Förra året slogs rekord i invandring, enligt SCB. 101 200 personer invandrade till Sverige, och räknar man bort utvandringen var nettoinvandringen 55 900 personer. I dagens debattklimat ser många det som ett problem, men det är en mycket glädjande utveckling.
I vardagen ser alla hur invandring och nya influenser berikar ett samhälle. För 30 år sedan fanns inte mozzarella, parmaskinka, espresso, aioli, kokosmjölk, bulgur, olivolja eller färska örtkryddor i butiken. Pizza var så exotiskt det kunde bli - i dag äter vi libanesiskt, turkiskt eller thailändskt till var och varannan lunch.
Invandring betyder mycket för ekonomin i dess helhet. En innovativ ekonomi behöver nya kontakter, idéer och sätt att se på gamla problem. Runt en kvarts miljon svenska företag drivs av invandrare och en ny europeisk studie har funnit ett positivt samband mellan ett mångkulturellt samhälle och dess produktivitet.
Invandring ger oss också nya förbindelser och kunskap om andra kulturer och språk. En ny studie har visat att en 10-procentig ökning av antalet invandrare från ett visst land ökar vår export dit med 6 procent. 12 000 invandrare ger ökade exportmöjligheter på 7 miljarder kronor.
Dessutom får vi en större arbetskraft, vilket är nödvändigt när vår egen befolkning åldras. Det är särskilt betydelsefullt för sjukvården och äldreomsorgen.
Landet som invandraren lämnar tjänar också på invandringen. FN:s utvecklingsprogram UNDP visade nyligen att invandrare tack vare de högre löner de får i det nya landet årligen skickar hem runt 370 miljarder dollar till sina familjer. Det är ungefär fyra gånger mer än det totala biståndet.
Studier som har försökt uppskatta vad fri rörlighet över gränserna skulle betyda pekar på att världen skulle tjäna 5 000 miljarder dollar varje år - det är 10 Sverige om året.
Ändå talar vi om invandringen som ett problem i Sverige. Det är ett förödande underbetyg för vår sociala modell att något så berikande som invandring de senaste decennierna främst har kommit att associeras med utanförskap och problem.
Det beror på att Sverige de senaste 40 åren har varit stängt för arbetskraftsinvandring. Asylinvandringen är viktig av humanitära skäl, men när det har varit den enda tillåtna migrationen har det skapat bilden att invandring kostar. Detta har underlättat för främlingsfientliga partier att beskriva det utländska som ett hot. Nu har Alliansregeringen öppnat gränsen igen, även om den kunde öppnas än mer, till exempel genom att ta bort arbetsförmedlingens rätt att definiera vad som är ett bristyrke.
Men vi har också en inre gräns, som håller invandrare utanför samhället. Av en delrapport till Globaliseringsrådet framgår att höga ingångslöner skapar större utanförskap. Till det kommer de i forskningen väl belagda effekterna av strikta anställningsregler och höga skatter på arbete. Det har slagit ut en tjänstesektor som i många länder är invandrares inkörsport till arbetsmarknaden. Resultatet blir utanförskap.
I Spanien, dit fyra miljoner personer från Nordafrika och Sydamerika invandrade under ett decennium, lyckades man sysselsätta en lika hög andel av dem som de infödda. Lösningen var tillfälliga kontrakt. I länder som USA förklarar man den minskade brottsligheten med den stora invandringen, eftersom de uppfattar det som självklart att invandrare som arbetar och engagerar sig i lokalsamhället också är mindre kriminella.
Vägen in i ett samhälle heter arbete, så Sveriges inre gräns måste också öppnas. Men frågan är om stadsdelar som Rosengård, Rinkeby, Tensta, Gottsunda och Bergsjön kan vänta. När sysselsättningsgraden halkar under 50 procent uppstår ett utanförskap som har väldigt destruktiva effekter. Om trenden ska vändas måste vi agera snabbt.
Därför föreslår vi att dessa fem stadsdelar får bli frizoner i en tioårig försöksverksamhet. Alla boende som så önskar får F-skattsedel, arbetsgivaravgiften slopas för boende i området och individuella anställningsavtal tillåts. Det skulle vara ett kraftfullt reformpaket och en signal till invånarna att ta chansen.
Det skulle öka företagsamheten och sysselsättningen i den vita sektorn dramatiskt. Skattebortfallet skulle mer än väl kompenseras av fler i arbete och färre på socialbidrag. Det blir lätt att jobba och lätt att tjäna pengar vitt. Färre regler att hålla reda på gör det lättare att följa reglerna.
Det finns problem med alla former av undantag, så även med dessa frizoner, bland annat för att konkurrensen snedvrids till förmån för företag i dessa stadsdelar. Men dagens situation är också problematisk.
Ifall vi har rätt kommer dessa stadsdelar om tio år att vara blomstrande exempel för andra regioner. Då utnyttjas inte bara invandringen till sin fulla potential - vi har även skapat en reformsporre för resten av landet. Tänk vad det skulle betyda för den svenska debatten om invandring, och för de som försöker hetsa mot invandrare, den dagen då alla vill vara som Rosengård!
Johnny Munkhammar
Riksdagskandidat (m), författare och företagare
Johan Norberg
Idéhistoriker, författare
