Hela världen fördömer nu attackerna mot journalister och det fria ordet i Egypten.
"Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser."
Så lyder FN:s artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Men de senaste dagarnas händelser i Egypten visar att verkligheten ser annorlunda ut. Visst bemöts regimens övergrepp av fördömanden från omvärlden och med största sannolikhet pågår också olika påtryckningar i det tysta.
Trots det kaotiska läget kan det internationella samfundet redan nu dra flera viktiga lärdomar av regimens krig mot det fria ordet.
Det egyptiska folkets revolt visar vilken enorm kraft teknik, som ger människor möjlighet att fritt söka, ta emot och sprida sin information och sina idéer, utgör i kampen för demokrati.
Men Egypten visar också nätets sårbarhet för motangrepp från diktaturer.
För fyra år sedan grundade jag och några av mina vänner en tjänst på nätet som visat sig spela en viktig roll i frihetskampen i såväl Tunisien som Egypten. Vi ville demokratisera en teknologi som tidigare bara varit väldigt få förunnat, nämligen möjligheten att direktsända video till en global publik. I dag har vi hundratusentals användare världen över som direktsänder allt från föreläsningar, knattefotbollsmatcher till demonstrationer.
Förra lördagen upptäckte vi att den egyptiska regeringen blockerade vår tjänst, tillsammans med Twitter och några andra bloggar. Vi fick inga förvarningar, och inga förklaringar. Två dagar senare var det inte bara våra tjänster utan hela Egyptiens tillgång till nätet som stängdes. 80 miljoner människor klipptes av från omvärlden. Infrastrukturen för såväl traditionell medierapportering som medborgarjournalistik drabbades allvarligt i ett kritiskt läge.
Men regimen nöjde sig inte med det. Genom att stödja sig på undantagslagar tvingade regimen Vodafone, en av Egyptens största internetleverantörer, att skicka ut mass-sms till sina kunder, med propaganda för den egyptiska regeringen.
Regimens agerande är naturligtvis helt förkastligt. Men Egyptens desperation och hänsynslöshet inför det fria ordet och mänskliga rättigheter pekar också på grundläggande problem i det internationella samfundet.
I dag finns inget organ på internationell nivå som kan gå in med resurser och sanktioner - och på ett legalt sätt stoppa nationalstaters regeringar från att stänga av internet.
FN försöker visserligen ta fram en lösning med IGF, Internet Governance Forum, ett forum där internetleverantörer, tjänster och politiker kan diskutera vilka rättigheter och skyldigheter som bör reglera nätet på ett globalt plan. Men organet saknar reell makt.
Sverige har profilerat sig som en förkämpe för yttrandefrihet och pressfrihet internationellt, inte minst inom ramen för EU-samarbetet. Här på Sidan 4 berättade nyligen biståndsministern Gunilla Carlsson också om att regeringen satsar 150 miljoner på olika projekt för att stödja nätaktivister i kampen för frihet och demokrati.
Naturligtvis är det viktigt att hjälpa demokratikämpar med pengar till utrustning och liknande, men den egyptiska regimens agerande understryker också behovet av ett kraftfullt internationellt skydd för att att hålla tillgången till internet öppen.
Jag hoppas nu att den svenska regeringen använder sitt inflytande inom EU och FN för att driva fram en strategi där nätet skyddas som en central komponent i FN:s mänskliga rättigheter. Artikel 19 borde vara ett skydd mot påtryckningar för kommersiella nätföretag i demokratins tjänst. Om Sverige ska kunna föra denna kamp med trovärdighet måste regeringen också på hemmaplan stå upp mot de stigande kraven på ökad politisk styrning av internetoperatörerna. Egypten lär oss hur känsligt internet blir när operatörer tvingas stå till statsmaktens tjänst.
MÅNS ADLER
Måns Adler är grundare av videotjänsten Bambuser.
