär partner till Nato och USA i framtida internationella operationer. Hemlighetsmakeriet kring kriget har gjort att vare sig riksdagspolitikerna eller allmänheten fått någon riktig bild vad svenska soldater gör i Afghanistan och vad kriget syftar till. Exempelvis är samtliga incidentrapporter där svenska ISAF-soldater varit inblandade hemligstämplade.

Mycket är oklart om hur besluten togs när Sverige gick med i kriget . Redan den 24 oktober 2001, alltså tre månader innan riksdagen tog första beslutet att sända trupp till Afghanistan, hade statssekreteraren vid försvarsdepartementet efter förfrågan från USA erbjudit två enheter specialister från Totalförsvarets forskningsinstitut till den amerikanska så kallade koalitionen mot terrorism. Uppenbarligen handlade det om förberedelse för en större utländsk insats i Afghanistan.

Resultatet av diskussionerna mellan Sverige och USA är inte känt då all dokumentation om detta är hemligstämplad. Inte heller har diskussionerna mellan brittiske försvarsministern Geoffry Hoon och Sveriges dåvarande försvarsminister Björn von Sydow som ledde fram till Sveriges deltagande redovisats.

Kraven på offentlig utredning av kriget har därför växt sig allt starkare. Tidigt gick Thage G Peterson ut och krävde en vitbok om kriget. Fredsforskare som Jan Öberg och historiker som professor Lennart Palm har tagit upp samma krav om en oberoende offentlig utredning av hela kriget och Sveriges deltagande.

Nu sällar sig även folkpartisten Allan Widman till dem. Han har varit en av sitt partis mest engagerade förespråkare för en aktiv militär insats i Afghanistan. Men under påskhelgen gick han ut och krävde att de svenska trupperna skulle tas hem snarast. I en intervju i tidskriften Afghanistan.nu som gjordes under Almedalsveckan berättar han att bakgrunden helt enkelt är att så många länder - däribland Norge, Holland och Kanada - tar hem sina trupper och att det inte är meningsfullt för oss att stanna. Widman ser det också som en viktig uppgift att en offentlig utredning får i uppgift att utreda hela kriget.

Riksrevisionen gjorde en granskning av kriget 2011 och konstaterade att det saknades egna svenska mätbara mål för insatsen och att den inte gick att utvärdera (avsaknaden av mål visades med all önskvärd tydlighet även av Expressens reportage från Afghanistan den 8 juli). Regeringen kritiserades av riksrevisionen för att inte informera riksdagen om att kriget och därmed de svenska soldaternas agerande var helt underordnat Nato-kommandot och att det var Natos mål som gällde för insatsen. Krigets kostnader har år efter år mörkats. Riksrevisionen riktar en förödande kritik mot att de verkliga kostnaderna inte kommit fram. Det handlar inte om några småsummor utan att regeringen underlåtit att redovisa flera miljarder kronor.

Det är viktigt att en oberoende granskning snarast kommer till stånd. USA planerar ett fortsättningskrig efter 2014 under minst tio år ytterligare. Det slogs fast på Natos toppmöte den 20-21 maj i Chicago. USA:s utrikesminister Hillary Clinton besökte Sverige den 3 juni och fick uppenbarligen försäkringar om fortsatt svenskt deltagande i kriget. Sveriges deltagande i fortsättningskriget efter 2014 med "stödjande" trupper bekräftades av den nya försvarsministern Karin Enström veckan efter Hillary Clintons besök. Därmed kan Sverige komma att bli en del i ett fortsättningskrig utan slut i Afghanistan.

En utredning om kriget får inte bara bestå av personer som haft ansvar för den förda politiken. Medborgarnamn som Thage G Peterson, Maj Britt Theorin eller Anders Ferm måste också ges plats för att en trovärdig granskning skall vara möjlig.

Maria-Pia Boëthius,

författare

Peter Hjukström,

fd förbundssekreterare i Svenska Afghanistankommittén

Lars-Gunnar Liljestrand,

ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet

Tomas Magnusson,

president i International Peace Bureau

Ingela Mårtensson,

styrelseledamot i Operation 1325