Trots vikande försäljning har Volvo i alla fall lärt sig en sak: Odla sin grafiska särart. Se på deras logotype som bygger på ett specialtecknat alfabet. Bokstäver som en gång skapades av Karl-Erik Forsberg, formgivaren av bland annat Berling-antikvan, Sveriges internationellt mest omtalade typsnitt.
Vart och vartannat storföretag har sina egna alfabet. IKEA, Spendrups, Systembolaget och många, många andra. Varför? Man vill slå vakt om sin egenart. Värnar och vårdar sin visuella identitet.
I vår tid när alla slags gränser blir allt mer öppna och lösa i konturerna slår allt fler vakt om sin identitet i såväl stort som smått. Till och med ner i minsta detalj som finstilta bokstäver.
Inget nytt för företagskommunikatörer - men för statsmän och nationer. Men se på den holländska regeringen som nu sett till att landet har fått ett eget alfabet. Genomtänkt och mycket professionellt utfört. Typiskt Holland. Få länder har agerat så skickligt när det gäller grafisk kommunikation med medborgare och omvärld.
Medan det svenska postverket har blivit allt mer profillöst så har den holländska posten anlitat några av landets ledande grafiska formgivare för att låta synliggöra sig. Detsamma gäller polisen i Holland. Blott Holland holländska polis- bilar har. I varje fall grafiskt sett. Till skillnad mot den svenska polisen som likt osaliga andar byter skepnad i takt med att självkänslan titt som tätt ömsar skinn.

Men varför ska ett land ha ett eget typsnitt? Inte behöver myndigheterna lägga ned om-sorg på att kommunicera med medborgarna? Så har staten tänkt i århundraden.
Makten har alltid ansett att folket finns till för härskarna - inte tvärtom. Men det är faktiskt myndigheterna som ska tjäna dig och mig. De finns för att hjälpa oss. Det synsättet har alltid varit en sanning för alla som gör affärer. Och som vill att kunderna skall vara nöjda och komma tillbaka. Gång efter gång. Kunden har alltid rätt, sägs det. I varje fall rätt att få känna sig nöjd. Rätt att bli behandlad med respekt och välvilja. Det borde också gälla oss medborgare.
Just detta, viljan att vilja väl och bjuda på omsorg, talar för att Sverige bör skaffa sig ett eget typsnitt. Inte bara som en symbolisk handling på att även de små detaljerna - som bokstäver - förtjänar samma omsorg som småfolket, sådana som du och jag. Den visuella omsorgen skulle även underlätta kommunikationen mellan medborgarna och myndig- heterna.

I dag finns det nära nog lika många sätt att verbalt kommunicera som det finns myndigheter och politiska församlingar. Inför lagen är vi alla lika. Fast det gäller inte myndigheternas visuella uppträdande inför rikets innevånare. Det varierar godtyckligt på de mest skiftande sätt.
Inget företag skulle uppträda så. Ingen företagare skulle vara ointresserad av hur man uppfattas av omvärlden. Åtminstone ingen näringsidkare som tänkt sig att överleva morgondagen.

Visuell kommunikation brukar man kalla dylikt på Handelshögskolan. Men i själva verket handlar det om vanligt folkvett. Lust att göra det lätt för folk att läsa texten vi får från skattemyndigheten. Viljan att vägleda även främlingen som kommer på besök hos Försäkringskassan. Omsorg i form av brev, trycksaker, annonser, hemsidor och skyltar vars syfte är att underlätta livet för oss medborgare.
Allt för ofta säger Storebror: "Det duger. Det är gott nog. För vanligt folk spelar dylik omsorg ingen roll". Den före- tagare som tänker så kan lägga ner sin verksamhet. Men myndigheter över- lever. Därför är det så befriande när Holland går som kärringen mot strömmen. Där duger det inte. Där månar landets "Rijksoverheid" om medborgarnas rätt att även få ett typsnitt som är lätt att läsa. Och vackert att se på.

Att regeringen kämpar för att få fart på Sverige är gott och väl i dessa kristider. Men se också till att få landet i god form. Stärk vår tids mångfald med grafisk självaktning och egen identitet. Lär av Holland. Och, bästa Reinfeldt & Co, ta lärdom av våra grafiska form- givare och erkänt duktiga tecknare av typsnitt.
Ring till exempel Johan Ström som har tecknat Indigo, ett nytt typsnitt i klassisk form som kommer att låta tala om sig. Eller kontakta Örjan Nordling som nyligen bland annat har förfinat Forsbergs Berling-antikva. Och har ni inte redan talats vid med unga Carolina Laudon, så gör det bums. Var inte så rädda för vare sig egensinniga form- givare eller grafisk särart.
Förresten, hur går det med den grafiska profilen inför Sveriges kommande EU-ordförandeskap? Har ni anlitat Carl-Philip eller vågat satsa på en formgivare med annan visuell härkomst?
HC ERICSON
HC Ericson är professor i grafisk form vid Mitt- universitetet i Sundsvall.